Välkommen kulturturist?

Av Anki Berg, 28 april 2016 kl 21:50, Bli först att kommentera

Hej hopp vad det går! Plötsligt är maj är inom räckhåll och jag är säkert inte ensam om att ana den stundande sommaren och planera för lediga dagar. Kanske en resa till släkt och vänner eller en dagsutflykt till något trevligt besöksmål?

Att museer står högt i kurs hos semesterfirarna vet vi. Under 2014 gjordes hisnande 25 miljoner museibesök enligt Myndigheten för Kulturanalys, och en stor del av besöken gjordes under sommaren. Västerbottens museum är inget undantag. Under en rad av år har besökssiffrorna varit i topp under sommarmånaderna. Många är hemvändare som passar på att umgås med familjen – ofta tre generationer tillsammans.

Att möta turister och svara upp mot besöksnäringens förväntningar och behov är ett av många ben som vår verksamhet vilar på. För att komma närmare besöksnäringen blev vi medlemmar i Umeås turistbolag Visit Umeå AB vid årsskiftet 2016. Det har varit en viktig satsning, inte minst för att öka kunskapen hos andra aktörer om vad vi erbjuder. Alla i den här staden och regionen är inte ”hej och du” med oss på museet – hur gärna vi än vill tro det – så alla tillfällen att närma oss hotellen, restaurangerna och handeln är värdefulla.

Idag har destinationsbolagen i Umeå, Skellefteå och Gold of Lapland tillsammans med Västerbottensturism haft en heldag ihop med en rad inbjudna gäster för att spåna fram idéer om hur turismen kan växa i vårt område. Företrädare betonar i en debattartikel i Folkbladet nödvändigheten i att förbättra infrastrukturen och den digitala närvaron. Vad exakt de avser med den digitala närvaron framgår inte men det har förhoppningsvis dagens idémöte rett ut.

Från mitt perspektiv handlar besöksnäringens framtid och utveckling till stor del om hur arvet efter Kulturhuvudstadsåret tas om hand. Den som är nyfiken på ”kulturstaden Umeå” får en tuff uppgift att på egen hand hitta samlad information. En googlesökning ger en rad träffar men den första länken går till en nu nedsläckt hemsida, www.umea2014.se, och de resterande till artiklar i dagspress och Umeå universitet. Inte ens på den officiella sajten www.visitumea.se kan jag få en överblick över den omtalade kulturstaden. Är det den digitaliseringen som efterlyses så borde det snabbt kunna vara åtgärdat.

Hur många av de 25 miljoner museibesökarna kan vi räkna hem i Umeå? Vad kan kulturturisterna mer tänkas vilja göra? (Svar: Äta, shoppa, bo!) Hur många så kallade ”turistkronor” skulle musei- och kulturturisterna kunna bidra med? Betydligt mer än idag med all säkerhet.

Umeå kan nu stoltsera med fyra tydliga museer som var för sig och tillsammans är intressanta, uppkäftiga, underhållande och folkbildande. Jag hoppas att ”digitaliseringen” åtminstone innebär att begreppet ”kultur” snarast får en given plats på stadens officiella besökssajt. Vi står redo att ta emot alla som vill komma!

Kulturarv och IT

Av Anki Berg, 27 april 2016 kl 22:43, Bli först att kommentera

Ett centralt uppdrag för alla offentliga museer är att tillgängliggöra föremålssamlingar och arkiv. Utöver värdet i sig att bevara föremål för framtiden så är det museernas uppgift att också låta människor ta del av samlingarna. Utan att krångla till det i onödan kan jag direkt säga att det är lättare sagt än gjort.

