FILMRECENSION
Originaltitel: Coeur fidèle
Regissör: Jean Epstein
Skådespelare: Léon Mathot, Gina Manès, Edmond Van Daële, Claude Benedict, Madame Maufroy, Marie Epstein
Produktionsland: Frankrike
Genre: Drama, Stumfilm
Längd: 87 minuter
År: 1923

—
Den föräldralösa Marie hamnar mellan två män som båda vill gifta sig med henne. Efter ett bråk mellan den arbetslösa alkolisten Paul och hamnarbetaren Jean hamnar Jean i fängelse och Marie tvingas till att leva med Paul. Hon drömmer om att fly från sitt jobb och hennes älskare Paul. När Jean släpps ut från fängelset ett år senare så söker han upp henne igen.

Coeur fidèle är en mycket enkel historia om en kvinna som älskar en man men som tvingas att gifta sig med en annan som hon avskyr och ett triangeldrama uppstår. Marie och Jean är olyckligt förälskade i varandra, Jean har ett ädelt och varmt hjärta samtidigt som hon måste dras med Paul som konstant är onykter och kan bli våldsam. Regissören Jean Epstein går inte in på djupet av någon av karaktärerna och man får inte heller lära känna någon av dem. Han valde istället att lägga det mesta på fotot som är mycket bra och vackert. Epstein var en pionjär och exprimenterade mycket med det visuella och han lyckades väldigt bra med det hela. Att andra stora regissörer som Alfred Hitchcock har inspirerats av honom förstår man mycket väl. Han använde sig till exempel av scenen på nöjesfältet i sin egen film "Främlingar på tåg".

Skådespelarna Léon Mathot och Gina Manès gör båda två bra insatser och närbilderna på Gina Manès är häppnadsväckande och berör, men eftersom Epstein inte berättar något om karaktärerna så intresserar man sig inte speciellt mycket av dem. Med sina ansiktsuttryck lyckas man förmedla mer än vad dagens ord kan göra, och det är det som är så pass bra med stumfilmerna. Regissörens syster, Marie Epstein, som har en liten men betydande roll gör även hon en bra prestation som krympling men som ändå gör allt för att rädda sina vänner trots att hon måste krypa sig fram.

Med sitt unika bildspråk, som enbart ett par andra regissörer så som F.W Murnau och Frank Borzage under samma period lyckas med, hade hans filmer passat bättre som konstfilm än vad det nu gör i den här spelfilmen. Hade man fått till ett bättre manus så hade det här kunnat bli något alldeles extra, nu når den upp till att bara vara en bra film.

Betyg: 3+