Nu har det hänt …Student!

Igår firade vi äldsta dotterns studentdag!

WOW….trodde att det skulle väl inte kännas på något särskilt sätt. Men när alla studenter kom utspringande och sjöng om "Studentens lyckliga dar"….så kände jag klumpen i halsen och ögonen tåras! En häftig känsla för mig som mamma.

Då jag själv gick ut gymnasiet var det under den perioden som det inte var "alla" gymnasister som tog studenten. Då gällde det inte de som gick en 2-årig gymnsieutbildning (vilket nästan alla gjorde). Det var inte heller så att det var något större "väsen" kring de som tog studenten.

Å ena sidan kan jag känna att det håller helt på att barka iväg som det är nu. Det verkar för vissa vara en tävling i snyggaste plaket, häftigaste bjudning, mest påkostade utstyrsel och finaste presenterna. Men å andra sidan kan jag känna så här i efterhand att jag blivit berövad den upplevelse det innebär att "bli vuxen" …att "gå vidare"..att på något sätt sätta punkt. Då jag gick ut mina gymansiestudier (på Vårdskolan i Umeå 1983) så fanns där ingen som stod utanför skolporten och hyllade mig och mina prestationer och gratulerade och önskade "lycka til i livet"…

För övrigt har jag ju hört talas om hur "det var förr"….då de som inte klarade sina studier fick gå ut bakvägen (med svansen mellan benen) ochinte springa ut med de övriga till väntande släktingars jubel. Just detta skapade en stämning av förväntan
(kommer min son eller dotter att komma ut på framsidan eller tvingas gå ut bakvägen?). Denna stämning är ju helt borta nu för tiden! Numera så spelar det ingen roll om man klarat sina studier eller ej. Alla kommer utspringande med sina vit studentmössor även om de misslyckats i studierna och måste gå om och läsa in en och annan kurs. Kan ju tyckas lite fel tycker jag! Att å ena sidan få fira tillsammans med klasskompisarna och ha på sig sin studentmössa och å andra sidan veta att man inte inte klarat studierna och måste backa…..(men dessa elever får kanske två studentfiranden istället)…..men spänningen uteblir ju för de som står och väntar!

Hur som helst…stort GRATTIS till alla studenter 2011…..jag är stolt över er och önskar er lycka till i livet!