Ja nu kan man då äntligen skriva något om helgen. Har ju inte velat att Karin skulle gå in och läsa, så att överraskningen blev förstörd. Vi hämtade upp henne hemma och hon hade ingen som helst aning om vad som va på g. Sen blev det tacos och tårta hemma hos mig. Och inte nog med det. Hade min första visning ikväll, av sexleksaker. Det är något nytt och roligt. Och det blev faktiskt uppskattat. Så nu är man lite varmare i kläderna, så jag hoppas på fler visningar snart. Nu har vi plockat undan disken och ska väl hoppa isäng. Ska bli skönt att få sova ut i morgon. Barna är ju inte hemma som ni kanske förstår. Ludwig har åkt till morfar, och Liam sover hos farmor och farfar. Men mormor kommer att ta över i morgon och ha honom till på söndag. Det är så underbart med en stor familj. Har nog bästa familjen i hela världen. Eller jag tror inte, jag vet!!!
Imorgon är det nya tag. Men det kan jag inte skriva nått om idag. Kanske på söndag när man är tillbaka till verkligheten så kan man skriva lite. Kram och god natt!!!

Är inte mycket som jag skulle vilja ändra på från denna dag, förutom kanske att gubben hade varit hemma. Sov lite extra länge i morse, eller rättare sagt så försov vi oss. Men den raketmorsan som man är så hann vi med allt i alla fall. Bakade lite till på förmiddagen. Sen blev det grillat till lunch, va bara jag och Ludwig som åt men jag njöt som bara den. Sen fick man lite uppvaktningar av nära och kära. Telefonen har pipit större delen av dagen. Tog barna i vagnen och tog en promenad i det underbara vädret, sen bjöds det på middag på hotellet av pappa och gänget. Promenaden hem va inte lika trevlig, inte när man har magen full med mat. Fick lite mera besök på kvällen, och lite mera paket. Sen så har jag suttit med lillsyrran och gjort något prov på datorn. Men är inget geni precis, men lite kan man i alla fall.

Fick hem tidningen idag där dom har gjort ett litet reportage om mig. Är en liten bild på framsidan och i tidningen så är den en bild på en hel sida. Fokusen va satt på dom satsningar som vk har gjort på sin sida. Så det va fler som dom hade pratat med. Men colast va nog att det va jag som va på bilden. Så nu ska jag lägga den i min samling av utklipp. Tänk er, att folk från hela Sverige läser denna tidning. Och där är lilla jag.
Värsta kändisen ju… 😉

Ja nu är det bara en halv timme kvar tills det är min egna dag. Tänk att det är 25 år sedan man kom till världen. Tycker att jag har gjort ett rätt så bra jobb på dessa år. Har sprungit runt hela dagen i dag med. Efter att barna somnade så satte jag igång med tårt bakningen. Så nu står dom redo på bänken. Drar en repa med snabeldraken och surmoppen i morgon bitti. Sen är man redo att ta emot familjen och vännerna. Om det nu är någon som kommer. Blev bjuden på middag av pappa och gänget, så då slipper man i alla fall bry sig om det. Har på känn att det kommer att bli en super dag. Bara man kommer i säng snart så att man hinner sova en stund. Uppdatering om hur morgondagen har varit kommer sedan.

Kram å god natt till er alla som följer min vardag!

Ja idag har då återigen varit en sådan dag då man har kutat runt runt hela långa dagen. Men å andra sidan så har man fått en hel del gjort. Nu är mina så kallade rabatter klara, i ena har vi satt lite potatis och i den andra blev det en härlig blandning. Först ett hörn med en massa ätliga blommor, sen komme älsklingen med min födelsedags present (han är ju borta på torsdag), björnbärsbuskar, morötter piplökar och rädisor. Så nu har vi en hel del gott att se fram emot. Kastade ner alla sakerna från altanen och oljade in den, och det va minsann på tiden vill jag lova. Åkte och tog en glass med barna, att dom lär sig så snabbt och är så små. Liam såg redan på ett par meter vad jag komme och bar på. Sen satt han snällt som en liten trast och gapade tills det va slut.

Jag och mamma åkte på graven idag, planterade lite blommor och gjorde fint. Vet inte, men det är som en av och på knapp när jag är där. I sällskap så är jag väldigt sammanbiten, men när jag är ensam kommer stora floder nerför mina kinder. Det är nog något som fortfarande ligger och pyr någonstans långt där inne, något som igentligen borde komma ut. Men nu är man tillbaka på sin gamla bana igen. Ja men jag fixar allt, och jag kan hjälpa alla andra. Hur länge ska det ta denna gången? Vad blir det som kommer att frambringa paniken igen? Det är lätt att säga att man ska ta hjälp av andra när det känns svårt, men det är långt mellan ord och handling. Då fixar jag det heller så gott det går på egen hand, och bara sväljer en extra gång.

När blir livet lätt???

