Nu sitter jag åter på tåget på väg hemåt efter några fantastiska dagar i Örebro.

Konstigt att man kan blir så trött av att bara sitta och lyssna. Känner mig helt tom i bollen. Men egentligen är det väl så att det är alldeles för fullt i bollen. Detta efter att fyllt huvudet med en massa nya intryck och kunskaper.

Men det som varit allra bäst är nog alla härliga människor vi haft förmånen att stifta bekantskap med. En del hade vi ju förstås träffat tidigare och det blev kära återseenden. Andra var för mig helt nya bekantskaper vilket varit jättekul.

Tror att vissa av de som jag träffat under dessa dagar är personer som jag kommer att hålla kontakten med länge framöver och där jag kan se att det finns saker vi skulle kunna jobba gemensamt med då våra förutsättningar liknar varandra och där vi så att säga har samma problem som ska lösas!

Ser redan fram emot nästa SKNT träff i Ronneby maj 2011.

Ja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara tråkig, värdelös och trist eller helt underbar! Något i den stilen sas i sagan om Askungen, Men det gäller inte för mig.

Nej, någon bal på slottet är det inte tal om utan mer en tvådagars konferens på slottet i Örebro. Det är detta som gäller för mig och Katarina idag och imorgon. (med lite tjuvstart med studiebesök igår)

Vi är på SKNT konferens. SKNT är en förening för Sveriges Kommunala Näringslivs Tjänstemän. Konferensen genomförs i någon kommun i Sverige en gång/år. Och i år är det Örebro som är värd (ifjol var det Malmö).

Den första dagen har varit mycket lyckad och givande med en blandning av föreläsningar, utställningar och erfarenhetsutbyte. En rad goda exempel och tips har också ingått. Men det som är bäst med hela denna konferens är att vi får tillfälle att träffa likasinnade. Alltså personer som arbetar med näringslivsutveckling. Ett ypperligt tillfälle att skapa nya kontakter, nätverk och att utbyta erfarenheter med andra. Det är nu vi inser att de problem vi arbetar med dagligen där hemma inte på något sätt är unika. Alla verkar kämpa med samma frågor och samma utmaningar.

Nu ikväll väntar middag och lite underhållning och framför allt nätverkande!

Idag har jag tillbringat två timmar på tåg mellan Stockholm och Örebro. jag och min kollega Katarina ska på konferens tills på fredag.

Att åka tåg dagtid tycker jag är kul, till skillnad från Katarina som redan efter ett par kilometer började anta en smått grönaktigt ton i ansiktet, Vad göra..jo det handlade om att agera fort och erbjuda henne min plats på tåget vilket innebar att hon fick åka framlänges och jag baklänges. Och efter ett par minuter hade hon återfått sin naturliga och vanliga ansiktsfärg. Även om hon som jag inte klarade av att jobba vid datorn under resan,

För mig är det inga som helst problem att åka baklänges, framlänges eller upp och ner om så skulle behövas. Jag är uppfödd i tranportnäringen då både min mamma och pappa har varit  busschaufförer.

Detta har för mig inneburit att jag redan från 3 veckors ålder varit med på många resor runt om i Sverige då jag har fått agera guide, reseledare och underhållare.. Många gånger har detta inneburit att jag kanske inte har haft en given plats i bussen utan hänvisats till de utryummen som funnits lediga för tillfället. Så att åka baklänges är för mig inga som helst problem!

Igår kväll skulle jag färga mitt hår och hade varit och införskaffat den hårfärg jag ville ha.

Men vad händer?
Jo, när jag plockat fram allt och ska sätta igång så upptäcker jag att den där flaskan med efterbehandlingsmedlet saknas. Vilken himla tur att jag inte hade satt igång och stått där med färgen i håret och sen upptäckt att ett av medlen saknades.
Hade ju inte varit kul!

Så det blev till att snabbt åka ner till Vännäs (8 km enkel väg) bara för att reklamera och få med mig rätt grejer hem. Vilken tur att affären inte hade hunnit stänga för dagen och att jag för en gång skull hade mitt kvitto kvar (vilket inte händer så ofta).

Men man undrar ju…hade tillverkaren missat att lägga ner den där sista produkten eller hade det varit någon klåfingrig kund som inte kunde skilja på mitt och ditt som varit framme?

Hoppas att det var ett fel från tillverkaren…jag vill verkligen inte tro att det finns folk som bryter en förpackning och plockar på sig delar av innehållet!

Hur som helst håret blev till sist färgat i alla fall!

Nu ska jag strax klippa till mina barn…ja inte slå dem utan bara toppa håret.

Det skulle ha varit gjort för länge sedan, men ni vet hur det är?
Har jag fullt upp så kan de och om jag kan så är de endera borta eller upptagna med annat.

Men det är väl det som kallas livet…detta med att få till livspusslet är inte så lätt!
Skam den som ger sig…nu verkar alla berörda vara hemma och ha tid samtidigt.
Undrar bara om någon av tjejerna har tid att hjälpa sin mor färga sitt hår också?

