Jag tror vi blivit invanda att allt här ska gå lugnt till. Varför inte ”arbeta och hålla käften”. Arbetaren oavsett vilken eller vad denne jobbar med har blivit invand lyda och följa de villkor som som ges och också beräknas underkasta sig.
Vi ser nu hur vi fått där olika grupper i samhället tagit över. Det skulle varit mer restriktioner, kanske större kontroller på människor som inte vuxit upp här och inte är vana med det system som de flesta av oss infödda svenskar blivit.
Åsså är det ju det här med kritik. Man får absolut inte säga något som skulle anses stötande. Alla beräknas följa de uppgjorda mönstren och inte avvika från dessa. Vad har detta lett till? Se hur vi fått när vi inte längre varken kan, får eller förhindrat hur vi fått.
Nä i Sverige är alla välkomnas (ska man också vara) även spioner som spionerar på vårt land. Det har blivit mera som en öppen bok hur vårt samhälle fungerar. Jag tror det kommer ta lång tid innan vi säkrat upp.
Se ”bara” på vår riksdag hur lugnt och prydligt den ska fungera. På ytan ser allt bra ut, men under? Lite mer jävlar anamma och mera robusta ställningstaganden skulle inte skada.
Ingen tror jag dött av lite ordning och reda. Snarast motsatsen har vi nu fått. Präglas inte skolan av detta också – oordningen.
Lite mer av det gamla samhällets ordning skulle inte skada.
Egna åsikter anses väl nästan som tabu och som skulle avvika från det generella. Ni vet mönstret, det ska man helst inte avvika från. Nå, hur har vi fått?
At be någon dra åt helvete torde anses mera upprörande och vara mera skadligt än exempelvis spränga en port. Det är så vårt samhälle formats, fina i kanten och fly från de verkliga problemen. Det ska vara fint på ytan, men under?
Kanske ska man helst inte ta egna beslut, invänta kollektivets. Det fungerar ju jättefint kollektivet, eller hur? Se på alla tågen som går prickfritt 🙁
Att komma hit till det ”välordnade landet” och det första man gör är att gå till socialen och få behoven täckta. Nya kläder, en ny barnvagn osv. Hur var det tidigare i Sverige när folket här växte upp? Det fanns knappt grejer och skulle man ha något fick man tigga eller försöka spara ihop.
Jag vet att när man uttrycker sig som jag nu gör då är det lätt hänt man får rasiststämpeln på sig. Sanningen ska i möjligaste mån undvikas. Det är den nya svenskheten.
Varför verkar alla så rädda för sanningen?
kommentar