Det där gick ju inte som vi hade tänkt oss. Eller, jo, det var väl kanske det det gjorde. Förstod att det inte riktigt var Sveriges dag i mixedstafetten när Elisabeth Högberg tappade 15-20 meter på täten redan på de inledande 100 (?) stakmeterna efter starten. Sedan sjönk Sverige som stenar i fältet. Inte så skoj. Men inte så oväntat. Det är ju ungefär där Sverige är en halvtaskig dag, även om jag i en glädjeyra inför loppet tippade Sverige som sjua. 

Men lite skadeglädje finns ju alltid att falla tillbaka på, kommer inte ihåg om det var Ferry eller Staffan Eklund som sa att "det gick ju lika illa för Tyskland". Vilket ju är en sanning med modifikation. Tyskarna, denna urstolta skidskyttenation, kom alltså på 13:e plats. De lyssnar nog på det här bandet i kväll, för en 13:e plats är inte värdigt Tyskland. (älskar ordet "verballert")…just det, gick ju inte så bra för Ryssland heller till slut. De brände allt på sista sträckan och gick från guldkamp till femte plats, 1.26 efter. 

Ur svenskt herrperspektiv var ju tävlingen heller inte så illa. Ferry tappade 15 sekunder och Lindström 15 mot täten, detta ur helt hopplösa och total rygglösa och oinspirerade lägen. Kan kanske bli bra framåt söndan då jaktstarten körs. 

Det gick såklart bedre för Norge, det gick kämpegöj för dem som vanligt. De ser ju kanske inte så muntra ut här på presskonferensen. Det gick vildare till när de sprutade lös lite champagne (obs, alkoholfri) på hotellet efteråt. 

Stämningen på arenan var för övrigt så grym som någon, bara glädje, inga bråk. Inte konstigt det när tjeckerna körde upp sig från åttonde till tredje plats. Alltid kul och bra om hemmanationen går bra på ett VM så vi kallar detta en smakstart. 

Well, i övrigt var det inga stora sensationer eller skandaler på tävlingen. 

Avslutade sedan kvällen på ett ställe som hette Swing Club med en pepparstek. Stället låg i Zdar och var för övrigt inte lika suspekt som det låter eller såg ut med sina heltäckta fönster, utan ett kvällshak med biljardbord och hasardspel och grejer. 

Det var det. På återhörande i morgon!

Ja, ni som sitter hemma i Sverige med motorsågen i största hugg kanske inte känner av någon direkt VM-feber. Men det gör man i Tjeckien. Horder av fans är på gång in till Vysocina Arena där stafetten drar i gång om dryga timmen. 

Läktarna håller på att fyllas på…

I skogen testade vallarna nyss skidorna, bland annat lokalkändisen Mats Eklund…

Och utanför arenan stod man och sålde, ja vad heter de här grejerna egentligen. En klappsnurra kanske? Var i alla fall bra tryck i den när försäljarna demonstrerade hur den funkade. 

Ja. Vad tror experterna om tävlingen då? Frågade Kalle Grenemark om vem han trodde skulle vinna. Han trodde på Ryssland före Norge. 

Min norske bordskollega tror på Norge. "Allt annat än guld vore en skuffelse" säger han. Och det är klart Norge har två raka guld i mixedstafett och ett urstarkt lag. Men allt kan hända och snart är det nedsläpp. 

Snart tävlingsdags här i Nove Mesto och jag ska snart lämna hotellet för att bege mig till tävlingsarenan. Om Sveriges mål i dag är att komma topp sex och förhoppningen ligger på en till två medaljer när tävlingarna är slut så är det betydligt högre förhoppningar i vårt västra grannland Norge. 

I en artikel i VG i dag så tror experterna att Norge kommer hem från Tjeckien med fem guld. Och det är väl inte alltför otroligt om man i sin skidskyttearsenal har åkare som Tora Berger, Emil Hegle Svendsen och Tarjei Bö. 