Ja nu är snart morsdag över. Har varit en lugn och skön dag. Firade med lite tårta i Grundsjö, och sen har vi bara varit hemma. Har hittat boven till traktorn, och han va närmare än vad vi trodde. Trots att vi hade kollat igenom allt här hemma, och även i stugan (dit vi har tagit många saker), så hittade vi den inte. Men igår när gubbarna skulle leta lister på ladugårdsvinden så hittade vi den. Nån gång i vinter när darlingen åkte med saker till stugan så fick den åka med. Så nu står den återigen hemma på gården och ingen är väl lyckligare än Ludwig.
Nu är då stugan igenom städad, så nu är det bara att diska och tvätta allt som varit där. Sen så kan vi börja bo där igen. Ska bli så härligt att kunna släppa taget om verkligheten lite och åka dit så fort vi är hemma hela familjen.

Ja nu måste vi få ordning på stugan. Ska kasta ut allt som finns i stugan, kasta allt som är ätbart och tvätta allt som går att tvätta. För nu är jag less på att sitta här hemma vecka ut och vecka in. Nog för att det finns nog att göra här hemma, men lite miljöbyte är aldrig fel för kropp och själ.
Idag så slog vi då äntligen till på den nya matsals gruppen. Rean började idag, och med 50% rabatt så va det inte så mycket att prata om. Har kastat ut kökssoffan på altanen och ska skrapa den trären. Sen ska den lackas i samma mörka färg som dom övriga möblerna. Kommer att bli jätte bra.
Mormor och morfar samlade ihop hela släkten och bjöd på mat på krogen idag. Är alltid lika trevligt när vi kan träffas alla.
Satt även och pratade om det stora brännbollskalaset som vi ska ordna. Jocke hade pratat om det i flera år, men det blev helt enkelt aldrig av. Nu blir det istället ett kalas till Jockes minne, och det är inte fy skam heller. Få alla goa människor samlade på samma ställe, kan inte bli bättre.

Bilden säger väl allt. Banan, en sprakande eld och nykokt kaffe!

Efter en fullspäckad dag, och en trevlig middag i goda vänners sällskap drog vi på oss skogsmunderingen och åkte ut på banan. Alla borde träna lite mera på skyttet. Sittandes är inga som helst problem, men att stå och skjuta behöver lite mera träning. Förhoppningsvis så ska det inköpas en ny bössa, men jag har ju min gamla goding tills vidare. Fick den stora förmånen att ärva min farfars bössa, en 8-57:a. Har hållit i flera år och kommer att göra det i många år till. Men ska man springa runt i skogen med hunden så vill man ha en bössa som är anpassad efter en själv och inte allt för tung.
Sen fick man skynda sig hem och svira om till nått trevligare innan man skulle fotograferas. En tidning från Stockholm tänker göra ett reportage om mig, så det är häftiga vändningar. Lite intressant är det nog, från att bara vara en hemma varande småbarns mamma, till att bli så pass intressant att en tidning från Stockholm vill skriva om en. Roligt tycker jag.

Så här blev då det till slut.

Ja nu sitter man och beskådar mästerverket på benet. Är grymt nöjd med resultatet. Nu kommer den ju att bli lite annorlunda så fort den har läkt, men ändå. Emmoth berättade att det va en tjej som tyckte det gjorde mindre ont att föda barn än att tatuera sig. Kan väl inte riktigt hålla med om det. Men det kändes ju, det jag ju inte neka till. Men inte mer än att man kunde stå ut med det. Och man visste ju att det bara va ett litet tag det gjorde ont. Så nu har jag alltså Dunderklumpen och två utav hans vänner på mitt ben. Varje gång som jag ser på dom kommer jag att bli påminnd om Jocke. Och det va ju det som va tanken. Tänk, att till helgen så är det ett halvår sedan jag såg honom senast. Kan inte fatta att tiden går så snabbt. Ett halvår, men smärtan gör lika ont. Enda skillnaden är väl att man har lärt sig bearbeta den, och inte låta den ta över ens vardag.

Ja nu har jag igenom lidit en dag till. Tror att när gubben kommer hem så tar jag min kudde och går ner i källaren och stänger in mig. Va allt för länge sedan man fick sova en hel natt. Har precis packat iordning barnas saker till i morgon och stökat undan i köket. Är lite spännd inför morgondagen. Kl 12.00 så ska jag äntligen få tatuera mig. Ska bli grymt roligt. Och den kommer att bli grymt bra också. Håller på att ladda kameran så att jag kan ta lite bilder medans han håller på, han trodde att det skulle ta runt 2 timmar. Blir så att vi åter middag där innan vi åker hem, så vi har en lååång dag framför oss. Men det är det värt.

Återigen har det varit en helt fantastiskt tillställning i Bäsksjö. Musiken och skratten ekade igenom byn. Många va vi som hade letat oss dit igår. På rad stod bilar av alla det slag runtomkring gammskolan. Det va ett par år sedan jag va dit sist, men det va lika roligt som då. Träffade många trevliga människor. Tror nog att stämningen va god hos de flesta, men en del morrade lite. Och vi får ju inte glömma musiken. Bandet bjöd på bra musik och håll i gång. Och det va trevligt att se sån blandad ålder på dom som va där. Allt även dom yngre lockas dit. Ett stort plus till alla som kom, och för att inte glömma alla som har ordnat detta. Ni gör ett toppen jobb. Jag hade grymt kul. På återseende nästa år.