Fredrik Rönn (c)

Där filosofin, tekniken och politiken möts

Politikens nya konfliktytor

Av , , Bli först att kommentera 1

Den gamla höger-vänster-skalan i svensk politik är delvis föråldrad. Nutidens viktigaste konfliktyta är istället den som handlar om protektionism kontra delning.

I många olika sammanhang har vi sedan informationen blev lätt att finna och sprida, sett att det som gagnar oss mest är att dela istället för att hålla på saker. Det gäller inte bara information utan även olika typer av tillgångar. Vi:et vinner på att vi delar med oss av kunskap och tillgångar för att få en större summa av alltihopa totalt sett.

Den nya konfliktytan tycker jag ser ut att vara just mellan protektionism och öppenhet/mångfald, vilket yttrar sig i att idéer som handlar om att skydda det ”vi” redan har inom en viss gräns konfronteras mot idéer om öppenheten och mångfalden som något som berikar och skapar en större tillgång totalt sett på sikt.

Höger-vänster-skalan handlar ju mycket om makten bör ligga hos individen eller hos de gemensamma samhällsorganen, vilket enligt min mening är en annan konflikt.

I centerpartiet har vi varit tydliga med att det vore önskvärt med mycket makt hos och nära den enskilda människan. Det är den enskilda människan som ser möjligheterna för många bra saker och bäst kan få det lilla samhället att leva med sina initiativ. Stora strukturer tycker jag man skall ha endast där de behövs.

Centerpartiet har också varit mycket tydliga med att öppenhet och mångfald passar bra in med detta synsätt och att frågorna om humanism väger väldigt tungt.
Vi vill ha och behöver mångfalden och människorna för att med hjälp av de enskilda initiativen få ett helt land som mår bra i alla hörn.

Så, som centerpartist är det lätt att se de tydliga konfliktytorna mot såväl socialismen som sverigedemokraterna.

Idémässigt tycker jag att de är de stora frågorna inför nästa val.

Bli först att kommentera

Stadskärnans attraktivitet

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns en aktuell debatt i Umeå kring stadkärnans livskraft, och såväl politiker, tjänstemän och medborgare har många synpunkter och pusselbitar i detta. Även om diskussionen funnits länge så har den i samband med renoveringen av Rådhustorget blivit mycket mera påtaglig och skarp.

För att försöka förstå sammanhangen har jag börjat i den änden att resonera kring stadens syfte och ändamål som mötesplats, marknadsplats och knutpunkt för kommunikation. Umeå grundades första gången 1588 då regelverk för handel och hantverk var helt annorlunda än i dag. Stadsprivilegier var i regel någonting viktigt för att bedriva dessa verksamheter, om än Västerbottens invånare kanske var lite mer svårstyrda än i övriga landet. Staden fick grundas ännu en gång på 1600-talet, en bit nedströms. Men ända sedan denna tid har det stora syftet med stadskärnan varit att husera handeln och myndigheterna.

I modern tid har detta luckrats upp och staden som mötesplats mellan människor har blivit allt mer viktigt och jag skulle vilja påstå att idag är stadskärnans roll som mötesplats den allra viktigaste. Detta då vi dels har köpcentrum utanför den egentliga stadskärnan och därtill att mycket handel sker på elektronisk väg med beställning via nätet och transporter till konsumenterna. Om man ser på utbudet i stadskärnan idag så är det mindre detaljhandel och mer av andra verksamheter än förr.

Om man antar att den utvecklingen fortsätter, så kommer vi allt mindre åka in till staden för att köpa grejor som man sedan tar med sig hem. Vi kommer troligen att fortsätta söka oss till stadskärnan för att där få uppleva saker, se folk, roa oss och kanske arbeta.
Givet detta, kan man då resonera lite kring varför det kan upplevas svårt att få verksamheter inne i staden att klara sig? Oavsett verksamhet, så behövs det främst 1) kunder, 2) bra erbjudanden och 3) bra ekonomiska förutsättningar.

