Dotter på export

I lördags skickade jag min äldsta dotter på export till Italien. Hur länge hon blir kvar där är det ingen som vet!?!

I måndags startade hon sin utbildning i det italienska språket på International School of Milano, något som hon både längtat efter och säkert gruvat lite inför också. Hon har pratat om att vilja göra detta i flera år, men planerna förändras ju rätt snabbt för dagens ungdomar….därför känns det ju extra kul att det nu verkligen sker..

Som mamma har man ju lite blandade känslor när man skickar iväg sin älskling så långt bort på obestämd tid. Men i det stora hela så glädjs jag med henne!

Det är ju nu som 19-åring som man ska göra en sådan här grej. "På min tid" var ju möjligheterna betydligt mindre med sådana här utsvävningar. Innerst inne så är jag nog lite avundsjuk på dagens ungdomar och alla möjligheter som erbjuds dem.

Att som hon få möjlighet att bo i en fantastisk italiensk familj (i Vännäs vänort Cameri för övrigt) ger henne unika möjligheter att snabbt komma in i den italienska kulturen och lära känna vardagen på riktigt. Dessutom har jag ju under mina 10 år med vänotsutvecklingsarbete lärt känna både regionen och massa härliga människor så jag känner mig helt trygg med hennes vistelse.

Ett plus är att det ger ju oss i familjen en anledning att resa till Italien lite då och då för att besöka henne och det är ju inte så dumt det heller!

Bara att önska henne lycka till!