Reflektioner från storstan

Idag har jag tillbringat dagen i storstan, Stockholm!

Det är ju inte utan att man måste reflektera lite:

1. Åk kollektivt
I morse skulle jag ta pendeltåget mellan Stockholms central och Helenelund. Oj, vad med folk. Kö…kö…kö…folk överallt! Man kan inte låta att undra lite…?
I "storstan" så verkar folk inte veta vilka som man bor granne med. Man hälsar inte på de man möter i trappuppgången, har ingen aning om hur många som bor ens i lägenheten bredvid. Lite konstigt är det då man i nästa stund när man ska "åka kollektivt" kan stå nästan kind mot kind med en helt främmande människa, I rusningstrafiken så är det trångt om platsen och man står helt plötsligt i mycket och jag menar MYCKET nära fysisk kontakt med en "främling". Känns lite underligt att ha en främmande person som flåsar en bakomhögra örat och har en arm framför näsan då en annan person försöker hålla sig upprätt genom att hålla i ett handtag som råkar vara placerat ´vid min vänstra sidas axelhöjd!

2. Mobil störning
När jag efter dagens vedermödor på konferens/seminarier och mässa skulle gå från Kista mässan till Kista Gallerian gick mellan Ericsons stora husbyggnader upptäckte jag ett annat fenomen. Jag gick i rask takt och tänkte att jag skulle förena nytta med nöje och ringa min mamma (en procedur som jag gör varje vardag sådär vid 17.15 tiden). När jag gick där och pratade så hände något märkligt. Samtalet bröts flera gånger, parkerades och rätt som det var så kom en röst in och sa "det nummer du önskar nå är inte i bruk…" Mycket konstigt…?? Jag varken rörde några knappar på telefonen eller gjorde något annat. Min teori är att Ericsons verkar har lagt ut ett "stör-filter" över Kista om man använder fel märke på telefonen. Jag har en Iphone och tydligen är det så att detta märke av telefon inte fungerar mellan Ericsons husbyggnader. Efter sådär 20 minuter så ringde min granne upp mig och undrade varför jag ringde till henne hela tiden….fickringning eller stör-filer…inte vet jag!

3. Flest tatueringar vinner
Anledningen till mitt besök på Kista Gallerian var att besöka en butikskedja som inte finns i norra Sverige (vad jag vet). Jag hade sett fram emot att nu skulle jag verkligen shoppa loss. Men vad händer? Jo, jag hittar ingenting som ja ville ha! Nog är väl detta rätt typiskt. När man är peppad, har tid. lust och en plan så hittar man ingenting som man vill ha! Ja, ja efter att ha slängt i min lite mat gick jag mot tunnelbanan för färd in mot Stockholms centrum och hotellet. Väl på plats i tunnelbanevagnen som till min glädje inte var överfylld så hamnade jag mitt emot en mycket tatuerad kille. Han hade tatueringar över alla synliga kroppsdelar. Armar, hals, hela händerna och till och med i ansiktet. På nästa station klev en annat tauerad kille på vagnen och satt sig bredvid killen mitt emot mig. De verkade känna varandra och började rätt snabbt prata…om vad? ….jo om tatueringar förstås! De pratade om deras nästa tatuering! Mina tankar rusade genast iväg och jag tänkte att var i hela friden ska de få plats med de motiv som de ville göra? Men det kanske fanns någon plats på kroppen som inte redan var upptagen! Verkar som att i deras värld var det så att den som har mest tatueringar vid en viss tidpunkt i livet vinner!

Ja, vad ska man säga om denna dag i storstan….skit vad jag älskar Norrland!