Våran egen musiker Stefan Sundström och den amerikanska mannen (hans exakta titel är för mig okänd) Sandor Ellix Katz har båda två skrivit böcker om mat, snälla mikrober och odling. De har det gemensamt med mig att de är entusiastiska amatörer. I deras fall skulle många säga att de är flummiga hippies, men jag säger entusiastiska amatörer. Böckerna har titlarna Wild fermentation (2002) av Sandor Ellix Katz respektive Stefans lilla svarta (2019), med foto av Jeanette Andersson. Stefans bok är nyare och fokuserar mer på odlande, biokol, bokashi och bakterier medan Katzs äldre bok innehåller anekdoter och recept på fermenterad mat. Fermenterad mat är fortfarande trendigt – det nämns naturligtvis i Sundströms bok – och jag kan tänka mig att Katz var med och skapade trenden.

Att de är entusiastiska amatörer är både böckernas styrka och svaghet. Det positiva är att entusiasm är smittande. Jag gillar böckerna för det. (Det är talande att några av de vanligaste orden i Katzs bok är ”I enjoy”.) Det negativa är att de kan inte leva upp till proffsen. Katz har recept på surdegsbröd, men jag har bakat godare surdegsbröd efter recept från bakböcker skrivna av professionella bagare än när jag följde Katzs recept. Samma sak med hans recept på kimchi. Den kimchin jag har gjort efter recept från de två koreanska systrarna som äger en restaurang i Stockholm är bättre än kimchin jag gjorde efter Katzs recept. Katz hade inte samma kunskap och erfarenhet som experterna har.

Stefan Sundströms bok handlar om att använda mikrober tillsammans med grödor i odling. Det är vad hans hemmagjorda biokol och bokashi syftar till. Men stora Agrotech-företag, säljer redan idag “biological control agents” med hemliga bakteriemixar. Man vet redan hur man kan använda mikrober för att få fram “disease suppressive soil”. Det forskas på hur bakterier interagerar med varje växts unika cellstruktur. Forskare studerar DNA till “antenna proteins” på växtceller. Eftersom dessa proteiner på växterna cellväggar bildar unika miljöer för mikroberna. Mikrober som hjälper grödor. Med allt know-how som forskare och företag har, misstänker jag de är mer benägna att göra revolutionerande upptäcker om odling och mikrober än vad Sundström är.

Nu kommer jag in på vetenskap och teknik. Det är kul med historier om outsiders som historiskt har revolutionerat teknik och vetenskap. Vilka var det som år 1903 flög ett flygplan? Var det forskare på elituniversitet? Var det kanske militären som utvecklade planet? Nej, det var två amerikanska cykelhandlare. Vem var det som under andra hälften av 1800-talet revolutionerade vår kunskap om ärftlighet? Inte någon professor i alla fall. Det var en österrikisk munk i nuvarande Tjeckien. En del av mig tycker det är synd att vi inte längre har sådana historier. Dagens vetenskap är för avancerad.

Jag vet att jag har flugit iväg lite i tankarna. Jag ville bara göra klart vad jag ser som det positiva respektive negativa sidorna med böckerna. I synnerhet Katz flyger också iväg väl mycket utanför sitt kunskapsområde. Han var så inne på alternativmedicin och hälsomat att han, som HIV-positiv, länge vägrade att ta antiretrovirala läkemedel. Det är extremt och inget att rekommendera. För mer än ett sekel sedan kunde outsiders revolutionera vår kunskap. Här tvingades “outsidern” inse att han inte själv kunde behandla sin sjukdom, utan var tvungen att lita på “the know how” hos “Big science”. Det är okej att vara en amatör och gärna entusiastisk, bara man är ödmjuk om att man inte kan allt. Att man med största sannolikhet inte kan konkurrera med proffsen.