Det traditionella och enklaste sättet att låta besökarna ta del av det som finns i museets samlingar är genom utställningar. Ett annat är att erbjuda visningar direkt i arkivlokalerna. Ett tredje är att skriva böcker eller artiklar som beskriver föremålen. Alla dessa tre vägar in till museernas samlingar är i sig kantade av diverse begränsningar; i utställningar kan man bara visa valda delar, kanske tematiskt, vilket gör att den som söker något specifikt ändå kan få vänta i många år innan just ”det” föremålet ställs ut; visningar i lokalerna innebär risk för miljöpåverkan, stöld och sabotage vilket gör dem personalkrävande. Ja, ni förstår.

”Tack och lov för it-revolutionen då”, kanske någon tänker. Och ja! Den har varit fantastisk och viktig även för vår bransch som har kunnat ta enorma steg i tillgängliggörandet av föremåls- och fotosamlingar. IT-förälskelsen kan sägas ha varit så stor och stark att det nu istället råder det motsatta – ett smärre kaos. Ska vi ansluta till någon central sökplattform, i så fall vilken? Vilka funktioner kräver vi att en modern databas ska innehålla? Hur ska i så fall alla 40 000 poster dirigeras om för att passa de nya sökkraven? Tusen frågor.

Idag finns en rad olika databaser som man själva kan söka i. Några exempel:

Listan kan göras hur lång som helst. Alla dessa sidor besitter inte samma information, men några är slående lika. Sidorna som jag exemplifierar här har dessutom nationellt eller till och med europeiskt perspektiv. Utöver dessa finns alltså en mängd regionala och lokala databaser.

Vår egen regionala sida för att söka i samlingarna och bland fotografier heter Kulturarv Västerbotten. Just nu ser vi över hur sidan kan förbättras och moderniseras. Vi spanar på olika exempel och har hittat både bra och mindre bra varianter. En sak är vi i alla fall helt överens om: internet är en utmärkt väg att gå för att förmedla kunskap och information om sådant som annars kan vara svåråtkomligt för den enskilde. Vi måste helt enkelt vara digitala.

Därför fortsätter också arbetet med att hitta de bästa lösningarna för att vi ska kunna erbjuda god tillgänglighet till vårt regionala kulturarv i framtiden. Och som du kanske kan ana av den här förenklade överblicken, så kan vi behöva ett ”lycka till” på vägen…

En fråga om demokrati

Av Anki Berg, 26 april 2016 kl 23:57, Bli först att kommentera

I en serie inslag i Sveriges Radios program Nordegren & Epstein i P1 har programledaren Louise Epstein sedan i höstas drivit en idé om inrättandet av ett politiskt museum i Sverige. Museet ska enligt hennes vision spegla det demokratiska samhällets framväxt. Programledarduon Lousies och Thomas jargong är såväl humoristisk som allvarlig, och de inbjudna gästerna har inte undkommit deras raka, kluriga, smarta och ibland märkliga frågor. Under vintern har representanter från de politiska partierna bjudits in och fått lämna sina förslag till vad det fiktiva museet ska fyllas med.

Men nu är kanske Louises idé inte bara en radiopratares spontana – men för all del välmenta – mening. Nu utreds frågan om ett Demokrati- och migrationsmuseum på riktigt. Uppdraget kommer från regeringen och har ställts till Malmö stad, vars kulturförvaltning just nu är ute på turné i landet för att samla tankar, idéer och stoff. Den 9 maj landar representanterna för utredningen i Umeå, och vi har nöjet att ta emot dem på förmiddagen för egna möten och själva delta i deras processbaserade workshop på eftermiddagen på Kvinnohistoriskt museum.

Mer demokrati på museer
En aktuell utställning som lyfter fram demokratiaspekten i historien är utställningen 100% kamp som nyligen öppnade på Sundsvalls museum. Där ges plats åt några av de som i historien har stått upp för medmänskliga rättigheter och lade grunden för dagens demokratiska samhälle. En annan utställning värd att nämna visas i sommar på People´s history Museum i Manchester, Storbritannien. Har du vägarna förbi så passa på att se dokumentärfotoutställningen Industrial society in image and word som i ord och bild beskriver den industriella revolutionen.

