Dagens skratt är helt klart det här klippet där någon satt undertexter på Khadaffis nu välkända tal. Ingen logik alls men väldigt roligt. Kanske är Khadaffi-talet det nya Hitler-klippet som folk i framtiden kommer att lägga egna texter på? Jag skulle nog sätta en slant på det. Se och njut.
(jag väljer Khadaffi-stavningen eftersom den är mer etablerad, även om VK generellt går efter TT:s rekommendation och skriver Gadaffi)
Nej hörni, i dag är det torsdag, och inte vilken torsdag som helst – utan häxhousetorsdag. Jippie. Har grapefrukten och Johannes Döparen egna dagar så borde ju rimligtvis också häxhousen ha det, åtminstone i min bok. Nej, nu larvar jag mig bara, men de här låtarna gillar jag extra mycket i dag.
Amanda Seyfried som Rödluvan. FOTO: KIMBERLY FRENCH/WARNER/AP
Jag har tidigare skrivit om Catherine Hardwickes (Twilight) nya version av bröderna Grimms berättelse om rödluvan och vargen – Red riding hood. I denna variant, med Amanda Seyfried, Gary Oldman och Billy Burke i huvudrollerna, blir Rödluvan förälskad i en varulv. Hela grejen med filmen är inte den fina filmningen och leken med den röda färgen utan att Fever Ray (Karin Dreijer Andersson från The Knife) gjort en splitterny låt till filmen, passande nog döpt till The Wolf. Fantastiskt Fever Ray-bra med lite mer sprak och skrammel än tidigare Fever Ray-verk, lite mer tidiga Knife kan man säga. Men det suggesstiva, eklektiska och isande kyliga finns kvar. Lyssna här:
Fever Ray – The Wolf by AndrewDiego
Red riding hood har svensk biopremiär den 20 april.
Som vanligt är det mycket på gång från umetrakterna. Jag tänkte presentera några guldkorn så här direkt.
Syket hade ju releasefest i fredags på Scharinska i Umeå där 70-talsrockande Crystal Caravan, electrokonstnären Anders Lind och shoegazepoppiga First Love, Last Rites gjorde egna tolkningar baserade på Sykets låtskattgista. Här ovan hörs (och syns, typ i alla fall) Crystal Caravans grymma variant av Serotonin, på sitt alldeles egna sätt givetvis.
Old Amica (Johan Kisro och Linus Johansson) har halva besättningen i Umeå och halva i Stockholm. Deras andra ep For a second EP myser jag till just nu. Även om de inte har med sin söta cover på Haddaways 90-talsklassiker What is love. Lågmäld, nästan nedstämd, pop med gitarr- och stämsångsfokus med inslag av sagoelektronik och vissa krafttag, som i fina Moon. Lyssna i Spotify här.
Erik och Joel Dunkels. FOTO: PER LANDFORS/VK ARKIV
Och så har vi ju en tredjedel av Caotico – eller en femtedel av Industri Royal – Erik Dunkels, som nu är aktuell med nya bandet Sol & Vår bestående av Erik Dunkels, Simon Rasmussen, Axel Malmehed och Isak Lundholm. Ett band som kör live nu i helgen och i framtiden främst ska leva sitt liv på scenen och inte i skivspelare om jag förstått det hela rätt. Lite sporadiska släpp på Soundcloud men ingen platta ungefär.
Släpp som Dom tycker så mycket om mig, som du kan höra här nedan. Dansig, direkt pop med tv-spelsaktiga syntar och lite Johan T Karlsson-sång minus skånskan. Det ska bli sjukt spännande att se vad som händer med både Sol&Vår och Caotico, som precis signats hos Baseline.
Det är få skivor som hänger kvar som favoriter länge. Förutom eviga klassiker, de flesta från tonåren. Men annars. Fleet Foxes. Glasvegas. Animal Collective. Sigur Rós. Vampire Weekend. Ungefär, för mig. Och den här plattan som jag inte tycks kunna lyssna mig less på, Taken by Trees andra platta East of Eden. I synnerhet Anna och To lose someone. Jag har en enorm fäbless för pop med inslag av världsmusik och dessa sufimusiker tillsammans med Victoria Bergsmans stämma får mig att smälta. Den kom 2009 men jag kan fortfarande lyssna på den när som helst på dygnet och bli hur glad som helst.
Klicka till bilden för att komma till skivan i Spotify.
.png)
Det tunga artilleriet.
När alla kort är spelade tar Nöjesbladet in det riktigt tunga artilleriet i nyhetsrapporteringen kring SVT:s röstningsnummermiss – Carola. Smack, en högerkrok i magen.
(en högerkrok i magen låter säkert inte "smack", snarare "fuff" eller något, men det låter inte lika coolt)
I kväll uppmärksammas kvinnodagen i SVT 1 under två och en halv timme. Klockan 21 i utmärkta Veckans brott diskuterar Leif GW Persson med justitieminister Beatrice Ask kring problemet med vittnen som hotas till tystnad, samt tar en titt på kvinnliga mördare. Det visas också videoinspelade förhör med dubbelmördaren Anders Eklund där Camilla Kvarntoft har träffat poliserna som gjorde förhören. Obs! Klippet ovan kommer inte från kvällens avsnitt utan är en allmän diskussion om våldtäktsbrott.
