Äntligen med bil

Efter att i snart två månader haft problem med transporter har vi ÄNTLIGEN två hela bilar i familjen!

Ena bilen har som sagt åkt in och ut på "rep" i två månader och de korta stunder som bilen varit hemma och körbar har jag inte varit körbar utan då var jag försatt med körförbud då jag pga. sjukdom inte fick köra alls.

Men nu äntligen ska här köras! Det är ju helt sjukt hur beroende man är av att bilarna ska finnas tillgängliga. Man tar det liksom för givet att de bara ska starta och gå helt felfritt varje dag. Och när de inte gör det blir man helt ställd! 

Det är för övrigt mycket här i livet som man bara tar för givet! Allt är ju inte så självklart egentligen. Då något strular, om någon t.ex. blir sjuk så är det mycket som inte funkar som det ska. Men som omgivningen bara tar för givet att det ska funka ändå.

Det har jag upptäckt nu i samband med min sjukskrivning. Om man som jag nu varit borta ett par veckor så hopar det sig snabbt i "att göra" eller i "att borde vara gjort" högarna. I min tjänst funkar det inte att bara ta in en vikarie hur som helst. Eller rättare sagt det går inte alls! Man får sig en tankeställare när något händer.

Vad skulle egentligen hända om någon i en sådan organisation bara tvärdog eller beslutade sig för att sluta med kort varsel. Hur mycket skulle inte bli liggande då? Och hur mycket skulle de övriga i en sådan organisation kunna reda ut? Mycket att det vi arbetar med är sådant som är långsiktigt och som man kanske har arbetat med i flera år innan genomförandet eller genombrottet sker. Och allt finns ju inte dokumenterat så att någon annan kan kliva in och ta över med kort varsel. Det mesta har man ju faktiskt i huvudet!

Vi bör sluta ta varandra för givet! Inget är för evigt! Och förutsättningarna kan så fort ändras.