Det är ingen slump att dessa frågor dryftas inom museivärlden just nu. Medvetenheten om det demokratiska samhällets värde – och kampen för det – har fått förnyad kraft, och allt som bidrar till att säkerställa ett demokratiskt samhälle välkomnas. Museerna har en mycket viktig roll att fylla i det arbetet.

Jag ser därför fram emot att möta gänget som nu utreder ett demokrati- och migrationsmuseum när de kommer till Umeå om en och en halv vecka!

Hembygd i rörelse

Av Anki Berg, 21 april 2016 kl 23:36, Bli först att kommentera

Under pågående Berättarfestival i Skellefteå har museet varit delaktigt i två av veckans temadagar: dels i Åseles avslutningsprogram som Årets berättarkommun 2015, och dels i 100-års firandet av hembygdsrörelsen i Sverige. I båda fallen har museipersonalen funnits med i bakgrunden och stöttat och peppat. För min egen del har det handlat om Hembygdens dag.

Hembygdsrörelsen fyller alltså hundra år i år, och det uppmärksammas på en rad olika sätt. I augusti blir det ett nationellt firande på Skansen och under hela året arrangerar föreningar och länsförbund sina egna aktiviteter. Länets alla hembygdsföreningar var därför idag inbjudna till Nordanå för att medverka med bokbord, tunnbröd samt rotslöjdsalster. Föredrag och mingel avlöste varandra och kvällen avslutades med ett författarbesök av Stina Stoor. Sammantaget en mycket lyckad dag som lockade stor publik.

Hur mår hundraåringen då? Det sägs att befolkningen lever allt längre – men hur är det med hembygdsrörelsen? Precis som i många andra föreningssammanhang så kämpar många med nyrekrytering och att hitta styrelseledamöter. Utmaningen för hembygdsrörelsen har länge ansetts vara att locka en yngre generation, och otaliga försök har gjorts med klena resultat. Istället för att stånga sig blodig i jakten på ungdomar är mitt dramatiska förslag ”strunta i dem!” Vi kan istället konstatera att det alltid kommer ”nya gamla” som med åldern har fått ett ökat intresse för det lokala och ”nära”, ofta ihop med ett kulturhistoriskt intresse. Det är dessa krafter som rörelsen ska värva och locka!

En annan målgrupp som borde stå i fokus för en modern hembygdsrörelse är alla invandrare och nyanlända. Allt för sällan ser jag aktiviteter där det finns representation från olika kulturer. Det är synd, för platsen där man bor blir ju per automatik ”hembygd” och i en verksamhet som utgår från den borde väl också alla få plats? En ivrig förespråkare för hembygdsrörelsens mångfaldsarbete är Västerbottens läns hembygdsförbunds ordförande Bo Nilsson. I den frågan är han en frontfigur i landet, vågar jag påstå.

Det här korta och sena inlägget måste jag avsluta med en uppmaning: Känner du lockelse och dragning åt det som varit, eller drömmer om att ingå i en studiecirkel för att fördjupa kunskaperna om en by, släkt eller gård så ligger det nära till hands att du kan räknas in som en av de ”nya gamla”. Sök då bums medlemskap i din närmaste hembygdsförening! Engagera dig för kulturarvet som har varit och det som vi tillsammans skapar idag – och som blir våra barns historia.

Själv har jag gått med i Umbygda idag. Och ja, då kan ni ju räkna ut hur gammal jag är….

Länsmuseer i fokus

Av Anki Berg, 19 april 2016 kl 22:26, Bli först att kommentera

Vid museibranschens stora Vårmöte delades flera fina priser ut idag; Årets museum, Årets pedagogiska pris, Årets utställning och Årets samtidsdokumentation. Den sista klassen gick vi segrande ur – Årets samtidsdokumentation 2015. Projektet som prisades hette i sin helhet Eco Local in a global world, men blev mer känd under utställningstiteln INLAND. Utställningen har visats på alla fyra nordliga länsmuseer och involverat dokumentärfotografer, skribenter, etnologer och pedagoger från de fyra länen. Ett mycket intressant och genomarbetat projekt som verkligen förtjänas att lyftas upp nationellt. Missade du utställningen hos oss förra våren så kan du läsa om projektet här.