Klockan 22 visas den franska dokumentären Women are heroes hos Dox, regissören JR:s porträtt av kvinnor från hela världen. "Kvinnornas situation reflekterar tillståndet i landet" säger en man som intervjuas i filmen.
För att inte göra för mycket SVT-reklam har jag ögnat igenom resten av tv-tablån men hittar inte mycket annat som bryter mot traditionella (tv-)könsnormer, hojta till om ni vet något.
Man kan inte förstå någon förrän man varit i deras skor. Så tänkte kanske James Bond, förkroppsligad av Daniel Craig, som smått otippat uppmärksammar ojämlikhet på Internationella kvinnodagen i dag. Konstnären Sam Taylor-Wood (Nowhere boy) har regisserat, Barbara Broccoli (klockrent namn! James Bond-seriens producent, för övrigt) producerat och Jane Goldman (Kick-Ass) har skrivit manus till denna kortfilm där James Bond genomgår en make-over som agent. Självaste Judi Dench står för berättarrösten.
James Bonds figur har länge kallats sexistisk, med en ny kvinna i varje film, den nya tjusigare än den förra, men får kanske nu rentvå sitt namn. Åtminstone en gnutta.
Det finns alltid mer moderna sätt att uppmärksamma ojämlikheter än den eviga fler-män-än-kvinnor-sitter-på-chefsposter-grejen. Bravo.
En uppmärksam läsare, Kim, påpekade att jag inte har skrivit om The Strokes nya singel Under cover of darkness. Och det stämmer ju förstås – det har helt glömts bort. Som förlåt skriver jag nu både om Strokes-singeln, och på samma läsares önskan om Arctic Monkeys, samt ett knippe andra bra låtar just nu.
Snyggt, Strokes! Det här skulle man ha tatuerat på sig.
Efter fem långa års tystnad har så The Strokes släppt ifrån sig första smakprovet från nya plattan – singeln Under cover of darkness. Bandet, som under början av 00-talet var min generations Rolling Stones på ett ungefär, har jobbat på nya plattan Angles i två år och är äntligen redo att släppa den.
18 mars, alltså nästa vecka, är senaste budet för den enormt efterlängtade plattan. Under the cover of darkness tycker jag om, mest för att det låter Strokes och jag gillar ju Strokes, men den slår mig inte med häpnad. Det behövs mer än så här för att blåsa iväg mig, mer innovation, mer utveckling. Det ska bli kul att höra albumet när det, förhoppningsvis, dimper ner i mailboxen i veckan. (Psst! Förhandslyssna på ännu nyare singeln You’re so right här)
Arctic Monkeys nya video för singeln Brick by brick har precis kommit ut. Singeln är den första från deras kommande album efter 2009 års Humbug, en skiva som bandet jobbar på nu. Skivans släppdatum är satt till den sjätte juni. Arctic Monkeys, som ett lika tokhyllat syskon till Strokes, har ett minst lika originellt och smått oefterhärmligt sound. Men, soundet verkar när man hör Brick by brick ha närmat sig 60- och 70-tal och psykedelia, lite samma väg som MGMT tog med Congratulations. Men fortfarande med det gitarrledda Monkeys-drivet som signum. Så länge inte de, liksom Strokes, litar för mycket på sitt sound utan i stället vågar fortsätta utvecklas så blir nog det här kanon.
Här blir för övrigt Hitler flyförbannad på att låten är med på nya skivan i ett gammalt gott Hitler-blir-förbannad-klipp. Greppet börjar bli gammalt nu, men det här var en av de roligaste jag sett med bra språksynk. Tack Kim för tipset!
Den 14 mars, prick om en vecka alltså, släpper för övrigt Arctic Monkeys-frontmannen Alex Turner en sexspårig ep med låtar till Richard Apoyades debutfilm Submarine. Skivan släpps på cd och digitalt, och vad jag vet har filmen inget premiärdatum i Sverige ännu.
Andra favoriter just nu är Gil Scott-Heron och Jamie xx’s I’ll take care of U, Emil Jensens Lite väl John och Yoko, Kanye Wests Lost in the world och Lykke Lis monumentala Sadness is a blessing.
Gil Scott-Heron & Jamie xx – I’ll take care of U (video)
Emil Jensen – Lite väl John och Yoko (Spotify)
Kanye West – Lost in the world (Spotify)
Lykke Li – Sadness is a blessing (Spotify)
Är det något du tycker att jag ska skriva om? Tveka inte på att kommentera här nedan eller maila (adress i spalten till vänster). Skriver du något taskigt så raderar jag det, ha ha!
Det är något smått beroendeframkallande med Dante Kinnunens (trummis i The Concretes) tolkning av Clarence Carters soulballad Next to you. Skört, svävande och dansigt på samma gång. Soul, modern elektronik, små 80-talsvibbar. Ett landskap jag trivs väldigt bra i. Redan hyllad och jag kan bara ställa mig i samma led och instämma.
I september släpper Dante sin första soloskiva på Sonys samarbetsbolag Baseline, samma som Lorentz & M. Sakarias och umebanden Syket och Caotico.
Hör Dante Kinnunens remix på Noonie Baos Heated här:
Senaste kommentarerna