Jagad av verkligheten

Jag känner mig jagad av verkligheten! Så här på semesterns sista dag så känner jag att jobbet flåsar mig i nacken.

Under den sista veckan av "ledigheten" har det ständigt kommit jobbrelaterade samtal till mig på mina privata telefoner och mail som påkallat och krävt mitt omedelbara aggerande. Verkligheten kommer i kapp en!

På ett sätt känns det ju bra att veta att man är behövd men samtidigt är det svårt att liksom kunna njuta av den ledighet som jag så väl skulle behöva.

Men imorgon är jag tillbaka på jobbet och kontoret igen och då blir det fullt ös för att hinna få allt klart innan den 9 augusti då de 80 italienarna från vår vänort anländer.

Det mesta är ju redan fixat med men vissa saker kan man ju inte göra i förväg utan det har man måsta vänta med in i det sista. Och dessutom måste man ju alltid göra en sista koll att allt är OK.

Det känns både kul att ha ett jätteprojekt att starta upp med på direkten efter semestern men samtidigt mycket gruvsamt. Hur i hela friden ska jag kunna rådda denna stora grupp på egen hand och tillfredställa allas önskemål?

Nu har jag i alla fall 5 dagars hårt arbete framför mig för att skapa ordning och reda i alla aktiviteter och se till att all den logistik som krävs funkar.

Har redan nu börjat kladda på den första "Att göra lappen"…..friskhetstecken eller rädsla för att glömma någon detalj?…jag vet inte!