Samarbetet mellan oss fyra nordliga länsmuseer är intressant, inte minst framgent. Vi har sedan många år tillbaka ett inbördes avtal som preciserar vilka fokusområden vi ska arbeta med i förhållande till varandra, och kunna bistå med kompetens och idéer. För vår del har fokusområdena varit dokumentärfotografi och berättande, som också är våra profilområden. I Norrbotten har man jobbat särskilt med det regionala perspektivet, på Jamtli med pedagogik och på Murberget i Härnösand med föremålsvård/konservering. Nu har vi dock anledning att se över både samarbetsavtal och gemensamma projekt med tanke på regionbildningen i Norrland. Vad händer då med fyra länsmuseer? Diskussionen om länsmuseerna har knappt börjat ännu, så det blir intressant att följa.

Åter till dagens prisutdelning: Tekniska museet i Stockholm fick utmärkelsen Årets museum 2015. Välförtjänt förstås. De har jobbat mycket medvetet med inkludering och göra museet ”100% för alla”. Resultatet ser man i utställningen MegaMind där man har tagit hjälp av barn och unga med funktionsnedsättning för att skapa tillgänglighet på så många olika sätt som möjligt. Sveriges Radios kulturkommentator Mattias Berg (vi är inte släkt! ; D) var dock inte lika sprudlande. Han ser ett museum som tänjer på gränserna genom sponsring bland annat, och tycker att juryn ska väga in sådant, liksom att alla tre nominerade museer var från Stockholm i år. Däremot hyllar han länsmuseerna som han tycker är på stark frammarsch och ofta är underskattade, som han säger i inslaget.

Jag väljer att släcka lampan ikväll med ett leende på läpparna och en känsla av att framtiden är vår!

Med mod och makt

Av Anki Berg, 18 april 2016 kl 22:21, Bli först att kommentera

Imorgon inleds årets stora museihändelse – det årliga Vårmötet. Det är branschens tredagarskonferens som senaste åren har lockat omkring 500 deltagare. I år går det hela av stapeln i Linköping och Norrköping. Modigt bara det, att lägga en så stor konferens på två platser. Under 2014 fick vi i Umeå äran att stå som värd för arrangemanget.

I år är temat ”Med mod och makt”. Inriktningen på konferensen är väl tajmad med den museidebatt som förts under den senaste tiden, och där Västerbottens museum varit i fokus.

Inledningen i det omfattande mötesprogrammet formulerar det hela mycket klart och tydligt:

”Genom det vi visar och berättar är museerna meningsskapande och bidrar till bilden av Sverige och Sveriges historia. De val vi gör när vi väljer vad vi ska lyfta fram eller inte lyfta fram har därför stor betydelse. Historia och kulturarv förekommer idag allt mer i debatten om vad som förenar och vad som skiljer människor åt. Kultur används som argument både för att ena och för att söndra. I vårt arbete har museerna till uppgift att vara en mötesplats som är tillgänglig för alla och där vi lämnar utrymme för många olika perspektiv och tolkningar. För att synliggöra normer och olika utgångspunkter krävs mod att inkludera fler och pröva nytt. Och att acceptera att det ibland blir fel.”

Vår utgångspunkt på Västerbottens museum är att berätta flera lager av historia än vad vi tidigare har gjort. Just det faktumet har också varit utgångspunkten för debatten. Kritiker har menat att vi därigenom utraderar ”den sanna historien”, vilket är helt befängt och snudd på obegripligt. Den ”sanna historien” är väl i så fall den som berättar alla delar? Dit har vi långt kvar.

