Fortfarande riktigt trött efter helgen, men har fullt upp hela den här veckan och har ingen riktig tid att vila. Börjar redan känna mig överstressad av allt som ska göras och hinna med. Känner mig tacksam över att jag har en "skrivterapi" som fungerar för mig.

Satt uppe till över halv tolv natten till i dag för att ens ha en chans att hinna med veckan. Blir så när man får ett brev från AF på måndag eftermiddag, som visar att hela ens onsdag förmiddag kommer att gå åt till någon utbildningsmässa… *suck* Jag är utbildad och vill hellre komma i kontakt med en specifik arbetsförmedlare att bolla idéer med, vilket jag kontaktat AF om ett antal gånger nu. Tror de tycker att jag verkar besvärlig för de har bokat in ett möte med mig nu, där jag ska träffa två arbetsförmedlare. Hehe..

Nåja, först ska jag försöka ta mig igenom den här veckan. Ska försöka sova ordentligt under natten i dag, så jag orkar stiga upp i tid och vara riktigt pigg i morgon. Gud vet att jag behöver det!

 
Osäker på hur väl det syns, men på plankorna står skrivet "VÄGGLÖSS" med
röd skrift.

På soprumsdörren hänger en lapp:
Har någon tagit hand om en tresitstig skinnsoffa som stod utanför sopboden?
Soffan innehåller vägglöss och måste omedelbart avyttras.

Mindre trevligt, to say the least.

Min "Man hunting" – dag 1 skrevs den 16 september och efter att ha varit ute i helgen, tror jag minsann att min "Man hunting" – dag 2 var i lördags. Dock var denna gången av det mer pinsamma slaget.

Bestämde tillsammans med en kompis innan vi gick ut att jag skulle ha mitt livs första shot den kvällen och mina amerikanska väninnor, som vi träffade först på Allstar, tyckte detta var en superb idé.

Drack mitt livs första shot (yeheey!) och sedan började liksom allt, ähum, snurra. Gick fram till en kille jag knappt känner (dock känner vi igen varandra) och skulle berätta för honom att jag trodde att jag var full. Varför jag skulle göra det, är fullständigt oklart, just då verkade det väl vara en bra idé… Jag tror att han trodde att jag var på väg att ge honom en kram, så hans armar var runt mig, jag tippade fram över honom, rev mig på hans skägg (raka er, pojkar!!!) och det var allmänt… dumt.
Smidig som få… *suck* :p

Sedan träffade jag på en annan kille som jag faktiskt ville krama, bara för att han typ hatar mig och alltid retar sig på allt jag gör. Så jag sa till honom att jag "just fått en kram av hans kompis" och tvingade mig i stort sett på honom. Han lyfte bort mig och sa att jag inte skulle få en större kram och bara…
I efterhand är det bara pinsamt!!

En tredje kille den kvällen tenderar försöka få mig i säng "emellanåt". Han misslyckas alltid. 😉 Nu såg jag honom, tänkte att "åh, honom känner jag igen" och gav honom en stor kram, innan jag kom på vem han var. Just fan! Kanske inte var så passande från min sida. Fast, vad tusan var passande från min sida i lördags?

Åhh, skäms så fruktansvärt! Vet att många har betydligt värre fylleupplevelser, men jag är inte en sådan som dricker speciellt mycket egentligen och allt blev bara så fel.
Usch. Ska snart iväg till gymmet (där jag brukar träffa alla tre av ovanstående killar) och hoppas hoppas hoppas att jag aldrig mer möter dem där, eller att samtliga har fullständiga backouter från i lördags.
Hm, hoppas går ju. Jag får helt enkelt låtsas som att jag inte har någon aaaning om vem någondera är från och med nu ^.^

 
Värst vad folk är glömska.
Någon som behöver gym- eller simkläder? Begagnade såklart!
Fullt möjligt också att de legat blötna och har börjat mögla.
Detta till trots: Var så goda 🙂

(Lägg märke till hur underbart skön poolen i bakgrunden ser ut att vara.)

Det var betydligt mer mjölk och sylt i tallriken, än mat. ^.^
Stackars mamma! xD

Tjolahopp!

Vilken härlig dag i dag med solsken och några plusgrader. Den solen var starkt efterlängtad i somras (a.k.a. "solsäsongen"), vill jag påminna om. *bitter*

Såg "Date and the City" i går kväll och jag måste säga att det är ett riktigt Ceralia-program! Så härligt pinsamt och mysigt galet. Till er som inte sett de två avsnitten som varit, se dem så fort som möjligt, så vi tillsammans kan se avsnitt nummer tre nästa måndag kl. 22. Ni bara måste hänga på! 😀

Får en sådan oerhörd längtan efter att vara en sådan där "ja-sägare" under en månads tid, som en av flickorna där ska vara. Tänkte att jag skulle vara det när jag var ute på krogen för några veckor sedan, men det enda som kom upp var en kille som frågade om jag ville "ha sällskap hem", när jag var påväg ut genom dörren.
SÅ mycket ja-sägare blir jag aldrig!