När det gäller kunder, så är det känt att folk drar folk, så mycket folk i rörelse är av intresse. Också av en massa andra anledningar såsom trygghet etc. Om man tittar lite på hur centrala stadskärnan ser ut så har många stora fastigheter alldeles för få målpunkter. Dvs hur bra erbjudanden man än har så blir rörelsen av folk alldeles för liten. Vissa fastigheter har bara någon enda målpunkt på en sida. Tex Swedbanks sida mot Rådhustorget, som har en dörr som stänger tidigt på vardagarna. I Handelsbankens fastighet finns ingen målpunkt på sidan som vetter mot parken. I andra fall så vänder man större butiker med bredsidan mot gatan och har sålunda 30 m A-läge men endast en målpunkt.

Bra erbjudanden är ett måste och de som överlever har i regel det, men kanske man kan fundera över vilka verksamheter man kan bedriva tillsammans för att förbättra erbjudandet. Ibland kan man se detaljhandel som bor tillsammans med museum eller fik eller annat, vilket ökar genomströmningen vid målpunkten och kanske också ökar tiden som målpunkten är levande under en dag. Givetvis är unika erbjudanden något som ökar värdet av målpunkten, då folk tenderar att attraheras av sådant de inte sett hundra gånger på andra ställen.

Goda ekonomiska förutsättningar är förstås svårare ju bättre läge i stadskärnan man har, då hyreskostnaderna oftast är höga. För att klara detta skulle ju A-lägena behöva delas med flera än idag för att lättare få verksamheterna att gå runt. Kanske skulle ett antal mindre verksamheter och butiken kunna vända den korta sidan ut mot gatan för att kunna dela kostnaderna med så många andra som möjligt. Megazone och Åkerbloms är egentligen bra exempel här, då man använder väldigt lite exponering mot gatan, men har stor yta innanför och dessutom i ett annat plan. På samma sätt skulle säkert andra våningen kunna användas mer för att få många fler målpunkter längs gatorna. Troligen enklare för fastighetsägarna att ha några få stora hyresgäster, men i långa loppet tror jag då man förlorar på det eftersom bara de stora kedjorna har råd och möjlighet att vara i dessa fastigheter, och att de då blir ganska ensamma där med mindre rörelser av folk som följd pga få och ointressanta målpunkter.

Så, sammanfattningsvis tror jag att stadskärnans aktörer skulle vinna på att jobba målmedvetet mot:

1) Många verksamheter per fastighet
2) Utnyttja gatuplan bättre för att skapa fler målpunkter
3) Uppmuntra och förenkla för små aktörer som vill testa koncept
4) Utvidga centrum genom att skapa nya målpunkter på innergårdar och idag tomma gator

Så tror jag att man sakta men säkert får ett mer livskraftigt centrum. I punkt 3 tror jag att politiken kan hjälpa till både lokalt och på riksplanet. Samtidigt tror jag att kommunens strävan att bygga attraktiva, trevliga och fräscha miljöer i stadskärnan är riktigt och bör fortsätta om Umeå på lång sikt skall ha ett levande centrum.

Bli först att kommentera

Småskalighetens kraft

Av , , Bli först att kommentera 3

Många svenska på resa borde emellanåt noterat, förundrats över och också imponerats över levande landsbygd i olika andra länder i vår omvärld. Ofta kan man på väldigt små orter se ett väldigt sjudande liv med mycket folk och också livlig kommers och annan ekonomisk aktivitet.

Detta har i varje fall jag noterat många gånger på olika ställen och när jag i november var i Tyskland passade jag på att diskutera ganska länge med en trevlig person som jag mötte, just därför att skillnaderna våra länder emellan intresserar mig. Vi pratade mycket om de olika förhållanden som finns och hur folk tänker och agerar och om vad som går i arv och inte rent kulturellt.
Om man tar Tyskland som exempel så kan man enkelt notera att om man besöker en liten ort med max 1000 invånare, så är det sannolikt att man förutom något medelstort företag hittar ett antal butiker som säljer mat, ett ytterligare antal specialbutiker, några offentliga inrättningar förstås, bilmekaniker, ett antal lantbruk, några hotell, apotek, andra egenföretagare med mer mera. Liv och aktivitet. Mostvarande orter i Sverige har några fd butikslokaler tomma med dammiga fönster, en nedläggningshotad skola/dagis och möjligen en kvarlevande minibutik som sköter allt från systembolagsutlämning till pizzaförsäljning. Vad som eventuellt finns kvar är alltid under hot om nedläggning.

