Ibland undrar jag om jag skulle gå med i ett politiskt parti. Jag har inget bättre för mig. Nej, allvarligt talat, det handlar om att göra något mer än att gnälla på internet. I detta fall är mitt gnäll som följer. När man har problem med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är det lätt att känna sig bortprioriterad. Vår ekonomi går som tåget och arbetslösheten är låg. Men Försäkringskassans pengar räcker inte och det tar månader att få tid på arbetsförmedlingen. Våra politiker verkar ha prioriterat annat än oss. Och visst jag är bara en person, jag kan inte förvänta mig att jag kan ändra något. Men i bästa fall är det mer konstruktivt att gå med i ett parti än att bara gnälla på sin blogg.

Sedan när jag har problem med myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan jag känna mig bortskämd. Att jag borde klara mig själv utan dessa myndigheter och att jag inte har någon rätt att kräva de ska “fixa” sysselsättning och pengar. Detta har givetvis också att göra med politik. Den senaste psykologen jag träffat sa, ord för ord: “det är samhällets ansvar att alla ska passa in”. I sådana fall har jag inget att skärmas över. Jag har ändå gjort så gott jag kan. Men det är svårt att hitta balansen mellan hur mycket ansvar individen har för att passa in och hur mycket är samhällets ansvar. Säkert en fråga att återkomma till.