En av de sista labbarna jag gjorde på universitet var – och bli inte rädda, detta inlägg handlar om något annat – att vi skulle odla Candida albicans och med GFP* som markör avgöra om en gen uttrycks i organismens jäst- respektive hyfer-fas**. Saken är den att det är komplicerat. Vi fick lusläsa instruktioner, vi fick fråga doktoranderna om var och varnat moment. När jag nu är med i stadsodlingen, när jag var med i en studiecirkel om vintersådd, jämför jag med den typen av labbar. Skillnaden är att folk litar på att man vet vad man gör. De ger vaga instruktioner om att att t.ex. plantera några frön, t.ex. persiljefrön, och jag undrar hela tiden om jag gör rätt. Jag blir hela tiden osäker. Det är ju något som alltid sägs om autismspekturmet, att autistiska behöver tydliga instruktioner. Kanske inte lika viktigt som instruktionerna till labbar med potentiellt farliga organismer (C. albicans kan infektera personer med nedsatt immunförsvar och kräver ett ”biosafety level class 2 laberatorium”, vilket låter värre än det är). Men det är trevligt med bra instruktioner.

* Green fluorescence protein. En markör så viktig att metoden belönades med Nobelpris i kemi 2008.
** Om jag ska vara nog är jag inte säker på om ”fas” är rätt ord, men det spelar ingen roll.