I gårdagens Göteborgs-Posten ondgjorde sig återigen Adam Cwejman mot det han kallar ”politiseringen av historien” och att museerna går politikens ärenden. Han underbygger sitt resonemang med exempel på hur etnisk rensning, folkmord och förödelse har ägt rum i flera europeiska länder sedan andra världskriget och hur spår efter de försvunna människorna har tillintetgjorts. Han menar att de berättelser som vi nu får ta del av inte innehåller hela sanningen – det är många fler grupper än de allmänt kända som har fallit offer för såväl kommunismens som nazismens regimer. Så långt är vi helt överens. Vändningen som han sedan gör förbryllar, och är faktiskt obegriplig.
Adam Cwejman menar att svenska museer och statlig kulturpolitik vill revidera svensk historia. Vad består då den av i det här sammanhanget? Enligt Cwejman så möts nu den snabbväxande nationalismen i hela Europa, och inte minst i Sverige, med ett postmodernistiskt förhållningssätt – alltså att ingen anses sitta på ”sanningen” utan att den anpassas utifrån olika behov och agendor. Vad är det då exakt han syftar på? Vilka exempel från museivärlden är det han har i åtanke?
Han menar att den nationalistiska historieskrivning som ges utrymme i bland annat Ukraina där minoriteter och komplex historia suddas ut, är fattig och kunskapsbefriad. Instämmer helt. Det uppenbara går honom dock förbi: att samma komplexa historia och minoriteters närvaro runt om i vårt land knappt har blivit berättad tidigare. På flera museer görs nu försök att få in flera perspektiv av historien, just av samma skäl som jag utgår ifrån att Cwejman efterlyser. Men ändå kritiserar han museerna.
Menar han på allvar att vi 2018 ska fortsätta att blunda för Sveriges mångfacetterade historia och enögt leva i tron om att Sverige har varit ett homogent land? Vems ärenden går man då?
Att tro att historieskrivning och museer ska kunna separeras från tidsandan (uttryckt som ”politiken”) – som Cwejman ser som enda lösningen – är inget annat än naivt och helt verklighetsfrämmande. Vem är denne ”någon” som ska kunna frigöra sig från sin samtid?
Senaste kommentarerna