Ett nöje med A.I. är att be den rita bilder från dikter. Karin Boyes dikt Önskan innehåller följande rad: “Så är den vida världen ett daggkåpeblad”.

Bladen är väl inte från daggkåpa, A.I. gör inte skillnad på blad och blad? Eventuellt är det roligare om jag gör samma sak med rader från mitt eget manus. Inspirerad av bioteknik, av forskning på Umeå universitet och av populärkultur innehåller det lyrik-manuset rader om renar med vingar och om en kvinna som har transplanterat tigerpäls till armen. Det första är också inspirerat av Västerbottens och Venedigs vapen: “Venedigs vapen föreställer ett lejon med vingar / Västerbottens vapen en ren utan vingar”. Om det andra, A.I. ritar bara attraktiva människor. Om du vill “sälj grej med tjej” kan den bilden bli ett bra bokomslag. Haha. Förutom då frågan om vem som har copywrite till A.I. generade bilder?

Svensk 1900-tals poesi, om du lyssnar på äldre svensk poesi på youtube kan algoritmerna rekommendera dig Igår var jag full av Nils Ferlin (”Vi träffas – i bakrus på yttersta dagen”). Jag säger inte att alkohol inte längre har någon koppling till universitet, men när jag var där hade vi en och annan teoretisk diskussion om andra sätt att påverka kroppen. Det är inte vad ni tror, jag syftar på teoretiska anti-åldrande-mediciner och så kallade smart drugs. Det kanske inte är alla som känner till det sista men det är iden att vissa läkemedel teoretiskt (tredje gången jag använder det ordet) kan hjälpa dig att prestera intellektuellt. Det var faktiskt första gången jag hörde talas om Joe Rogan, en vän där delade en länk till hans podcast om ämnet. Detta är också med i mitt manus.

Om jag slutligen får utveckla om renen med vingar. Det är inte en inspiration men kul att nämna. Den amerikanska paleontolog Jack Horner har sagt att vi med Crispr-Cas9 kan tillverka ”självlysande enhörningar”, om vi känner för det. Fast vingar kan vara svårare att få fram än ett horn. Här är det obligatoriskt att nämna att Jack Horner var inspiration till Dr. Alan Grant i Jurassic park och att Emmanuelle Charpentier, som fick delade ett nobelpris för hennes arbete med Crispr-Cas9, var anställd av Umeå universitet samtidigt som jag var där. Ni förstår att detta måste var med i en diktsamling om Umeå/Västerbotten.

Ps. jag skrev jag skulle ta upp JK Rowling. Det får vänta tills nästa vecka.