”Ljuset lyser i mörkret…” Här är det lite ljusare…
Men fotona är tagna samtidigt, från lite olika vinklar bara – för några dagar sedan! De passade bara så bra just nu, då ”novembervädret” ruskar utanför och december-adventsljusen lyser inonomhus. Fast vi har november inomhus också – på tavlan som ljusen lyser på, här hemma i hallen. 
Det är ju lite så det är just nu, ju mer det ruskar utomhus, desto bättre känns det inomhus med stakar, stjärnor och annat adventsmys. 
”Ljuset lyser i mörkret…” Det är i Johannesevangeliet det står, och fortsätter med ”…och mörkret har inte övervunnit det”! Så glad, riktigt glad jag är… 
Intill frostbitna löv förbereder sig våren…
Det sades att stormen skulle komma imorgon – snöstormen! 
Så jag fångade några frostbitna blad och löv med kameran, då solen lyste som bäst vid lunchtid. 
Något vill man ju spara av markens gnistrande överflöd, av den skönhet som oftast ignoreras och trampas ned av våra fötter. Är det inte ofta så att när man betraktar detaljerna och ser dem på nära håll, som man ser skönheten? 
Fast det där med stormen – är inte längre så säker på att den kommer. Just imorgon i varje fall! Men fotona har jag kvar hur som helst. Och intill frostbina löv förbereder sig våren! 
Rosa julkulor och en mjukare ton!
Nu sitter de uppe, de rosa julkulorna! Passar fint i den rosarutiga köksgardinen, och annat rosa därtill! 
(Fast just detta fotot är i och för sig från förra året, men så väldigt olika ser det inte ut mot i år!)
Nejdå, jag är ingen rosanörd. Och ingen rödnörd heller för den delen, och gillar lite andra färger än rött för julen (och annars också)! Julen är ju så mycket mer än färg – så ock Advent! Fortfarande Advent som gäller, och ja, jag har fortfarande bara pyntat upp lite grand i några små vrår. Och spelar Adventssånger och liite julsånger på köks-cd´n! 
Igår gick vi på Gudsstjänst, sjöng Adventssånger och lyssnade på en bra predikan. Det jag minns mest från predikan var om en djupt deprimerad man, som fått en hälsning från Gud genom en hund. Hunden hade kommit med en uppslagen Bibel vid ett Bibelsammanhang som gick direkt till mannens hjärta, och blev till hans räddning. 
Jo, klart att jag tror på det – har hört andra berätta om hur Gud använt djur för att hjälpa människor på olika sätt. Och varför skulle han inte? Det står om det i Bibeln också, hur några korpar kom med mat till en profet, för att nämna ett exempel. 
Något annat som ligger kvar var relaterat till landets politikerkris. Att pastorn tyckte det var tråkigt att han inte hört någon nämna ordet förlåt, bland alla de hårda orden. Att man bara kräver att andra ska be om förlåtelse, men man själv då? Det var något i hans sätt att säga det, som gjorde det så tydligt! Och säkerligen skulle vi då få ett annat debattklimat, och allt tal om utsträckta händer få en djupare mening! Behöver ju inte betyda att man ger upp sina politiska mål. Men de kunde kanske framföras i en någon mjukare ton… 
Trött på pratet om pratet!
Nå´n mer som tröttnat på politiken? Att alla är så osams, och skyller på varandra och så! Och att man inte riktigt vad som är sant, eftersom X sa att Y sa så, men Y sa att…Och att alla delar och delar på fb, fastän man säger att man är trött på att höra, och att ett visst parti inte ska få en massa publicitet. Och så skrivs det hela tiden om att de inte ska få det, och så får dem det ändå…
Men man behöver ju inte heller kolla på fb och bli trött. Ska inte göra det heller ikväll. (I varje fall inte så mycket!) Iställer ska jag kanske baka en blåbärskaka, och ännu mera kanske någon typ av kladdkaka. Som jag annars gör imorgon eller övermorgon, bara för att… 
Och sen ska jag nog kolla på förrådet om vi har någon jul-pyntarlåda märkt med Andra Advent. Det är ju i varje fall lite mysigt, även om det inte känns så alldeles väldigt prioriterande i år. Men liite har jag satt upp idag allaredan… 
Sen är det strykhögen förstås som ligger i gungstolen och väntar. Kunde jag stryka till nyheterna. Men nej, just det! Då blir det politik igen. Såvida inte TV-reportrarna själva tröttnar och berättar om något annat. Om vad som hänt ute i världen eller så…
Just nu lyssnar jag på Andliga Sånger med Adventssånger från förra söndagsmorgonen på webb-radion. Och imorgon blir det TV-Gudstjänst med Hillsong, med jullsånger. Och kaanske går jag efter det på Gudstjänst i kyrkan, bland annat för att själv sjunga med. 
