Ett liv i tystnad

Hjälp, jag har ingen röst! Tappade rösten helt igår och det är hur jobbigt som helst. Hostar gör jag så att det känns som om lungorna ska förlja med upp! Fyyy!!

Undrar varför det alltid är så att när jag inte kan prata har jag hur mycket som helst som jag bara måste få sagt? Mycket frustrerande!

Men febern verkar ha lagt sig i alla fall…alltid något!

Har nu tre dagar kvar att jobba innan semester och hur mycket som helst som göras. Men jag får väl göra så här: ställa in alla möten som kräver att jag pratar, stänga av både kontorstelefonen och mobilen och sen låsa in mig på kontoret och jobba via mail och sms. Det har ju funkat förut så det ska väl gå i tre dagar.

Hoppas att jag hittar igen min röst, så att det inte blir en semester som stum!

En kommentar

  1. Margareta Vigren

    Du har en ganska utsatt roll som inte kan vara helt enkel, men jag hoppas att du kan hitta en sorts ”lågväxel” som gör att du håller ihop. Det finns en gräns för vad en människa orkar med, du verkar ha haft lite väl mycket under en längre tid, både yrkesmässigt och privat. Ta dig tid för en riktig semester i år!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.