Museibloggen by Anki Berg

Angelägen folkbildning

Av , , Bli först att kommentera 0

20170920_161158

Under tre timmar ikväll har lärare, bibliotekarier och personal från olika offentliga aktörer träffats på museet och fått information om romer och romska kulturer. Anordnare var Forum för levande historia, som också har turnélagt utställningen som vi nu visar. Ett viktigt syfte med utställningen är just att utbilda och förmedla romsk historia genom särskilda programkvällar. Inom kort går inbjudningar också ut till politiker, tjänstemän inom kommun och landsting, vårdpersonal, polis med flera.

Det unika med satsningen är att besökarna möter romska representanter som själva visar och berättar om utställningen. Ikväll fick deltagarna möta Sonja Nyman, Azra Suljic, Britt-Inger Hedström Lundqvist och Violeta Suljic som tålmodigt svarade på frågor om sina egna bakgrunder och traditioner. Att det finns fem sinsemellan olika romska grupper var nog en nyhet för några, och Sonja, Britt-Inger och Violeta berättade om sina respektive föreningar som de är engagerade i.

Den här utställningen känns så oerhört angelägen och har varit mycket upplysande för mig själv inte minst. På vägen hem funderade jag över hur okunnig jag skulle vara om jag inte hade förmånen att arbeta på museet. Och följdfrågan jag ställer mig själv som informatör är oundviklig: Hur sänker vi trösklarna så mycket att den som är allra längst ifrån museet och fullständigt ointresserad ändå hittar till oss och får chans att lära sig om saker man inte hade en aning om? Den nöten känns ibland som en olöslig matematisk ekvation. Om du har en minsta liten tanke som du vill dela med dig av kring detta så tveka inte att skriva en rad! Det skulle göra mig så glad.

Utställningen Vi är romer – möt människorna bakom myten pågår till april 2018. Innan dess hoppas jag att åtskilliga tusen personer har besökt museet bara för att se just den.

Uteliv är livet

Av , , Bli först att kommentera 0

I veckan har 50 lärare från Helgeland i Norge och Västerbotten i Sverige träffats för att inspireras av och lära sig mer om hur kulturmiljön kan användas i undervisningen. Första projektträffen hölls i Storuman i mars, och nu var det alltså dags igen för föreläsningar, praktiska övningar och erfarenhetsutbyte. Omgärdade av fjordar och berg har deltagarna fördjupat sig i andra världskrigets lämningar i landskapet och provat på arkeologiska utgrävningar, rollspel och att hålla en lektion för inlånade elever från Nesna skola. Att arkeologi visade sig vara matematik överraskade nog många, men mätningar, skalberäkningar och ritningar på millimeterpapper är ju precis det.

Flera lärare berättade att de ofta besöker platser i sin närhet, framförallt med de yngre barnen. Det som projektet och utbildningsträffarna har inspirerat till är att se dessa platser med nya ögon. Finns det en byggnad i närheten? Finns det fornlämningar eller andra synliga rester från människans framfart? Alla sådana lämningar går att använda till undervisning. Mäta volym och höjd, sätta in i historiska sammanhang; varför finns den här lämningen just här?, eller relatera till hur både lokalsamhället och världen såg ut just vid den här tiden.

Förhoppningsvis kommer nu ännu fler elever i Västerbotten och Helgeland att få nya perspektiv på sin hembygd och samtidigt både frisk luft, fysisk aktivitet och formella kunskaper. Av de positiva omdömena från lärarna känns det högst troligt!

Här kommer några bilder som illustrerar var vi varit och vad vi gjort.

20170914_080832

Från Nesna går färjor till öarna utanför Mo i Rana. Några av barnen på Nesna skola pendlar dagligen med färjan.

 

20170914_094610

Kåre håller lektion för en grupp inlånade elever från Nesna skola. Han ber dem visa med händerna hur stort 10 cm i diameter är – det mått som några av kanonerna på Sandnes fort hade. Det var svårt för några att illustrera och uppskatta. 

 

20170913_162623

I arkeologi är det här nödvändig utrustning. Inget tvivel om att det handlar om matematik va?

 

20170913_162721

Även lärare och kursledare (museets arkeologer och pedagog) behöver äta och vila emellanåt. Sedan var det full fart i grävgroparna igen!

 

Ingen klädsam blygsamhet här inte

Av , , Bli först att kommentera 1

Hej vad det går! Sommaren är över i ett nafs och jag har redan hunnit jobba en månad efter semestern. Jag har ju en ambition att hålla liv i bloggen under arbetsåret, men ligger redan efter med en hel månad alltså. Fy så dåligt! Extra dåligt känns det, eftersom hösten verkligen har rivstartat och det inte är brist på saker att berätta om precis. Kort sammanfattning av senaste månaden:

• Utredningen om Länskulturdagarna är klar och vi har nu ett vässat koncept. (Blir en nyhet längre fram.)

• Upplägget för att möta Länsmuseernas samarbetsråd (politiker och museichefer från hela landet) i oktober är klart.

• Utställningen Slaget om Dungen på Ålidhems bibliotek har öppnat och genererat en massa media och engagemang.

• Konferensen i Lycksele 5 oktober på temat Kulturarv i glesbygd – en resurs eller belastning är spikad och inbjudningar har gått ut. Anmäl dig du också!

• Första Konstnatt i Umeå gick av stapeln i helgen och blev en succé hos oss.

Ärligt talat, det finns just nu inte särskilt mycket att sörja över eller vara ledsen för här på Gammliabacken som ni märker.

I morgon bitti drar jag till Norge för att agera museireporter och skriva om vårt projekt som uppmuntrar lärare att i högre utsträckning nyttja kulturlandskapet och kulturarvet i undervisningen. Det blir väldigt intressant! Rapport kommer.

Nu när jag ändå är på skrythumör så toppar jag det med en insändare ur lokaltidningen tidigare i år.

Tjing!

 

Ur VK_20170406_082700_1306449958