Ciccis tillvaro

Välkommen till min värld...

Lååååångsamt!!!

Av , , 2 kommentarer 2

Jag tror baske mig tiden står stilla! Det gick bättre tidigare när jag i alla fall hade lite mer ork och kunde göra saker för att få dagarna att gå. Nu bara väntar, och längtar, och väntar, och längtar jag. Fruktansvärt tråkigt!!!! Så gott som alla människor jag känner har ju ett arbete och är väldigt upptagna dagtid, och oftast vill de väl göra något annat än att glo på en övergravid val! Jag är otroligt tacksam över att få detta tredje och sista barn, tro inget annat, men nu är det inte roligt längre! Ingenting är sig likt på mig längre, möjligtvis glasögonen då…

Gigantisk mage, gigantisk rumpa och gigantiska rattar. Så ser min verklighet ut. Tror min kropp har misförstått detta med att vara gravid. Det är bebin som ska växa, inte mamman! Har fettreserver till amning som inte kommer att användas, det är helt enkelt för mycket av mig både här och där. Sova bekvämt är en omöjlighet. Man får idissla maten en extra sväng kvällstid, och jag måste sova en stund varje dag för att inte gråta konstant mina sista vakna timmar. Roligt. Nej! Visste jag det här innan jag blev gravid? ….jo, men….

Skjut mig! 🙂 Nej, så farligt är det väl egentligen inte. Slapp foglossning och högt blodtryck denna gång. A walk in the park. Extravikt går att få bort med vilja och våld. Bebin är lätt värd all pina, fast nu vill jag bara föda ut den. 18 dagar kvar till beräknat datum. Suck. Den yngre sonen säger: -Snart får jag en egen bebis! typ varje dag. Storebror försöker dagligen locka ut den med löften om gos. Jag med.

Mammadrake

Av , , 1 kommentar 0

En drake slingrade sig förväntansfullt runt sina ägg i morgonsolens värme. Strax skulle de kläckas. Inifrån det ena hördes knackningar, och om man lyssnade nog kunde man höra pip från det andra. Mammadraken sprutade lite eld på sina ägg och rullade dem med en klo. Plötsligt började skalet spricka på ett ägg, och strax efteråt började det andra spricka. Efter en stunds kämpande hade två små drakar kläckts till mammans förtjusning. De var såååå söta, väste och försökte spruta eld.

Vissa stunder är det fantastiskt att ha barn! Särskilt när sängen förvandlas till drakbo i morgonsolen och de mjuka barnen till drakbebisar som vill ha mycket gos! Även mamman får förvandlas, fast det måste nog mycket fantasi till för att hon ska likna en drake. Standad knölval hade varit närmare… 😉

Idag fyller lillebror år. Det är svårt att vara snäll och inte bli för avundsjuk för storebror. Han var väldigt duktig under paketöppningen, men sen ville han gärna ha vissa presenter för sig själv. Helst av allt hade han också velat vara 3 år och minst. -När jag fyller år ska Abbe inte få öppna nåt! muttrade han. Vi höll bara med, för så är det ju. All heder åt storebror. Förra året grät han floder och var helt förstörd, så det går frammåt!

Jag älskar att ha barn. De driver en till vansinne med sina hyss, men de där guldstunderna gör allt värt det. En månad kvar tills vi blir fem. Ett nytt, spännande kapitel i vårt liv.

Hur många hyss kan en förälder tåla?

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har det hänt, igen. Hyss. Mängder av hyss. Man försöker ha tålamod, men tillslut vet man faktiskt inte vad man ska ta sig till! Är det bara vi som har det såhär?

Hela lördagen hade de bråkat. Det är inte alltid så roligt att bara var hemma, och mamma och pappa orkar inte leka jämt. Plötsligt gick de ner i källaren och verkade leka kanonbra. Vi hörde glada skratt och pustade ut i köket. Tog en efterlängtad kopp kaffe och läste tidningen. Så började den yngre gråta och jag gick ner.

Halva golvet i gillestugan blänkte av vatten, och blöta spår ledde in i tvättstugan. I ett hörn ligger ett gäng dränkta mjukisdjur som ser ut som road kills. Jag bara gapade. Vad som orsakat gråten blev inte längre viktigt. Det blev storsanering av källare och utskällning av barn. Tydligen hade en hink med vatten som stod i bastun blivit badkar, men i den hinken fanns det inte mycket vatten kvar. Suck. Hoppas vi slipper mögel.

Dagen efter lekte de igen, i källaren. Någonstans trodde jag faktiskt att de skulle hålla sig i skinnet med tanke på hur jobbigt allt blev efter att de förvandlat gillestugan till inomhuspool. Jag är sååååååå lurad. Den lille börjar gråta. Den store kommer upp och berättar att brorsan ramlat och gjort illa sig. Bra. Lillebror kommer upp. Han ser väldigt konstig ut i håret, liksom blöt. Argt undrar jag om de varit i tvättstugan igen.
 -Nej, svarar de sanningsenligt. Pappan luktar på sonen och inser att det är målartvätt han har i håret. De har varit i förrådet i källaren. Där har den lille snubblat och skrapat sig. Den äldre skyller ifrån sig, säger att allt var lillebrors idé. Säkert att han hällt målartvätt i håret på sig själv…  Duschar av sonen. Tar en närmare till på den äldre och ser att han också har målartvätt i håret. Precis som med myggmedlet säger han:
-Albin tyckte det skulle vara där. Duschar honom.

Jag ger upp! Måste jag ha två Emil i Lönneberga? Hur får man bort deras hyssradar?