Vi har två konkreta exempel som visar bristerna: Pågående konstutställning The White House som belyser sexualitet, adoption och invandring, har genom konstnärernas arbeten gestaltat stora luckor i museets föremålssamlingar och arkiv, och i vårt samarbete med Sveriges fem nationella minoriteter är det beklämmande att vi inte ens kan fylla en monter med föremål om judarnas historia i Västerbottens län. Men så ser det ut, och vi är modiga nog att vilja ändra på det.

Vårmötets tema är mycket välkommet. Många museer – såväl kommunala, regionala som statliga – är inne i ett liknande förändringsarbete. Samhället förändras och vi förändras. All slags förändring kräver mod, och i museernas fall stor ödmjukhet inför det faktum att vi besitter makt. I ett demokratiskt samhälle ska makten ständigt vara under lupp och därför välkomnar vi debatten – så länge som syftet är att stärka demokratin i alla dess delar. I ett sådant samhälle får nämligen alla plats.

Vårmötets första dag går att följa på länk här. Kulturministern med flera ska tala, och det blir prisutdelningar till bland annat Årets museum och Årets samtidsdokumentation – dit vår utställning och projekt Inland är nominerad. Håll tummarna!

Mötet med besökarna

Av Anki Berg, 16 april 2016 kl 20:41, Bli först att kommentera

Premiärdagen i MVG är avklarad och på min lilla anteckningslapp har jag noterat 372 besökare. Wow! De allra flesta har vi hunnit växla några ord med, och många har visat stort intresse. Några kom till gallerian idag bara för att besöka utställningen och det känns så klart särskilt roligt.

En äldre man och kvinna blev direkt stående vid ett av fotona. ”Men titta! Där var vi ju ofta när vi nyss hade träffats, minns du?” utbrast kvinnan och strålade mot sin make. Han blev rörd, och jag som stod intill och fick vara med i deras sekundsnabba tidsresa drogs också med i det känsloladdade ögonblicket. Det var som om nyförälskelsen slog ned i dem båda igen, och i magnetfältet som uppstod befann vi oss alla tre. Leende och uppsluppna fortsatte de sedan snabbt till nästa fotografi.

En annan besökare minns sin första starköl som intogs på Ringbaren – serveringen på andra våningen i gallerian, med sittplatser på balkongen och med fri sikt ned till entréplan där Stig Lindbergs kända fontän prydde torget. Mannen förklarade att man var tvungen att köpa en smörgås för att få köpa sin öl, vare sig man ville ha den eller inte. ”Den obligatoriska räkmackan ville man ju inte ha, så den hamnade många gånger i fontänen här nedanför”, berättade han och pekade på fotografiet som visar miljön. Sedan skrattade han och sa lågmält ”det är inget man vill minnas precis”.

Mötet med besökarna är bland det roligaste med museijobbet. Det är inte min huvudsakliga syssla, jag finns mest bakom kulisserna, men varje gång påminns jag om hur viktigt vårt arbete är. De åtskilliga personliga berättelser som Jane-Mari och jag fått lyssna till idag vittnar om hur viktiga minnen är. Ögonblicken då man minns blir en stund för eftertanke och analys; vad hände? Blev det bra eller dåligt? Skulle jag har gjort samma val idag? Det är när vi minns som vi formar våra värderingar och utvecklas som människor. Nu ska jag inte låta förnumstig och lägga ut texten om detta – men det kan inte hjälpas att just det slår mig så ofta i mötet med museibesökarna. Den påminnelsen gör arbetet än mer meningsfullt och allt tal om ”vad ska vi med museer till?” faller platt till marken.

