Inte som förr

Varför är det inte som det var förr? Jag menar som man levde när barnen var små!

Då var det inte så himla omständigt att umgås. Man bara tog sitt pick och pack och åkte iväg till några vänner för en kopp kaffe och lite samvaro, och detta helt oanmäld. Numera ska allt planeras in i minsta detalj. Var tog spontaniteten vägen?

Tänkte på det idag då jag stod här hemma i köket och bakade och Pia ringde och sa:
– Har du en kopp kaffe? Tänkte titta förbi om en stund!

Innan hon hann komma så kom Mats och Linda förbi också. (Linda kom med en bok till mig som hon ville att jag skulle låna och läsa…tack för det Linda).

Så blev det kaffe och lite nybakat…..så himla kul!

Pia och jag blev sedan sittandes och surrade i flera timmar….och kom in på detta med att vi planerar så himla mycket nu för tiden. Förr var vi mer spontana…tog dagen lite som den kom! Om någon tittade förbi och barnens lek drog ut på tiden och vi blev hungriga så kollade man i kylen och lagade till något enkelt och åt tillsammans. Men nu ska man först boka en tid då man kan ses och sen måste huset städas och det ska iordningställas en tre rätters middag.

Hur kan livet ha blivit så komplicerat? Nej tillbaka till hur det var förr…ta fram spontaniteten och gör fler oplanerade besök hos varandra!