Min konstiga avvikelse

Jag vet att min syster tycker att jag är lite utav en ailien av en anledning, att jag i princip ALDRIG lyssnar på musik. Inte hemma, inte i öronen när jag transporterar mig eller i bilen. Jo i bilen kan det ibland bli some music. Och när jag springer, 2gg/året. Jag har fått för mig att det beror på att musiken framkallar så mycket känslor som jag inte orkar ta tag i. Men det finns ett undantag;

Jag har spotify i mobilen så det måste ju finnas ett tillfälle då jag tycker det är värt 99/månaden för att ha tillgång till mina spellistor. Det tillfället är när det vankas fiesta. Då behöver jag "min" musik för att komma igång. Då ska det inte vara något blipblop tjosan eller dansband. Nej då ska
det vara den perfekta blandning mellan snygga bra tjejer à la lady Gaga och co samt de där kvinooförnedrande örhängena som snurrar på MTV +några klassiker som jag och min främste kupan IP samlat på oss genom åren. Detta känns ofta så pass avgörande för dags-partyformen att vi drar oss för att söka upp någon annan förfest än den vi brukar ha hos mig med vår alldeles egna spottanlista. En gång avvek vi lite snyggt ifrån en förfest på kvällskvisten för att springa hem till mig och riva av en conga. För byta musik på någon annnans fest? Nej där går gränsen av oartighet!

Nu kanske ja framstår som en tråkig och osocial varelse, I’m not! Och vi har sjukt kul, IP och jag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>