Hemma och laddar om inför en spännande kväll.

Vi ska iväg och planera bröllop!
Jag och gubben ska nämligen vara värdpar på ett bröllop i sommar och det ska bi hur kul som helst. Men tankarna far ju genom huvudet. Tänk om vi inte klarar det och bara rör till det hela. Det är ju vad jag förstår rätt mycket man ska hålla reda på. Dessutom ska jag ju viga paret i fråga också….spännande!

Men det ska nog gå….vi får väl reda på en del ikväll….Vad vill de att vi ska göra?
Hur ska vi lägga upp det hela och vad förväntas av oss? Det är ju inte så ofta man går på bröllop och alla bröllop är ju olika. Man vill ju att det ska bli den där drömdagen som brudparet så väl förtjänar. Det ska ju vara ett ljust och glatt minne för livet!

Så var långhelgen avklarad då och jag har just varit och hämtat yngsta dottern vid bussen i Vännäs. Hon har varit på konfirmationsläger i Hemavan sedan i onsdags.

Måste säga att det var en rätt så trött dotter som kom hem. Undrar just vad de har gjort…inte har de då sovit bort tiden i alla fall. Men de verkar ha haft hur kul som helst.

Har varit inne och jobbat hela dagen och knappt varit utanför dörren. Så när jag skulle iväg så kollade jag temometern och såg att yes det är 20 grader varmt ute…jag behöver ingen jacka. Men när jag kom till Vännäs blåste det som tusan och så började det regna. Så det var ett gäng huttrande föräldrar som stod samlade och väntade på att bussen skulle komma. 

Vad har jag lärt mig av detta då? Jo kolla inte bara på temometern utan kolla på himlen och på träden också innan du går ut…skenet kan bedra. Men det är ju rätt typiskt, så fort det är varmt någon dag så tror man att sommaren är här och inser inte att det faktiskt bara är mitten av maj och att än kan det vara rätt så kyligt.

Äldsta dottern har massor av läxor som ska avklaras denna långhelg. Hon har varit flitig och suttit vid böckerna torsdag, fredag och halva dagen idag. Men på eftermiddagen idag efter att ha suttit ute och försökt läsa sa hon plötsligt:

– Jag vill göra något annat nu! Orkar verkligen inte plugga mer.
Kan jag få tvätta bilarna?
Så glad ihågen åkte högtryckstvätten fram och hon körde fram ekepagen och satte igång. Nu har vi två glänsande bilar stående här utanför.

Och hon fick göra en annan läxa än skolläxan….att tvätta två bilar är ju ingen lek…men en bra läxa för en som snart fyller 18 och vars liv just nu kretsar kring att ta körkortet.

För visst är det så att bilvård är en viktigt del i körkortsundervisningen? Det handlar ju inte bara om att köra man måste ju vårda bilarna också!

Tänk ändå vad lite sol och värme gör med en människa!

Som vi har längtat…en hel lång vinter av väntan och så kommer den äntligen. Synd bara att jag hade så många inomhus grejer att fixa med idag så jag har inte hunnit ut bnågot alls…men imorgon blir det utejobb…hoppas jag!

Kristihimmelshelgen är ju helt perfekt placerad för att man ska kunna få möjlighet att fixa i trädgården, skura och olja altanen och få fram trädgårdsmöblerna!
Den där Jesus visste vad han gjorde då han planerade att "flyga iväg" just så här års och ge oss på jorden lite extra ledighet.

Varför är det inte som det var förr? Jag menar som man levde när barnen var små!

Då var det inte så himla omständigt att umgås. Man bara tog sitt pick och pack och åkte iväg till några vänner för en kopp kaffe och lite samvaro, och detta helt oanmäld. Numera ska allt planeras in i minsta detalj. Var tog spontaniteten vägen?

Tänkte på det idag då jag stod här hemma i köket och bakade och Pia ringde och sa:
– Har du en kopp kaffe? Tänkte titta förbi om en stund!

Innan hon hann komma så kom Mats och Linda förbi också. (Linda kom med en bok till mig som hon ville att jag skulle låna och läsa…tack för det Linda).

Så blev det kaffe och lite nybakat…..så himla kul!

Pia och jag blev sedan sittandes och surrade i flera timmar….och kom in på detta med att vi planerar så himla mycket nu för tiden. Förr var vi mer spontana…tog dagen lite som den kom! Om någon tittade förbi och barnens lek drog ut på tiden och vi blev hungriga så kollade man i kylen och lagade till något enkelt och åt tillsammans. Men nu ska man först boka en tid då man kan ses och sen måste huset städas och det ska iordningställas en tre rätters middag.

Hur kan livet ha blivit så komplicerat? Nej tillbaka till hur det var förr…ta fram spontaniteten och gör fler oplanerade besök hos varandra!