BILDTEXT: Curt var en av dagens besökare och han hade med sig ett eget fotoalbum med bilder från Domus som visade den moderna skyltning som slog igenom på 1960-talet. Curt arbetade då på dekorationsavdelningen under ledning av herr Didriksson som hade många nya idéer och tankar om hur butikens skyltfönster skulle utformas. De gamla skyltdockorna åkte ut – nu byggdes istället miljöer med mycket textil och färgmatchning. Fördelen var att varuhusets alla avdelningar kunde göras relevanta i skyltfönstret. Det moderna sättet gillades inte av alla, berättar Curt, men Didriksson ansågs ligga i framkant och hans nya tankar blev sedan stilbildande för alla Domusvaruhus i Sverige. I bakgrunden syns Jane-Mari i samspråk med besökare.

Konstens egen dag idag

Av Anki Berg, 15 april 2016 kl 21:02, Bli först att kommentera

För fjärde året uppmärksammas World Art Day runt om i världen idag. World Art Day infaller alltid 15 april, som en hyllning till Leonardo Da Vinci som också föddes denna dag. En rad olika arrangemang har uppmärksammat konsten idag, och hos oss bjöd vår konstantikvarie på en lunchvisning av den pågående utställningen The White House.

I vår konstsamling finns cirka 4 000 verk. Dessa har under vintern fått uppfräschade magasin så att konstverken ska må bra, och för att öka tillgängligheten. Vi vet att många vill se mer av våra samlingar, och vi har tagit fasta på det. Årets andra stora konstutställning med verk av Eigil Schwab är hämtad ur våra samlingar.

För tre år sedan mottog museet en gåva med 23 gouacher målade av konstnären Eigil Schwab. Han hade på uppdrag av Bonniers rest runt i Sverige under några år på 1930-talet för att illustrera bokverket Sverige – De Svenska Landskapen skildrade i ord av svenska författare och i bilder av Eigil Schwab.

Idén om att ge ut ett praktverk om de svenska landskapen var Schwabs egen – han var god vän med flera i den bonnierska familjen, i synnerhet bröderna Tor och Abbe, och fick bokförlaget att tända på idén. För texterna skulle författare med anknytning till respektive landskap anlitas och han själv stå för illustrationerna. Mellan åren 1936 och 1939 utkom fyra delar av bokverkets planerade sex, med fyra landskap i varje del. Världskrigets utbrott satte stopp för vidare utgivning och projektet fullföljdes aldrig. Detta gjorde att åtta landskap, däribland Västerbotten och Lappland aldrig blev publicerade. Dessa opublicerade verk visar vi med början 15 maj.

Med denna lilla konsthistoriska återblick önskar jag trevlig helg, och väl mött i gallerian MVG i helgen i vår pop up-utställning med fotografier av Bertil Ekholtz.

BILDTEXT: I museets nedre våningsplan har vi ett konstnärsarkiv med idag verksamma konstnärers egna mappar. De ansvarar själva för att fylla på med aktuellt innehåll och berätta om sina projekt. Välkommen att sitta ner och läsa.

Effekter av Kulturhuvudstadsåret

Av Anki Berg, 14 april 2016 kl 22:48, 3 kommentarer

Idag har vi haft besök av forskare Ulrika Åkerlund från institutionen för Geografi och Ekonomisk historia vid Umeå universitet. Ulrika gör en studie om hur institutioner, konstnärer och föreningar förvaltar arvet efter Kulturhuvudstadssatsningen. Det timmeslånga samtalet var mycket intressant och väcker åter frågor om den enorma mediabevakning och infrastruktur som byggdes upp inför och under 2014, verkligen har tagits till vara på bästa tänkbara sätt. Ur mitt perspektiv så är svaret: nja.

Arvet har landat på enskilda personer som i bästa fall har tagit med sig de positiva effekterna av samarbeten in i organisationer och nätverk. Sämre är det med det övergripande och strukturella. Uppföljning och fortsatt dialog med journalister och andra som kom, fängslades och fick en wow-upplevelse – vem håller kontakten med dem? Hur mycket värde ligger inte i dessa personer, för att inte tala om den potential som de utgör för att fortsätta vara Umeås ambassadörer. Säkert stora summor, om man skulle kunna omvandla det i pengar.

