Grattis eller??

Så var denna pingsthelg till enda! En helg som präglats av konfirmation och samvaro.

Efter avslutad konfirmationsgudstjänst idag bar det iväg hemåt med släkt och vänner. Dags att uppvakta konfimanden…men vad säger man Grattis, Lycka till?!?!? eller vad?

Vår dotter tyckte inte det var något att fira…hon tyckte att det är så sorgligt att konfirmationsåret är slut. De har ju haft det så otroligt kul och hon kommer att sakna det. Tror att det var många som med henne kände så här denna dag.

Gruppen av konfirmander var inte så stor detta år bara 12 stycken, vilket har gjort att både ledare och konfirmander har lärt känna varandra och kommit varandra närmare.

Kompisar som de inte umgåtts så mycket med de senaste åren har plötsligt hittat tillbaka till varandra. Och flera har fått helt nya vänner.

Måste ge en stor eloge till ledarna som har varit helt otroliga, de har verkligen bjudit på sig själv och gjort ett fantasktiskt jobb…TACK TILL ER ALLA!

Som förälder är det så härligt att se hur konfirmanderna under året har utvecklats och kommit att betyda så mycket för varandra! Jag tror att det är många av våra tonåringar som ibland behöver stanna upp och fundera lite, inse att alla duger som de är och att vi alla finns till för varandra!

I dessa tider med alla krav som ställs på var och en gällande utseendefixering, betygshets och att hela tiden behöva mätas med andra är det tufft för många. Det är ju inte bara ungdomar som känner av denna inre stress att hela tiden ligga på topp och prestera. Vi vuxna bör också stanna upp och ta oss en funderare ibland…något vi gör allt för sällan!