Här kommenterar jag ett stycke Sundsvallspolitik, som har några små likheter med känsliga kapitel i Umeåpolitiken.

Ärenden som handlar om inlösen och rivning har fler facetter än bara ekonomisk kalkyl som skall gå ihop.

Ett inlösensärende handlar så mycket mer om äganderätt, respekt för individen och samhällsnyttan. Det är i värderingen av dessa argument som de politiska ställningstagandena kommer in, och där de olika politiska partierna av ideologiska skäl tar olika position.

Beroende på hur man värderar individens intressen jämfört med samhällets intressen kan man ha olika grundinställning till fall av inlösen.

Sedan kan man också göra olika bedömningar av värdet av samhällsintresset, naturligtvis. Det är ofta här som åsikter kan gå isär för politiker av samma eller liknande färg.

Till sist kan individuella politiker välja att driva frågor på grund av olika personliga insikter, även om partisystemet ofta ser till att moderera en del av dessa.

I fallet Nydalastugorna vill jag hävda att samhällets intressen väger mindre tungt än de enskilda intressena därför att:

Det finns tydliga lösningar som tillvaratar samhällsintresset att skapa tillgång till sjön för allmänheten utan att man skall behöva köra över de enskilda stugägarnas och arrendatorernas intressen. Många delar av sjön är redan tillgängliga; sydsidan, sträckan invid äventyrslekplatsen, Nydalabadet, Kärleksviken och Dödmansviken mfl ställen. Man behöver alltså inte riva fler stugor för att tillvarata det allmänna intresset.

I fallet Petersvik i Sundsvall finns samhällsintressen som talar för bevarande:

En särpräglad och unik bebyggelse som är ett arv av sågverksindustrins entrepenörer. Det är en miljö som har en historia att berätta för kommande generationer om ett liv som inte längre finns idag.

Det borde alltså snarast vara ett riksintresse att bevara, i klar analogi med Sundsvalls stenstad.

Samhällsintresset logistiknav bör också rimligen värderas, och skulle man anta ett riksintresse i den gamla bebyggelsen, så finner man att det alltså minst bör vara ett riksintresse med den föreslagna logistikanläggningen ”att den ligger just där”, för att ens en sådan etablering skall övervägas.

Är då samhällets intresse av att en sådan etablering görs? Häri ligger alla ekonomiska överväganden tillsammans med vad man kan anta om framtidens inriktning och bärkraft för industrin i närheten. Finns den tydliga ökningen i industriproduktion och/eller befolkning som leder till kraftigt ökade behov av skeppning av varor?

Är samhällets intressen så starka att etableringen sker i just detta läge? Här måste framtida logistikvolymer i regionen bedömas, givet den postindustriella omvandling som sker, där IT-infrastruktur blir allt viktigare och distribution av materia inte längre ökar i samma takt. Den politiska viljan till etablering i ett visst läge behöver dissekeras och förstås av beslutsfattarna. (Under detta händer det ibland att andra agendor trillar fram…)

Saknas alternativen som kan tillgodose samhällets intressen av transporter i regionen? Skulle värdet av en utbyggnad av hamnen i Söråker med nödvändiga järnvägskommunikationer vara så mycket mindre att samhällsintresset inte tillvaratas? Vilka andra alternativ har utretts?

Sist, men inte minst, bör det som alltid krävas synnerligen starka skäl för att människors egendom, miljöer och minnen skall lösas in mot deras vilja.

Man bör inte gå till inlösen eller rivning innan det står tydligt klart att ett sådant projekt är bärkraftigt eller ens blir av.