Mammas sista avsked

Min älskade mamma dog, 5/3, hastigt och oväntat, 54 år gammal.

Igår vi tog avsked av henne, (jag trodde att jag hade minst 20 år kvar med henne). Overkligt, minst sagt, har inte insupit detta än… Fast hennes begravning är avklarad. Mamma, du saknad och älskad av många.

Allt gick hyfsat bra, (förutom x-antal lugna hyperventleringar), tills vi skulle gå upp och ta farväl vid kistan, då kommer tårarna forsande ner för mina kinder, min treåring (snart fyraåring), sträcker upp armarna, jag lyfter upp min älva i famnen hon lägger armarna runt min hals och viskar oroligt, vad är det mamma?, jag kunde inte få fram något vettigare än att allt var i sin ordning. Tog avsked av mamma med älvan i famen. Älvan lutar sig bakåt och torkar mina tårar. Innan utringningen, så är det brukligt att kantorn spelar "stilla musik" som det kallas. (Innan begravnings aktens början, har Älvan bekantats sig med Kantorn,vilket var min körledare från högstadieåldern, kärt återseende, minst sagt). Stilla musiken, bestod av bl.a Sov Du Lilla Vide Ung och Blinka Lilla Stjärna, det spelade Kantorn för älvans skull, älvan var jätte nöjd. Sen blev det utringning. Och massor av kramar delades ut <3 . Släkten var med och älskade hundvänner, vänner. TACK FÖR ATT NI ALLA KOM TILL MIN MAMMAS SISTA AVSKED!! Det värmde verkligen! Valpköpare, släkt, och en älskad vän som inte kunde närvara idag, och min gudmor, hade alla skickat blommor! Älskade familj och vänner, ni ligger mig nära, var och en, har en speciell plats i mitt hjärta.

På minnestunden, höll jag tal och läste upp hälsningar från en ett antal som inte kunde delta. Allt jag önskade var att det vore ännu ännu trevligare ifall det var under andra omständigheter. En riktigt bra minnesstund var det, önskade bara att borden var mer ihopsatta <3.

Sen blev vi bjuden på middag hos min kära moster m. familj (blev även bjuden på lunch tidigare denna dag), mormor blev "ansad" och manikyrad.

På hemvägen var det tjock dimma i 8 mil… Sen höll jag på köra på två rådjur, klarades oss på ca 2 dm… Sa då högt för mig själv: -Tack mamma. Medans jag tänkte, jag och älvan har fått oss en alldeles egen skyddsängel….

5 kommentarer

  1. Monia Nilsson

    Svar till Monia – mamma till Tuvalie (2012-04-13 17:25)
    Tack snälla, beklagar din sorg med :-/. Men det varje dag som någon heter Monia med, jag brukar vara ganska ensam om det :-) .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>