Dagens mixedstafett? Ja, det blir tufft, tufft, tufft för Sverige att hänga med. Även om det är lätta banor rent åkmässigt för damerna. På förstasträckan får exempelvis Elisabeth Högberg tampas med Tora Berger, Olga Zaitseva och på andra rundan får comebackande Jenny Jonsson ta upp kampen med Synnöve Solemdal, Maria Dorin Habert och Kaisa Mäkäräinen. Bland annat. Och sedan är det ju idel ädel skidskytteadel som Björn Ferry och Fredrik Lindström ställs mot på herrsträckorna också. 

När säsongens hittills enda mixedstafett kördes, i Östersund, sköt Jenny Jonsson faktiskt fullt, men var trots det 1.18 efter när hon växlade över till andrasträckan. Då besvärades hon förvisso har lutfrörsproblem, men ändå. Det krävs nog "ett mirakel i Berlin" om det ska bli svensk tätkänning i afton. 

Just det. Ryssland vann stafetten i Östersund, före Norge och med Tjeckien på tredje plats. Så hemmanationen har medaljförhoppningar med rätta i afton. 

Kom tillbaka till hotell Pribyslav och träffade mina norska kollegor. Första frågan jag fick från dem var; Levererade Ferry eller? 

Jodå, ryktet om den ärbare Storumabon har spridit sig även över till våra norska grannar. Särskilt efter att han i Khanty-Mansiysk för nåt VM sedan ställde frågan om vad som krävdes för att bli norsk. Så Ferry är World Wide så att säga. De norska journalisterna hade även koll på att han var gift med en armbrytardrottning från Ensamheten. De visste dock inte att det fanns ett armbrytargymnasium i Storuman, något de blev väldigt roade av när de väl fick höra det.

Jaja. Dagen är till ända här. Det svenska laget är inte så mycket att orda om. Den svenska presskonferensen var uppdelad i tre. Först ledarna, sedan de petade och sist de som skulle köra mixedstafetten (där Carl-Johan Bergman inte alls var så demonstrativt sur som han ser ut på den här bilden nedanför). 

Själv deltog jag på presskonferensen för svenskarna, överhörde lite vad Martin Fourcade pratade om på den franska (se bilden)…

…och kollad in när Bildbyråns fotograf förevigade mixedlaget ute på läktaren, detta till de österrikiska fansens stora förtjusning. De skrek något på tyska och Björn Ferry svarade upp med enkla fraser på hyfsad högtyska. 

Efter jobbdagens slut hakade jag på Bygdsiljums bästa vallare genom tiderna (?) Mats Eklund till svenskarnas hotell och genomförde en liten intervju i den här skönt mintgröna soffan. (Om det tjeckiska wifit är med mig så kan ni se resultatet på sportnu.se under torsdagen, soffan ser ni dock inte så mycket av då, så passa på att njut nu. Vill ni lägga ett bud på soffan så kan ni maila mig så ska jag se vad jag kan göra för att forsla hem den till Sverige)

Motstod dock frestelsen att köpa äkta VM-glas för dryga hundringen stycket (350 tjeckiska är 100 svenska kronor). Kan hända att jag ångrar mig…

Väl åter på hotell Pribyslav vid 20-snåret hejade jag snabbt på min bosniske fotografkompis som satt i hotellbaren (obs! ej en flashig bar) innan jag gick ner på lokala restaurangen och avslutade dagen med schweinefleisch i potatispannkaka. 

Där fick jag också höra en av dagens skönaste storys, den om norske skidskytten Frode Andresen. Han var ju en hejare på att åka skidor men kanske lite mindre nogräknad med var skotten hamnade. 

"Det var en som döpte om strafferunda till Andresen-strasse" berättade en av de norska journalisterna. 

Förhoppningsvis blir det inte så många svenska vandringar längs Andresen-strasse i morgon på mixedstafetten. 

Over and out för i dag. Hörs imorn från stadion. 

Liftade med två norska journalister från VG i morse för att ta mig från hotellet till skidskyttestadion i Nove Mesto. Har hängt här sedan dess, trilskats med att få ut en liten videorapport från stället samt tagit några telefonbilder på omgivningarna. 

Skjutvallen ser ut så här. Ganska klassisk om ni frågar mig. 

Mediacentret ligger alldeles bredvid upploppsrakan och ser ut nånting sånt här. 

