Då flera har hört av sig och vill att jag lägger ut mitt vårtal som jag höll på Valborgsmässoafton här i Hjåggsjö så får jag väl falla till föga och göra det då…så här kommer det då:
Vårtal
Så står vi här samlade igen för att hälsa den så efterlängtade våren välkommen åter och med det ljusets och värmens återkomst!
Det är konstigt – det känns som om det var nyss vi stod här tillsammans för att hälsa våren 2009 välkommen. Ett år går så snabb!
Naturen har sin gång och årstiderna avlöser varandra.
Men skulle vi uppskatta våren som vi gör om vi inte först fick genomlida en lång, kall och mörk vinter?
Allt hänger ihop på något sätt. Ljus och mörker, liv och död.
Inför naturens lagar är vi alla underställda.
Våren är Moder Naturs vackraste föreställning och bjuder oss på många och smått omtumlande upplevelser.
Naturen är en märklig apparat, tänk att det funkar varje år.
Mycket i vår värld kan man ju förstå men detta med naturens skiftningar är inte så lätt.
Hur går det egentligen till när hela naturen byter skepnad år efter år?
Upphör man någonsin att förundras över
att det faktiskt blir löv på träden i år också?
Det som ena dagen ser ut som en död pinne
har nästa dag fått små, små löv…
Här uppe i norra Sverige kan våren vara väldigt kort.
Ena dagen vårvinter och nästa dag försommar!
Så det gäller att passa på att njuta…
——————————————————————————————————-
Idag är det Valborgsmässoafton men varför firar vi egentligen Valborgsmässoafton?
I våra historieböcker kan vi läsa att vi har firat valborgsmässoafton sedan urminnes tider.
Det hela började med en kvinna med namnet Valborg som levde i ett kloster i Tyskland på 700-talet och som blev helgonförklarad efter sin död. Hon ansågs som bärare av jordens fruktbarhet och var åkerfältens skyddshelgon.
På 1800-talet blev det vanligt med eldar på Valborgsmässoafton även här i Sverige. Idag firas Valborg förutom i Sverige även i Finland, Estland, Lettland, Tjeckien och i Tyskland.
Men seden att tända stora eldar var inte enbart ett sätt att fördriva vintern, mörkret och kylan utan de första valborgsmässoeldarna i vårt land, tändes för att skrämma bort farliga djur.
Man brukade nämligen släppa ut korna och fåren i skogen den 1 maj, där de sedan fick gå och beta hela sommaren.
Runt omkring eldarna brukade man då leva om så mycket man kunde, slå på trummor, skramla med grytlock och skrika, allt för att skrämma bort det onda.
I dag skräms vi med smällare och fyrverkerier istället och hälsar våren välkommen med sång.
De mörka skuggor som idag skrämmer och hotar oss kommer i en helt annan skepnad. Idag fruktar vi lågkonjunkturen, oron i samhället, stigande arbetslöshet, ökat utanförskap och miljö-problemen betydligt mer än alla vilda djur, häxor, spöken och troll som var det som oroade våra förfäder.
Dagens finanskris, varselvåg och växthuseffekt är inte lika lätt att fördriva som forna tiders oknytt och rovdjur.
———————————————————————————————————
Ikväll tänder vi inte enbart ett stort gemensamt bål utan var och en av oss får även tända elden inombords och bejaka den egna skaparkraften, framtidstron och kreativiteten.
Och glöm inte att vi har styrkan i varandra!
För vi vet att det kommer ljusare tider – oavsett om vi syftar på att vår kommer efter vinter eller att ekonomin vänder uppåt igen.
Våren – och valborg – är en enda stor hyllning till den förändring, förnyelse och växtkraft som vi bär inom oss.
Samtidigt som vi ska vara rädda om våra traditioner i livet då dess ger trygghet så tror jag att vi alla också behöver röja ut det gamla för att ge plats åt det nya.
Städa undan gamla projekt, avsluta sådant som hänger i luften, gå igenom högar som blivit liggande – allt för att ge plats åt något nytt.
Ett helt år av trädgårdsavfall ska brinna upp ikväll
för att sedan hälsa en ny trädgårdsperiod välkommen.
Elden symboliserar värme och ljus men också något som avslutar det gamla – och därmed lämnar plats för det nya.
För att vår framtid ska bli så ljus som möjligt krävs en stark gemenskap, en rejäl gnutta mod och stor tilltro till vår egen kraft.
———————————————————————————————————
Men som jag sa…Vi behöver alla varandra.
Våren och framför allt sommaren är tider för umgänge och samvaro. Det är under semester och ledighet som vi passar på att umgås med släkt och vänner.
Mina tankar går då till alla de som är ensamma, de som är sjuka och de som känner sig utanför. Ser dessa fram emot sommar och ledighet på samma sätt som vi gör?
Det kostar så lite att bry sig…Att gå in och hälsa på den där grannen som aldrig tycks få några besök eller den gamla sjuka damen som bor i just ditt trapphus.
Säg HEJ och stanna och prata med någon av de flyktingar som kommit flyttande till Vännäs och inte har så många vänner här ännu.
Ta kontakt med den där flickan eller pojken som alltid tycks gå ensam på rasterna i skolan.
Tage Danielsson har skrivit en kort liten dikt som så väl fångar hur mycket vi behöver varandra. Den låter så här:
"En droppe, Droppad i livets älv
har ej någon kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på var enda droppe.
Hjälp till att hålla de andra uppe."
Du och jag – Vi – är dropparna i vår bygd, vårt land och vår värld. Vi finns för att vi ska hjälpa varandra och stärkas tillsammans. Tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer än vad som är möjligt på egen hand.
Med gemenskap, framtidstro och hopp tänder vi nu tillsammans den inre eld som både värmer oss denna afton och som leder Vännäs framåt.
Och låt oss nu hälsa våren välkommen genom att förenas i ett fyrfaldigt leve för våren och en ljusnande framtid för oss alla:
Leve Våren
Hipp Hipp – Hurra Hurra Hurra Hurra!
Senaste kommentarerna