Det intressant med just Tyskland är att man ganska enkelt kan se skillnader mellan fd DDR och fd BRD. Det är alltså inte så enkelt som att det allena är våra stora avstånd och ringa befolkning här uppe som är hela nyckeln till fråga. I forna DDR saknas också ganska mycket av det som en gång fanns i form av livskraftig landsbygd.
Jag tror att man finner en del av svaret i hur den ekonomiska aktiviteten är organiserad. I fd BRD finns väldigt starka lokala strukturer som ganska gott klarar av att ge näringstillfällen på de mindre orterna. I fd DDR har man under många år slagit ner dessa och istället organiserat sig i nationella strukturer, precis som vi i Sverige gjort under 1900-talet om än med försiktigare tag. Men principiellt har ett liknande skeende inträffat här också.

Om vi rannsakar oss själva ett litet slag så är det ganska lätt att bekräfta detta. Offentlig verksamhet regleras i mycket av nationella regelverk. Handel och annat företagande är ofta organiserat i nationella bolag och ganska sällan med avgörande lokalt inflytande. Bolagens ägande är i väldigt stor grad institutionaliserat på nationell nivå. Massmedia och debatt sker till stor del på den nationella nivån. I föreningssverige är vi ofta organiserade på riksnivå, kanske just därför att den omgivning som behöver bearbetas är likformad på riksnivå.
Nationella strukturer fyller givetvis syften, men man skall komma ihåg att i likformigheten offras ofta särarten och i vissa fall följer då att vad det lokala ögat kan se och den lokala hjärnan kan besluta, förloras.

Symptomen är att det saknas lokalt kapital och ägande, lokalt mandat för beslut, lokala möjligheter att agera självständigt. Både här och i forna DDR. Och varför det fortfarande är så i DDR nästan 30 år efter att muren föll beror ju på att många av de typiska profilerna i ett hälsosamt ekonomiskt klimat sedan länge redan hade flytt landet. Och, företagande går ofta i arv. Finns inga goda exempel att ta rygg på så krävs det något alldeles extra för att bli framgångsrik företagare.

Här i Sverige halkar ofta landsbygdsdebatten in på att det är stad emot land, men jag tycker att det är alldeles för enkelt och att det redan godkänner det paradigm som råder med nationella strukturer. Även om det är stad mot land som syns tydligast. För mig är det inte alls stad emot land, det är centralisering mot decentralisering.
Även i en stad behövs de små strukturerna för att få ett samhälle där mångfalden berikar oss. Sovande stadsdelar som visserligen har nära till enorma köplador med fruktansvärt stort utbud av likadana nationellt regisserade produkter är väl inget friskhetstecken? Många arbetstillfällen men utan reell makt att faktiskt göra affärer eller ta beslut är väl inte nog bra? Många unga flyttar faktiskt ut från de medelstora svenska städerna eftersom de riktigt bra karriärvägarna hittas i typ Stockholm. Att det sedan balanseras av inflyttning från andra mindre orter eller andra ställen är bara ett plåster på såret tycker jag.

När de nationella och globala strukturerna växer sig starkare blir det än viktigare för de mindre orterna att på olika sätt förhålla sig till detta. Så är det även i fd BRD, men där är förutsättningarna bättre pga att småskaligheten finns kvar för den lokala befolkningen att använda efter just deras omdöme och med just deras information om situationen.
När det finns lokalt kapital, när det finns bra möjligheter att agera lokalt, behöver man inte ringa och fråga hela tiden. Fråga storbanken, fråga huvudkontoret, fråga riksnivån. Utan det blir upp till de som bor här att använda sin förmåga och ta beslut.

