Middag på Allstar i kväll med en väninna. Har suttit i snart två timmar och försökt bestämma vart och vad vi ska äta. Nu börjar vi vara ganska klara 😉

Min kompis vill försöka bege sig hemåt redan runt 22, men jag ska ta och byta om lite nu och se om jag inte kan få henne att stanna en liten stund extra i alla fall, så vi hinner delta i nattklubben åtminstone NÅGRA minuter.

Känner mig så pepp inför i kväll, vill verkligen stöta på några snygga och stygga. Det är ju då som jag trivs rätt bäst 😉

Har varit iväg och tränat, men har utöver det tagit det relativt lugnt i dag. Känner att det kan vara ett bra drag att samla ihop sig, för att orka pressa sig själv ordentligt i helgen. Vill verkligen göra det, för att få saker bortgjorda och avslutade. Älskar den känslan!

Det enda jag satsar på i kväll kommer att vara Criminal Minds kl. 21 och sedan förhoppningsvis somna in och vakna upp pigg och glad till en ny dag. Hoppet är ju som sagt det sista som överger en 😉

Struktur, ordning, planering, motivation och inspiration är mina ledord och min önskan är att leva ett liv som innefattar så mycket av de fem orden som möjligt.

Hur har jag då tänkt mig att det ska fungera, när fyra av delarna saknas? Jag håller fortfarande i en strikt planering för mig själv, men struktur och ordning saknas kring den. Jag får ingenting gjort just nu, känner mig bara förvirrad, vill ingenting, orkar ingenting och – just det! – är inte alls motiverad eller inspirerad.

Har haft en fulltecknad vecka med möten och en massa "springa runt". Dessa är såklart tänkta ska leda till inspiration och motivation – och det fungerar för stunden – men när jag slutligen kommit hem efter dessa blir allt som bortblåst och jag vill helst bara lägga mig under täcket och sova bort resten av dagen.

Inte ens träningen får mig att komma igång. Kanske är det som alla uttrycker det just nu – novembermörkret som trycker på, som gör en trött och seg. Kan det vara så? Inte omöjligt om jag ser till motivationen och inspirationen, men jag vill ha ordning och struktur i min vardag också. Speciellt som jag lägger ned så mycket tid och kraft på planering för att få mitt liv att gå runt.

Jag önskar ibland att jag skulle få leva en dag och vara normalfrisk. Bara en enda dag. Att vakna upp utan hjärtfel och utan astma och allergi och se om det skulle vara någon skillnad, hur stor skillnad i så fall och på vilket/vilka sätt den skillnaden skulle uttrycka sig. Se om jag skulle ha en större motivation att följa upp planeringen på mina dagar och få till den struktur jag så innerligt önskar.

Hur mycket mer skulle jag kunna klara av om jag inte hade mina sjukdomar att tampas med? Skulle jag då ha motivation nog att bli allt jag vill bli och klara av allt det jag så innerligt önskar att jag skulle klara av? Jag avundas så de normalfriska, de som har möjligheten att kämpa, något jag inte har på grund av min nedsatta ork.

Någon som vill byta och prova på hur det är att leva ett annat liv? Bara för en enda dag.

Blev sent i går och tidigt i morse. Ingen bra kombination. När det sedan – dessutom – kommer bli sent i kväll, är jag så gott som död.

Har varit två intressanta (och minst sagt fulltecknade) dagar och det verkar litegrann som att hela veckan kommer fortsätta i den takten. *pust*
Kan bara hoppas på att jag klarar av att hålla mig uppe och igång i fyra dagar till. Börjar hjärtat protestera, så då vet jag ju att det är kört.

Nåja, ska "alltid vara positiv, glad och service-minded". Då brukar det mesta lösa sig!

Ta hand om er!

Fortfarande riktigt trött efter helgen, men har fullt upp hela den här veckan och har ingen riktig tid att vila. Börjar redan känna mig överstressad av allt som ska göras och hinna med. Känner mig tacksam över att jag har en "skrivterapi" som fungerar för mig.

Satt uppe till över halv tolv natten till i dag för att ens ha en chans att hinna med veckan. Blir så när man får ett brev från AF på måndag eftermiddag, som visar att hela ens onsdag förmiddag kommer att gå åt till någon utbildningsmässa… *suck* Jag är utbildad och vill hellre komma i kontakt med en specifik arbetsförmedlare att bolla idéer med, vilket jag kontaktat AF om ett antal gånger nu. Tror de tycker att jag verkar besvärlig för de har bokat in ett möte med mig nu, där jag ska träffa två arbetsförmedlare. Hehe..

