Allt ligger i betraktarens öga, vill jag påstå. Så i dag kan vi välja mellan att se denna årets längsta dag som sommarens The end med hösten runt hörnet, eller avstampet för en lång, härlig, solig sommar. Själv föredrar jag det senare. Men hösttanken lurar där. Skam annars. Man är ju född och uppvuxen i inlandet.

Det vi hör och lär oss i unga år sitter kvar och utgör en del av våra värderingar. Jag och en bekant  som också är från inlandet, turas ibland om med barndomens sanningar som: "Den som skrattar på morgonen, gråter innan kvällen", "Du ska inte tro att du är något", "Bara se men inte röra, så ska snälla flickor göra" och "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket". Och så skrattar vi hjärtligt åt dumheterna.

Men innerst inne finns det ändå kvar. Intellektuellt vet jag att jag kan skratta en timme varje morgon om så vore, utan att olyckan drabbar mig under dagen. Men ibland åker uttrycket genom huvudet, när jag har väldigt roligt före åtta. Det händer visserligen inte så ofta, eftersom delar av familjen inte går att konversera före kaffe och dusch, men ibland så. Det finns ju fortfarande seriesidor i tidningarna.

Någon annan som har ett uttryck kvar från barndomen som ibland åker genom huvudet? Dela gärna med dig. Jag älskar de här gamla sanningarna.

Besök gärna min hemsida: Tuttifruttikompetens.se