Visionen tycker jag bör vara att det i Sverige skall finnas goda reella möjligheter till företagande och lokala beslut och en kultur där det är ganska normalt att dra igång verksamheter och prova. I hela landet, såväl i stad som på landsbygden. Den resan är lång, visar exemplet DDR.

Vägen dit kräver vid olika tider olika medicinering, men jag tror att alla de mediciner som gör det enklare att anställa för småföretagare, enklare att anställa de som i dag är utanför, och enklare att förse det lokala näringslivet med lokalt kapital är bra steg i rätt riktning. I kommunal politik betyder det också att bejaka lokala och privata initiativ och engagemang där det går.

Bli först att kommentera

Landsbygdens enskilda vägar

Av , , Bli först att kommentera 10

Tekniska nämnden i Umeå kommun hade sammanträde i torsdags, och som man också kan läsa i VK så beslutade vi att återställa det stöd som kommunen haft till vägföreningarna, så att det framgent skall gälla enligt de gamla reglerna. Under förra mandatperioden togs detta bort som del i ett sparpaket, vilket var mycket beklagligt. Centerpartiet har på olika sätt drivit denna fråga därför att vi tycker att det är viktigt att göra förutsättningarna på landsbygden, där dessa vägar främst finns, något mer rimliga. Vi har bland annat motionerat i kommunfullmäktige i frågan, för att få detta beslut redan i maj 2015.

Vägföreningar fungerar helt genom att de boende och fastighetsägarna längs vägen bildar förening och ansvarar för underhållet och skötseln. Det är många idéella timmar som läggs på detta, något som inne i stan förmodligen inte skulle accepteras. Jag är övertygad om att de allra flesta inne i stan tar för givet att kommunen skall tillhandahålla vägnät i godtagbart skick. Alla de människor som tar ansvar i vägsamfälligheterna får lov att arbeta i styrelser och grupper för att hantera både snöröjning, grusning och eventuella reparationer på sin fritid. Vardagshjältar.

Beslutet var glädjande nog nästan i enighet, endast vänsterpartiet yrkade på annat: man ville ändra på förslaget så att återställning endast skulle ske till 50%, och valde att reservera sig mot beslutet.

Visst är det en ansträngd ekonomisk situation i kommunen men jag tycker att det är en självklarhet att bereda plats i budgeten för detta och låta underhållet på stadsgatorna i så fall gå i något långsammare takt. Den årliga kostnaden för detta stöd motsvarar inte så väldigt många meter asfaltsbeläggning på gator, så det är definitivt inget stort problem att hantera det inom driftsbudgeten för Gator och Parker. Behöver man välja, så tycker jag valet är enkelt, och jag tycker att det var rätt beslut om än det var sent.

Bli först att kommentera

Om slöserier och granskning

Av , , Bli först att kommentera 3

Som ledamot i tekniska nämnden vill jag kommentera ämnet slöseri och granskning av detta.

På ordinarie sammanträde i förra veckan fick vi en kort genomgång av detta, inklusive historik, med anledning av artiklarna i VK. Eftersom det rör sig om frågor som inte varit föremål för politiska beslut har vi politiker i nämnden idag inte tillgång till alla papper eller uppgifter som behövs för att ta ställning till om och i så fall vilka åtgärder som behövs.

Jag förväntar mig att vi vid sammanträdet i januari har tillgång till ett material som det går att dra slutsatser av och att vi då kan komma fram till eventuella åtgärder som nämnden kan besluta.

Min egen reflexion i detta läge är att det finns flera olika frågor i detta, med gemensamma nämnaren att hushålla med kommunens resurser.
Jag tycker att hushålla med kommunens resurser betyder att man i princip i varje sak man gör skall kunna räkna hem det med tanke på de mål som kommunen har. Dvs väga nytta mot kostnad. Givetvis inte en stor räkneövning för varje litet gem; det är ett mindset. Men större eller potentiellt kontroversiella utgifter är mycket klädsamt att kunna räkna hem. Exempelvis är det för mig en självklarhet att vara noga med planeringen och programmen för utbildningar. På en arbetsresa jobbar man, det är naturligtvis det primära.

