Inlåst och bortglömd

Idag var det ju återbesök på lassa för min del.

Hade tid kl.11.00 och var i god tid på plats. Ni vet ju hur det är att hitta en parkeringsplats utanför sjukhuset. Då måste man ju vara i tid så att man kan "bevaka" sina intressen och få en p-ruta åt sin bil. Det gick faktiskt oväntat bra…just när jag anlände så backade en bil ut och jag kunde köra in (detta utan att måsta preja bort någon annan).

Väl på plats på mottagningen så fick jag vänta en stund med min kölapp i handen innan "incheckningen" var avklarad. Efter detta så blev det att vänta i det stora väntrummet. Tiden gick och klockan hann bli 11.30 innan det ropade upp mitt namn och jag stod på tur.

Men ack vad jag bedrog mig…jag blev bara förflyttad till ett annat väntrum där jag fick sitta i ytterligare 15 minuter och vänta. Sen kom en sköterska och ropade upp mig och jag fick till slut komma in i ett undersökningsrum…och sen fick jag väntan där inne.

Medan jag satt där och väntade kom jag att tänka på nyhetssändningen som jag hört i bilen på vägen in till lassa. Om den där mannen som de blev bortglömd i ett undersökningsrum på en vårdcentral och som råkat somna och inte vakna förrän vårdcentralen hade stängt och alla gått hem.

Jag funderade på hur det skulle kännas att bli bortglömd i ett undersökningsrum på ett sjukhus. Tänk om de har stängt mottagningen hela helgen och de skulle glömma mig kvar här? Med all kraft försökte jag hålla mig vaken och som tur var kom läkaren ganska snabbt så jag hann inte somna! Det kunde ju i och för sig ha blivit en spännande upplevelse att tilbringa helgen inlåst på en mottagning på sjukhuset!
Men jag är glad att jag slapp denna erfarenheten trots allt!