Sedan jag läste följande artikel
News is bad for you – and giving up reading it will make you happier, har jag konsumerat mycket mindre nyheter än tidigare. Jag prenumererar på DN för vetenskaps- och kulturartiklar, plus för att stödja journalistiken, men undviker förstasidan. För att säga något om artikeln. Först tyckte jag det lärt löjligt att skribenten liknade nyheter med godis. Godis ger en tillfällig tillfredsställelse men ingen näring för kroppen. Nyheter ger inte heller någon näring för hjärnan, utan är som bäst en tillfällig tillfredsställelse.

Åt andra sidan, något som passar med liknelsen är hur företag presenterar både godis och nyheter. På samma sätt som affärer ställer ut hyllor med godis vid kassan, visar google upp nyhetsrubriker varje gång jag öppnar en ny flik i webbläsaren till min androidtelefon. ICA placerar godis så att det ska vara omöjligt att gå in i butiken utan att passera det. Google placerar ”utvalda artiklar” i nyöppnade flikar. ICA vet att åsynen av godis får oss att vilja handla. Google vet att åsynen av nyhetsrubriker får oss att klicka. För att göra det extra irriterande har google en bred definition på nyheter. Extremister är mer än välkomna.

Som ett exempel på det sistnämnda har jag blivit rekommenderad inlägg skrivna av klimatförändringsförnekaren som beundrar auktoritära regimer: Lars Bern. Han har förresten också skrivit en av de dummaste anti-vetenskapliga inläggen jag har läst om autismspektrumet (ett av de dummaste, för det finns dummare): Vaccinationsindustrin på väg att bli ett nytt brott mot mänskligheten. Bara rubriken. En medicinsk behandling som har räddat mer liv än nästa allt annat är ett brott mot mänskligheten. Just om autism skriver han att Robert de Niros son blev autistisk efter vaccinering. På ena sidan har vi forskare som gjort studie efter studie som inte hittar något samband mellan vacciner och autism. På andra sidan har vi Robert de Niro som eventuellt tror hans son fick autism av vacciner. Klart vi ska lita på de Niro. Eller så finns det andra orsaker till att de Niros son är autistisk. Bl.a. var de Niro gammal när han fick sin son. Något som verkar öka sannolikheten att barnen blir autistiska. Det är värt att nämna inte bara för att det eventuellt förklar detta enskilda fall, utan också för att Emma Frans doktorerade på just ämnet hur föräldrarnas ålder påverkar barnet. Jepp, jag skrev ner ovanstående eftersom jag kände mig smart, efter att ha hittat en kopplingen mellan Robert de Niro och Emma Frans. Precis som jag kände mig smart när jag hittade kopplingen mellan livsmedelsaffärernas godishyllor och googles nyhetsrekommendationer.

Källa:
Frans Emma, High paternal age and risk of psychiatric disorders in offspring, Karolinska Institutet, 2013