Bli först att kommentera

Om Visionen

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag ser i Gabriel Farryssons blogg att ärendet om förskolan Visionen föranleder honom att påstå att tekniska nämnden varit enig i frågan. Detta håller jag naturligtvis inte med om. Både Centerpartiet och Moderaterna lyfte frågan om att hanteringen med den hyresnivå som skulle drabba Visionen vid en omlokalisering blir mycket ofördelaktig beroende på systemet med genomsnittlig hyra. Det systemet gör, som jag också påtalade, att man bara kan klara hyrorna om man 1) har gamla och billiga lokaler eller 2) ett stort och blandat lokalbestånd, där billigt och dyrt tar ut varandra.

Beslutet att riva togs våren 2014 och därefter har processen gått flera år utan att ta sig framåt. Man kan givetvis spekulera i varför; frågan verkar inte haft en rak och tydlig väg alls, men det vi i nämnden i torsdags konstaterade var att det är mycket olyckligt och att kommunen behöver kommunicera bättre det skeende som varit.

Men jag tycker att det var tydligt att det finns olika idé med de privata alternativen. Jag tycker att (m) och (c) här var tydliga med att vi skulle vilja se en lösning för verksamheten, och att det är hyresersättningen man i så fall borde göra något åt. Som det är nu kan den uppgå till max genomsnittliga nivån för kommunens egna förskolor vilket ger kommunen en lätt match att slå ut en privat förskola som fungerar bra i ett sånt här fall.

Det, är det mest olyckliga i detta.

Bli först att kommentera

Lööfs och Sjöstedts debatt

Av , , Bli först att kommentera 8

I fredags gav Annie Lööf och Jonas Sjöstedt en debatt i Humanisthuset på Umeå Universitet. Det drog glädjande nog fulla hus – ja till och med överfulla hus, då till och med angränsande hörsalar fick tas i anspråk. Så stort intresse för politisk debatt så här mitt emellan två riksdagsval? Ja, och åhörarna tror jag inte blev besvikna, för vad dessa två tillsammans gav oss var en ärlig, respektfull men ändå vass debatt i ett antal aktuella frågeställningar.

Här lyssnade debattörerna på varandra, och bemötte varandras argumentation och belyste att det ofta handlar om två olika värderingsbakgrunder och olika logiska resonemang som gör att de två partierna landar i olika åtgärdsförslag. Debattörerna fick prata till punkt. Moderatorn, vår briljante VK-journalist Ola Nordebo, lät debatten gå tills det kändes väl övervägt att byta ämne.

Om innehållet i debatten och dess sakfrågor skulle man kunna reflektera en hel del, exempelvis att bägge dessa partier är överens om att flyktingfamiljer bör kunna återförenas i Sverige. Allt annat är inhumant.
Men här och nu vill jag främst berömma Jonas och Annie för den trevliga och upplysande tonen i debatten och att det faktiskt fanns plats för idédebatt. Dvs att man resonerade en del kring varför vissa ställningstaganden gjorts. Det finns alldeles för lite sådana resonemang i dagens politiska diskussioner. Alldeles för lite.

Jag hoppas att detta är ett litet steg bort från den hätska Agenda-debatt-mallen som jag tror bara späder på politikerförakt. Där TV i utbyte mot talartid och exponering kräver och framkallar en rörig och mindre informativ debatt. Men kanske det tros ge mer intressant TV?

Jag tycker att denna debatt var mångfalt bättre än de flesta TV-debatter.

Bli först att kommentera

Vad är en attraktiv stadskärna?