Nästa gång en kille bjuder ut mig (inte hem till min egen säng, det vill säga!) så ska jag tamejf*n säga "ja, tack!"! 
Tror jag. Om jag känner för det. 0:)

Åh, så fort den här dagen har passerat och detta beror inte alls på att jag sovit bort den. Inte det minsta!
Jag har varit igång hela dagen. Jobbat hårt faktiskt!

Tvättat fyra maskiner, pluggat en massa, sökt jobb via nätet. Däremellan ätit för att orka ta mig vidare genom dagen. Nu den senaste timmen har jag dock tillbringat vid datorn för att läsa lite på Katrin Zytomierskas blogg – vilket jag aldrig tidigare gjort! Blev bara så nyfiken på vad och hur folk egentligen kommenterar.

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste de flesta kommentarerna. Till stor del för att de skrek ut rasistiska glåpord till henne och själva inte verkar besitta de mest grundläggande kunskaperna i det svenska språket: "skaffa din egna domän!". Det heter "din egen"! 

Till den allra största delen var jag dock oförmögen att veta vilken respons jag skulle ge eftersom många av kommentarerna uttryckte hur oerhört kränkande hon behandlat den stackars SATS-modellen och sedan skrev att Zytomierska var "ful, störd, äcklig, fet, blatte" etc. etc.

Jag menar, om tanken är att vara emot nätmobbning, verkar det vara ett konstruktivt sätt att förmedla det på?

Nej.

………………………………………….

Orkar inte jaga upp mig över det! Känner bara att det är alldeles för lätt att anonymt sitta framför en skärm och häva ur sig saker som man aldrig skulle våga stå för i verkliga livet.

Det mest tragiska, enligt min åsikt, är att många av de som kommenterar är människor som torde vara vuxna och därmed ha kommit ifrån det tämligen destruktiva tonårsbeteendet av att trycka ned andra, för att själva "må lite bättre".

Det enda jag kan göra är att hoppas på att människor ska börja visa lite mer ansvarstagande moral och vara lite snällare mot sina medmänniskor. Inte skriva eller säga saker till andra som man själv inte skulle vilja höra, etc. Börja tänka efter före och… Ni fattar!

Steg upp tidigt i dag, redan innan halv sju. Riktigt skönt att komma igång, men jag lär ju se hur länge det håller i sig. Överlever jag utan att sova middag i dag kommer jag nog att sova gott i natt. 😉

Min systerdotter har – som det verkar just nu – blivit av med koliken. I alla fall emellanåt. Har dock bara varit lugnt i två dagar, så man ska väl inte ropa hej riktigt än, men förhoppningsvis får lillan må bra nu framöver.
Tror min syster och vår mor behöver det lugnet!

Vad händer i dag då?
I går hade jag en riktig städdag, i fredags och lördags riktigt pluggdagar, så nu är det väl verkligen dags för en riktig jobbsökardag!
Ser verkligen inte fram emot det, men det måste ju göras. Lika bra att sätta i gång med detsamma!

Hoppas ni som läser detta får en riktigt fin start på veckan! 🙂
 

Själv är jag döslut! Väckarklockan på min mobil slutade fungera för ett antal månader sedan, vilket vanligtvis inte gör något eftersom jag har en vanlig väckarklocka vid sängen. Här hemma hos moder dock, så har jag bara den att förlita mig på och eftersom dagen i ära är *hemvändardagen*, behövde jag veta att jag kom upp i tid.

Hade sagt åt mamma att ringa kl. 7, men vet också att hon är väldigt slut om morgnarna, eftersom hon tar hand om "bebis med kolik" under nätterna – och redan innan dess var känd för att vara lätt glömsk, så jag var orolig att inte vakna i tid.

I alla fall, så har jag vaknat upp flera gånger under natten och känt mig mer eller mindre panikslagen över risken att försova mig. Nu är jag helt slut! *pust* Vaknade 7:18 – no thanks to mom – dock kom hon ihåg att ringa mig runt halv åtta. Trots allt :p

Nu är jag i alla fall klar för att återvända till la gran ciudad – Umeå!
Ses framemot eftermiddagen! Ha det gott tills dess 😉

Snart dags att återvända till Umeå. Har varit en fantastisk vecka här med lill-skruttan – kan inte nog understryka hur fantastiskt fin hon är. Två månader fyllde hon i går!

Nästa gång jag ser henne lär hon vara närmare fyra månader. Något kilo tyngre (uff!, enligt svaga mig), men lika söt ändå <3

Ska ta vara ordentligt på lillan senare i dag, när jag ska över till syster igen. Ska försöka inpränta varenda liten detalj på flickan, så jag minns hennes små rörelser och kan bli helt chockad över utvecklingen till nästa gång vi ses. Ser framemot den chocken!

Sedan har jag också alla bilder som jag kan titta på när längtan blir för stor. Sötnöten, du gör ju moster alldeles knasig! 😉