En folkomröstning borde kittla igång mina demokratiska grundvärderingar och mina tankar om delaktighet och medborgarinflytande. Det är nu bara en dryg vecka kvar till folkomröstningsdagen och Nej, det kittlar inte. Jag har själv deltagit vid möten, jag har läst debattinlägg och valmaterial. Men inte ens jag, som ändå får anses vara politiskt initierad, förstår frågan eller varför vi medborgare ens tillfrågas om denna budgetfråga. Min uppfattning är att bakgrunden är en valfråga och borde ha avgjorts i allmänna val. Vilket politiskt parti har jag störst förtroende för? Det hade jag kunnat svara på.

Ja? Nej? Eller inte rösta alls? Självklart ska jag rösta. Nu blir det så att jag kommer att rösta på det faktum att majoriteten i landstinget på ett aktivt sätt försöker öka samverkan för att få pengarna att räcka bättre. Skattepengar får inte gå till spillo bara för att kommun och landsting inte kan samarbeta. Det är en fråga som vi diskuterar även här i Umeå. Däremot diskuterar vi inte ”vårdplatser med läkarjourkedja” eller andra åtgärdspaket. Vad är det för folkomröstningsfråga?! Och en stationerad ambulans? Då skulle ju Umeå ha 40 ambulanser ifall det är rättvisa vi är ute efter.

Jag kan utan tvekan förstå den oro och frustration som medborgarna i inlandet uttrycker. De har på några år förlorat lokalkontor för post, arbetsförmedling och försäkringskassa. Befolkningsminskningen riskerar slå ut fler samhällsfunktioner men då blir samverkan än mera nödvändig.

Jag uppskattar att västerbottensnytt anordnade den webbsända debatten men de lyckades inte hålla den särskilt balanserad. Det kändes mera som en utfrågning av Peter Olofsson och Robert Winroth. Men positivt ändå att medborgarna fick ett klart besked av moderaten Niklas Sandström. I deras budget kommer det inte att finnas utrymme för kulturen eller för regional utveckling. En borgerlig valseger i landstinget skulle därmed äventyra inlandet på andra politikområden.

Eftersom jag aktivt deltar i Region Västerbottens arbete vet jag att en rad kommunala åtaganden som förutsätter samverkan. Vatten, avlopp, kollektivtrafiken, turismen, avfallshanteringen, skola/utbildning, regionplaneringen med bla transportplan och även en hel del kommunal översiktsplanering. Moderaterna och Niklas Sandström blir nu svaret skyldig till medborgarna i inlandet – Hur ska dessa kommunala åtaganden och vitala samhällsfunktioner klaras utan stöd genom samverkan i Region Västerbotten?

Men det blir en valfråga. Nu ska jag gå och förtidsrösta!

Jag vill först hälsa alla tidigare läsare av min blogg välkommen tillbaka. Det är hög tid att återuppta bloggandet, det forum där man har fritt utrymme att själv formulera både frågorna och svaren. En rimlig chans att spegla vardagspolitiken och de utmaningar som jag möter i mina uppdrag. Hoppas att ni också kommenterar det jag skriver. Jag läser alla kommentarer och ifall det finns ett allmänintresse, ett relevant perspektiv och en följdfråga så ska jag självklart både publicera kommentaren och även försöka svara.

Vi närmar oss valet. Det märks i debatten och det börjar även märkas i vårt interna partiarbete. Just nu är fokus på landstingets folkomröstning och kyrkovalet. Men även nomineringsarbetet till fullmäktigelistor och riksdag. För egen del har jag ju meddelat valberedningen att jag står till förfogande för omval till kommunfullmäktige men inte till byggnadsnämndens ordförande. Det beror på att jag efter tre mandatperioder känner att jag vill anta nya utmaningar men det beror även på att jag unnar byggnadsnämndens verksamheter en ny ordförande, en ny energi med nya perspektiv att komma in och fortsätta utveckla det politikområdet.

Frågan om vilket uppdrag som finns för mig nästkommande mandatperiod avgörs vid vårt representantskap den 31 oktober. Jag står till förfogande men det är partiets medlemmar som väljer via sina ombud.

Några ord om den s.k. Umeandan också.

De borgerliga partierna vädrar morgonluft då eran Lennart Holmlund närmar sig sitt slut. Efter snart tjugo år av socialdemokratiskt styre ser de sin chans att ta över. Dom spekulerar om vänstervridning i politiken och i stort sett varje debattartikel och fullmäktigedebatt spetsar dom med hot om att nu ska allt som byggts upp av samarbeten, tillväxt och utveckling ta slut. Inget kunde vara mer felaktigt men jag förstår att dom borgerliga politikerna här ser sin chans.

Anders Ågren frestar väljarna i debattartikel VK 2013-08-16 och välkomnar ”de mittenorienterade Umeåbor som tidigare har röstat på Socialdemokraterna” och säger sig själv representera ”det politiska mittfältet”. Men är det någon som på fullt allvar tror att moderaterna, hur Nya dom än beskriver sig, på allvar överväger att ändra inriktning? Inget i vardagspolitiken tyder på det.

Det som framstår som ändrade ambitioner döljer nämligen samma gamla vanliga moderata politik. Tro inget annat. Moderaternas lösning handlar fortfarande om sänkta skatter, utförsäljning av våra gemensamma tillgångar och konkurrensutsättning av det offentliga. Det är medicinen oavsett det handlar om vård, skola eller omsorg och nu senast dök receptet upp även i den bostadspolitiska debatten.

Samtliga gruppledare i den borgerliga alliansen i Umeå kommunfullmäktige känner mycket väl till att jag har tillämpat samarbeten i mina ordförandeuppdrag, jag brinner för tillväxtfrågan och ser möjligheter i de förslag som läggs oavsett vilket parti som lägger fram förslagen. Det känns därför inte seriöst att sprida bilden av att utan Lennart faller detta. Men saknar man visionära och sakpolitiska argument kan man ju ropa på vargen.

Men detta kommer vi att få tillfälle att diskutera framöver för nu är det bara ett år kvar till nästa kommunval. Det blir ett spännande år.