Av , , Bli först att kommentera 3

Det pågår just en diskussion i olika media om Umeås centrum. Funderingar kring hur det byggs om, kritik mot detta oh synkroniseringen mellan olika projekt blandas också med handlarnas perspektiv och svårigheter.
Det är definitivt sant att det inte kan vara det lättaste att i dagens samhälle vara detaljhandlare i centrum. Tungt att få rörelsen att gå runt på grund av höga hyresnivåer och andra höga kostnader som kräver att firman har mycket höga intäkter. Konkurrens från nätet och externa centra ”köplador” är svår.
Jag tror att det finns många olika komponenter i denna problembild som var för sig tål att analyseras närmare. Vad sedan lösningarna kan vara kan man givetvis ha olika åsikter om.

1. Att vara småföretagare idag är inte enkelt. Att vara detta med anställda är betydligt krångligare än att vara själv. Folk av idag kräver generösa öppettider och billiga priser parat med hög kompetens hos personalen samtidigt som myndigheterna kräver mycket i form av tillstånd, redovisningar och kontroller. En värld som lämpar sig bättre för större företag som kan bära fler administratörer, en värld som gynnar större kedjor jämfört med den mindre företagaren.

2. Det faktum att många konsumenter gärna tar bilen och åker till köpcentrum och shoppar loss är en svår nöt. Om nu många människor verkligen hellre vill shoppa i ett större köpcentrum och uppleva den atmosfären och titta på människorna där så är det mycket svårt att se naturliga krafter som motvikt till detta i stadskärnans favör.

3. Det som troligast gynnar stadskärnan är blandningen av saker att göra. Dels shopping, dels bibliotek, muséer och annat kulturellt och nöjen, dels vimmel, dels restauranger/pubar och dels urbana miljöer såsom gator/parker/torg/byggnader mm.

Jag tror, och nu är det min egen mening naturligtvis, att om man kommer åt punkterna 1) och 3) samt lägger sig vinn om att försöka få en stad stor nog att klara effekterna av 2) så har stadskärnan en god chans att klara sig bra.

Visionen bör vara en stad som är stor nog, som har en kärna med nog intressanta miljöer för att dra folk och med så schyssta förutsättningar som möjligt för alla de intressanta företagarna i centrum. Ett centrum dit folk gärna vill vara och uppehålla sig och träffa andra eller bara strosa och uppleva saker.

Att då jobba för ett bra planerat centrum och bra företagarvillkor tycker jag borde vara ett schysst recept.

I tekniska nämnden jobbar vi idag efter ett längre och större program antaget av kommunfullmäktige där olika delprojekt skall göras enligt den antagna översiktsplanen. Projekten syftar i regel till att få bättre tillgänglighet och bra gestaltning, men även som i fallet Vasaplan möjliggöra en framtida ordentlig kapacitetsökning på kollektivtrafiken längs de stråk som förtätas. Allt hänger ihop.

Man kan givetvis alltid diskutera koordineringen av projekten, man kan givetvis också diskutera kostnaderna. Man skall dock komma ihåg att vissa av dessa projekt började för ca 10 år sedan nu, medan vissa projekt kommer först om något år. En sådan omdaning tar tid, men det innebär ju inte att man ständigt gräver upp samma ställen i stan. Dock, det grävs nästan alltid någonstans i stan, det stämmer. När det gäller kostnaderna så jämför man ofta med vård, skola och omsorg, vilket är väldigt viktiga delar av en kommun. Men man skall ändå komma ihåg proportionerna. Att det läggs ner några tiotal miljoner på olika ställen i stan är givetvis en massa pengar, men om man i minnet har att vård, skola och omsorg drar många miljarder under den tidsrymd det handlar om så behöver det inte vara orimligt. En stad utan trevliga urbana miljöer blir nämligen en död håla till slut.

Om man lyckas skapa trevliga urbana miljöer? Det är en bra fråga, där framtiden torde ge ett bra svar.

Om framtidens stadskärna kommer att vara levande? Det är jag övertygad om, bara vi lyckas jobba med dessa frågor inklusive företagandefrågorna, på ett bra sätt. Precis som på landsbygden tror jag att man måste ha en solid grund i företagandet om det skall bli bra.