I den bästa av världar hade (minst) en person funnits kvar i Kulturhuvudstadsadministrationen för att följa upp, skapa nya förutsättningar och mata på med allt som hänt i Umeå efter 2014. Nu kanske besöksanledningen rent av är ännu större än under själva Kulturhuvudstadsåret.

Det allra sorgligaste arvet, och det som ligger närmast till hands, skulle vara vetskapen om att alla satsade miljoner på Caught by Umeå-turnén och visningsresor var en dagslända, och inget mer.

Om det ligger till på något annat sätt så tar jag tacksamt emot uppgifter om det, och kommer inte att vara sen med att rosa ett genomtänkt efterarbete.

Länet i fokus

Av Anki Berg, 13 april 2016 kl 22:53, Bli först att kommentera

Idag har Västerbottens museums och Skellefteå museums kommunansvariga träffats för ett heldagsmöte i Robertsfors. Varje kommun i länet har en egen kontaktperson från något av museerna. Kontaktpersonernas uppgift är att vara sammankallande i en lokal styrgrupp som går under namnet ”Alla tiders” följt av kommunens namn – Alla tiders Sorsele, Alla tiders Dorotea o s v. I de lokala styrgrupperna sitter bibliotekspersonal, skolrepresentanter, hembygdsföreningar, eldsjälar och studieförbund – alla med kulturarv som gemensam nämnare. Mellan de kommunvisa strygruppsmötena och publika arrangemangen träffas museerna för att planera, utvärdera och diskutera gemensamma frågor. Idag var alltså en sådan dag. För första gången på länge lyckades dessutom gruppen hålla sig inom mötestiden, och ändå avhandla alla ärenden. En bedrift när så många engagerade människor samlas och så många frågor ska avhandlas.

För att bedriva ett länsarbete i ett stort område, och med de fysiska institutionerna och personalen längst ut i kustbandet i norra och södra delen, krävs samarbeten och utbyggd infrastruktur. Samarbetet med kommunbiblioteken har därför varit centralt.

Alla tiders-samarbetet har pågått sedan 1999, och under vintern har det funnits anledning att utvärdera arbetet. Snart har varje kommun haft ett utvärderingsmöte (tre återstår, men är inbokade kommande veckor) och glädjande är det samlade budskapet hittills: Kulturhistoria och kulturarvsfrågor är jätteintressant och samarbetet är viktigt. Det bådar gott inför framtiden. Nu följer ett skrivjobb för att formulera en moderniserad överenskommelse mellan de lokala styrgrupperna och museerna, så att vi följer med i tiden och kan fortsätta att vara relevanta och intressanta.

Medan jag har formulerat dessa ord har jag hunnit få rapport från kvällens offentliga arrangemang i Näsland, Bjurholm där temat för kvällen var skog. ”Lyckat arrangemang ikväll. Fullsatt. All anledning att vara nöjda”.

BILDTEXT Så här såg det ut för ett år sedan, när de kommunala styrgrupperna träffades för att diskutera hur kulturarvet kan bidra till ökad inkludering i bygden. En massa bra idéer kläcktes som de lokala arbetsgrupperna nu hanterar på olika sätt. Årets tema för stormötet i september blir ”Kulturarv i glesbygd” – också en angelägen fråga.

FOTNOT: Västerbottens museum har kontaktpersoner i Nordmaling, Vindeln, Bjurholm, Åsele, Lycksele, Vilhelmina, Dorotea, Storuman, Sorsele och Robertsfors. Skellefteå museum har kontaktpersoner i Malå och Norsjö. Vännäs får kontaktperson under hösten 2016. Skellefteå och Umeå har inga uttalade kontaktpersoner.

Museibloggen by Anki Berg