Nåja, först ska jag försöka ta mig igenom den här veckan. Ska försöka sova ordentligt under natten i dag, så jag orkar stiga upp i tid och vara riktigt pigg i morgon. Gud vet att jag behöver det!

 
Osäker på hur väl det syns, men på plankorna står skrivet "VÄGGLÖSS" med
röd skrift.

På soprumsdörren hänger en lapp:
Har någon tagit hand om en tresitstig skinnsoffa som stod utanför sopboden?
Soffan innehåller vägglöss och måste omedelbart avyttras.

Mindre trevligt, to say the least.

Min "Man hunting" – dag 1 skrevs den 16 september och efter att ha varit ute i helgen, tror jag minsann att min "Man hunting" – dag 2 var i lördags. Dock var denna gången av det mer pinsamma slaget.

Bestämde tillsammans med en kompis innan vi gick ut att jag skulle ha mitt livs första shot den kvällen och mina amerikanska väninnor, som vi träffade först på Allstar, tyckte detta var en superb idé.

Drack mitt livs första shot (yeheey!) och sedan började liksom allt, ähum, snurra. Gick fram till en kille jag knappt känner (dock känner vi igen varandra) och skulle berätta för honom att jag trodde att jag var full. Varför jag skulle göra det, är fullständigt oklart, just då verkade det väl vara en bra idé… Jag tror att han trodde att jag var på väg att ge honom en kram, så hans armar var runt mig, jag tippade fram över honom, rev mig på hans skägg (raka er, pojkar!!!) och det var allmänt… dumt.
Smidig som få… *suck* :p

Sedan träffade jag på en annan kille som jag faktiskt ville krama, bara för att han typ hatar mig och alltid retar sig på allt jag gör. Så jag sa till honom att jag "just fått en kram av hans kompis" och tvingade mig i stort sett på honom. Han lyfte bort mig och sa att jag inte skulle få en större kram och bara…
I efterhand är det bara pinsamt!!

En tredje kille den kvällen tenderar försöka få mig i säng "emellanåt". Han misslyckas alltid. 😉 Nu såg jag honom, tänkte att "åh, honom känner jag igen" och gav honom en stor kram, innan jag kom på vem han var. Just fan! Kanske inte var så passande från min sida. Fast, vad tusan var passande från min sida i lördags?

Åhh, skäms så fruktansvärt! Vet att många har betydligt värre fylleupplevelser, men jag är inte en sådan som dricker speciellt mycket egentligen och allt blev bara så fel.
Usch. Ska snart iväg till gymmet (där jag brukar träffa alla tre av ovanstående killar) och hoppas hoppas hoppas att jag aldrig mer möter dem där, eller att samtliga har fullständiga backouter från i lördags.
Hm, hoppas går ju. Jag får helt enkelt låtsas som att jag inte har någon aaaning om vem någondera är från och med nu ^.^

 
Värst vad folk är glömska.
Någon som behöver gym- eller simkläder? Begagnade såklart!
Fullt möjligt också att de legat blötna och har börjat mögla.
Detta till trots: Var så goda 🙂

(Lägg märke till hur underbart skön poolen i bakgrunden ser ut att vara.)

Det var betydligt mer mjölk och sylt i tallriken, än mat. ^.^
Stackars mamma! xD

Tjolahopp!

Vilken härlig dag i dag med solsken och några plusgrader. Den solen var starkt efterlängtad i somras (a.k.a. "solsäsongen"), vill jag påminna om. *bitter*

Såg "Date and the City" i går kväll och jag måste säga att det är ett riktigt Ceralia-program! Så härligt pinsamt och mysigt galet. Till er som inte sett de två avsnitten som varit, se dem så fort som möjligt, så vi tillsammans kan se avsnitt nummer tre nästa måndag kl. 22. Ni bara måste hänga på! 😀

Får en sådan oerhörd längtan efter att vara en sådan där "ja-sägare" under en månads tid, som en av flickorna där ska vara. Tänkte att jag skulle vara det när jag var ute på krogen för några veckor sedan, men det enda som kom upp var en kille som frågade om jag ville "ha sällskap hem", när jag var påväg ut genom dörren.
SÅ mycket ja-sägare blir jag aldrig!

Nästa gång en kille bjuder ut mig (inte hem till min egen säng, det vill säga!) så ska jag tamejf*n säga "ja, tack!"! 
Tror jag. Om jag känner för det. 0:)