Bli först att kommentera

Regionfrågan i norr

Av , , Bli först att kommentera 1

Tänk er att mor eller far sätter sig ner med de fyra barnen och plötsligt säger:
- En av er kommer hädanefter att få vara chefen bland er.
Den som bestämmer. Ni andra får givetvis vara med och säga ert och tycka till, och när veckopengen skall delas upp på olika saker är det ni tillsammans som får enas, och sedan får den av er som är chefen ordna så att det blir så. Chefen får också nyckeln till huset. Den som är chefen får vara den som för er talan bland andra kompisar och får lite snyggare kläder. Jag vill att ni tillsammans kommer överens om vem som skall vara chefen.

Skulle detta bli bra? Skulle det funka, och hur skulle relationen bli mellan syskonen? Betänk att alla syskonen är tävlingsmänniskor och verkligen skulle vilja ta den rollen.
Ungefär så har man hittills talat i regionfrågan när det gäller Norrland.
Jag tror att följden skulle bli att de gamla länen, dvs de olika delarna i Norrland kommer att bevaka sina egna intressen och inte jobba som ett lag, och jag tror att det skulle pågå mycket länge. Jag tror att ganska mycket energi skulle gå åt till fel saker och inte för lagets bästa.

Jag tror att man skulle behöva göra en sak till, för att få detta riktigt bra.

Man bör ge tydliga direktiv för att makten skall fördelas, innan själva indelningen görs och organisationen tar vid. Det bör finnas klara idéer om detta när man sedan skall komma överens om var de olika funktionerna skall finnas. Inte kanske för att det är mest effektivt på pappret, men för att i möjligaste mån undvika att massor av energi slösas på lurpassande och motarbetande och taktiserande mellan olika norrländska städer och orter.
Åter till liknelsen med barnen; om det från början är klar att den som har nyckeln till huset bara gör just detta och att makten och inflytandet verkligen är delat, kanske det går lättare att komma överens om vem som skall vara chefen.

Bli först att kommentera

Räntan och investeringarna

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi har ett bra tag haft historiskt låga räntor i Sverige, precis som i många andra länder. I dagens ledare i VK resonerar man om orsakerna till det faktum att detta mest ser ut att driva upp priserna på bostäder. Det är en dålig följd av de låga räntorna, och bidrar inte till lägre kostnader för bostäder, utom för de som bott länge i sina bostäder och av den anledningen blir kvar där på grund av att det kommer att kosta ganska mycket mer att flytta till annat boende.

Men företagen investerar för lite, påpekar man, och då behöver räntan sänkas för att få fart på detta för att i sin tur skapa nya jobb. Till viss del är det sant, men som läget är idag så är det mycket billigt att låna pengar.

Jag vill påstå att om det är något som hämmar företagens investeringar och jobbskapande, så är det bristen på bra idéer. För bra idéer går det ofta att skaffa kapital. Om företagen inte ur egna led kan vaska fram affärsidéer som bär kommer tillgång till investeringsmedel inte att göra någon stor skillnad. Om idéer att basera nya företag på saknas är det likaså ingen skillnad även om tillgången på billiga lån blir bra.

Jag tror att nyckeln till nya sunda och bra investeringar finns i ett kreativt klimat tillsammans med en väl fungerande försörjning av kapital eller lån. Bra mentorskap och uppbackning när det gäller att driva verksamheter. Ett klimat där kreativa, nya, fräscha idéer stöts, blöts och framför allt prövas.

När detta fungerar bra kan man få den skjutsen som behövs.

Man kan se det i områden som Kista, Gnosjö mfl. I rätt omgivning behövs inga minusräntor för att få fart på företagande och jobbskapande.

Politikens roll bör vara att underlätta uppkomsten av sådana omgivningar. För det finns många förslag och de är oftast inriktade på entreprenörens roll, möjligheter och villkor. Det är där vi bör fortsätta att nöta på, tycker jag.

Bli först att kommentera