Sen har vi då matsalen en våning ner. Där serverades det i dag en slags kycklingrätt, med bespisningspersonal och allt. Skulle man dessutom vara på partyresa och inte jobbresa så serveras det både vin och öl (på tapp) i matsalen. Själv tog jag en mineralvatten och jag kan väl avslöja att alla jag käkade lunch med ur den svenska journalistkåren körde alkoholfritt. 

Well, vi väntar på presskonferens med svenska laget här. Den skulle ha börjat 14.30 men är nu uppskjuten till 15.00. Då får vi höra vilket lag Sverige kör med i morgondagens mixedstafett, och höra vad exempelvis Björn Ferry har att säga om förutsättningarna här nere i Nove Mesto. 

Dobre dan!

Då var Sportens egen utsände på plats i Nove Mesto. Eller Nove Mesto och Nove Mesto. Jag bor en bit utanför byn på Hotel Pribyslav, ett mediahotell som ligger 25 minuter utanför den lilla stan/byn Nove Mesto. 

Well, eftersom det här är första dagen på min VM-resa och den inte har innehållit mer än att ta sig från punkt A till punkt B, så tar vi den i lite resedagboksformat.

Upp i ottan. Tog 6.35-flyget från Umeå till Stockholm (försenat en timme) tillsammans med bland andra Maria Pietilä Holmner (hade det varit en lite mindre okristlig tid hade jag nog halat upp kameran för att ha bildbevis…). Hon drog vidare till Salzburg och därefter till VM-campen i Innerkrentz. Själv tog jag mig via Riga till Prag.

Hade bokat en tågbiljett sen till Nove Mesto men när jag väl kom till flygplatsen i Prag så fick jag haka på det estniska damlaget (i de lilasvarta jackorna på bilden ovan) och sätta mig i en buss med lite löst VM-folk. Patrik Jemteborn, mediachef för svenska landslaget, var en av dem som satt på bussen. Han var kanske inte hals över huvud road av det faktum att han fått sitta på bussen i en timme och vänta, sen han landade med sitt plan. 

Jag körde gräddfil och kom när bussen skulle åka. Sedan fick vi åka 18 mil, på trasmattevägar (usel bild, men på vissa sträckor var det räfflat med järnbalkar var tionde meter, vilket skapade en guppig och svårt störande känsla).

Jaja, fram kom vi och efter en vända in i VM-byn, ett upphämtande av ackreditering så tog jag mig till hotellet där jag sitter nu. För övrigt fick jag med mig sex flaskor vin från ackrediterings-centrat, sex flaskor som jag inte vet hur jag ska få hem till Sverige. Men det var i alla fall VM-arrangörernas välkomstgåva till oss i pressen.

Spola kröken någon? 

Eftersom Nove Mesto är ett litet ställe, typ 10000-15000 invånare, så verkar folk vara inkvarterade både här och där. Ryktet sa att Aftonbladets utsände var helt ensam på sitt hotell. Alltså ensam gäst = The Shining. Svenska laget bor i Zdar, 10 minuter från Nove Mesto. Det verkar vara någon form av stad i alla fall, där fanns både Lidl och Pennymarkt samt lite neonskyltar.  

På Hotell Pribyslav på tjeckiska landsbygden bor mediafolk. Jag har träffat en bosnisk fotograf från Sarajevo (som körde 14 timmar i sträck från Bosnien upp hit i dag). Sen är det ett gäng glada laxar från Norge som förklarade att minst 12 norrmän bodde på stället. 

Hotellet ligger 25 minuters bilväg från Nove Mesto och håller god standard, det är väl läget som är lite off. Norrmannen från Aftenposten var på VM i Ruhpolding i fjol. Då bodde de centralt. Å andra sidan var det mediahotellet förlagt på ett demensboende. Ena halvan innehöll mediafolk, den andra lite äldre och mer glömska personer. På hotell Pribyslav har jag inte sett till några dementa ännu…

Mycket hotellsnack nu. Lovar liite mer sportsnack framöver.

I morgon är det presskonferens för svenskarna 14.30. Då får vi se vilka som får förtroendet i mixedstafetten. 

Fram tills dess. På återhörande.