Den första juli i år infördes, som bekant, en begränsning i antalet sjukersättningsdagar som en individ har rätt till. När dessa dagar är till ända tvingas individen till att söka sin försörjning på annat håll, enligt regeringen lämpligast genom att arbeta. Detta har i många fall försatt svårt sjuka människor i en ohållbar situation, genom att de, på grund av sin sjukdom, inte orkar arbeta på heltid, om ens arbeta alls.
Försäkringskassan arbetar efter regeringens direktiv och har ändrat sitt förhållningssätt till vad som anses vara allvarlig sjukdom. I mina ögon, så genomförs Försäkringskassans beslut på ett mycket brutalt sätt. Man åsidosätter behandlande läkares intyg och skjuter en hel yrkeskårs professionella bedömning i sank, men säger sig i alla fall följa lagen.
Försäkringskassans egna förtroendeläkare underkänner många gånger sina kollegors intyg rörande svårt sjuka patienters arbetsförmåga. Detta utan att ha mött den aktuella patienten ansikte mot ansikte. Till grund för underkännandet ligger då enbart patientens fysiska status, så som den framgår av den behandlande läkarens intyg. Men alla som någon gång träffat en svårt sjuk människa vet att sjukdom även påverkar patientens mentala status och depressioner och nedstämdhet kan ibland vara svåra att fästa på papper, de finns underliggande hos patienten.
Att människor, som inte lider av svåra, livshotande sjukdomar, t ex ryggbesvär eller andra kroniska tillstånd, som även de kan vara smärtsamma nog, bör bredda sitt sökande efter arbete och kanske byta karriär, kan jag hålla med om. Så t ex att om man inte klarar av sitt gamla yrke, kanske p g a tunga lyft, så kan man söka sig till ett arbete som inte innehåller några lyft.
Däremot bör Försäkringskassan skilja på människor som rehabiliteras efter en svår sjukdom, och som kan se fram emot att återkomma till ett yrkesverksamt liv efteråt, och människor med progressiva sjukdomar, som kontinuerligt förvärras och där det inte finns någon chans till ett fortsatt förvärvsarbete, inom någon bransch. Dessa människor bör ju rimligtvis få fortsätta att få sin sjukersättning, på obegränsad tid, och den förstnämnda gruppen tills de bedöms som åter arbetsföra.
I dagarna skall regeringen ånyo fatta beslut rörande förändringar i sjukförsäkringen. Förra gången blev lagen ett hastverk, utan riktig eftertanke eller hänsyn till de invändningar och reservationer några av remissinstanserna framförde. Låt oss nu hoppas att de lyckas bättre denna gång, men prognosen är inte särskilt god, eftersom man återigen hastar fram en lagändring. Kanske finns det även denna gång grupper av människor som glöms bort, man kan ju, som bekant, inte dra alla över en kam.
Senaste kommentarerna