Det här med Advents- och Julsånger, det tröttnar jag som inte så lätt på! I varje fall inte lika lätt som på politiken, eller ska jag kanske hellre säga allt prat om allt ovederhäftigt prat om politiken. Långt därifrån! 
En liten bit i taget…
En liten bit i taget – in i Advent! 
Det känns så lite rofyllt när fredagskvällen kommit och mycket från veckans id lagt sig till ro. Inte alla fredagkvällar jag känner så, men just nu gör jag det! Den gammeldags konfekten på fotot är nu uppsatt i köksfönstret. Lilla smala fönstret ovanför diskbänken, så jag ser den ofta, tillsammans med lite annat pynt, som oftast hamnar just där. Men inte så mycket än, mindre än det brukar överallt i huset. Och i år känns det så bra. Men det ligger i en korg, och under helgen så kanske någon mer liten sak kommer upp…. 
Men just nu ska jag ta en kopp kaffe och äta lite god glass tillsammans med mannen, lite extra god!
Det känns fint att det kan vara så här! Trots att landets politik känns upp och ner, och rörigt på en och samma gång. Och det larmar och brusar så mycket ute i världen. Brukar ha problem med det ibland, att jag kan må så bra på samma gång som andra har det jobbigt. Kanske känner jag så imorgon igen, men just nu känner jag bara frid inombords. Hoppas jag inte är oansvarig, för att jag tar det så med ro…
En liten bit i taget, det är så det ofta är – särskilt i Advent! 
Bakade lite igår – i lagom proportioner!
Bakade lite igår! När analyserna blev för många och tyckandet tog för stora proportioner. Och ljuset aldrig riktigt nådde fram i för-december-mörkret. 
Men märkligt ändå så sprakade eftermiddagshimlen, nästan i klaraste rött, bakom Hedlundadungen. Så – den fanns där ändå solen, och mörkret lurades bara lite grand.Man ska vara uppmärksam med vad man tror på! Lät bitvis julsångerna genom Sissels klara röst avbryta budgetanalyserna…
Jodå, jag inser allvaret och stänger inte ute verkligheten genom valet att påverka min egen hem-miljö. Men allt därutanför kan jag inte påverka, och jag ska lägga min röst på nytt i Mars. På det parti jag tror gör bäst för den enskilde individen, och därigenom för hela vårt land!
Kanske bakar jag något mer framåt kvällen, eller fram emot helgen! Och varvar däremellan mellan nyheter och julmusik! Livet blir som mer lätthanterligt, om man tar in allt i lite lagom doser! 
En susning i Advent!
Sverige är avkristnat hör man ibland! Men ändå – när man kommer så här till advent. Då lyser en symbol för Betlehemsstjärnan i vart och vartannat fönster (på ett ungefär). Må vara att nog många inte tänker på vad den är ett minne av. Men känns ändå som en genklang från den stjärna som ledde ”vise männen” rätt en gång i tiden. (Nej, det stod aldrig att de var tre. Kan ha varit många fler, eller kanske bara två, vem vet? Det är tre gåvor som männen hade med sig som nämns, därav missuppfattningen.)
Vi har pratat lite om adventssånger i en fb-grupp idag, och några nämnde följande som favorit och citerade första versen –
”Det susar genom livets strid
En fläkt av himmelrikets frid,
En kör av harpotoner.
En aning fyller varje bröst,
Och stilla ljuder Andens röst
I jordens alla soner:
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt;
Det är advent, det är advent!”
Lite gammaldags text (hur skulle det kunna vara annat, ett tag sedan den skrevs), men när jag såg versen citerad blev orden så verkliga. Så ock tonen den handlar om…
Psalmer och sånger nr 109, det är Carl Boberg som skrivit den. Han som skrivit ”O store Gud”, som han blivit mest känd för. Fast han skrev väldigt mycket annat också, som denna Adventssång. (Här finns en lista – http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Boberg) 
”Jag umgås inte med stora ting, med sådant som är mig för svårt…”
”HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
Nej, jag har lugnat och stillat min själ…”
Lite så känner jag det! Nu och då i varje fall. Att veta att man har sina begränsningar och känna sig trygg i det man verkligen kan och vem man själv är. Då sneglar man inte heller så mycket på andra, på ett avundsjukt sätt. Utan kan betrakta vad de åstadkommer med glädje! 
Det är David som skrivit orden ovan. De är hämtade från Psaltaren i Bibeln. Vet inte i vilken period av sitt liv han var då han skrev dem. Men det är ändå intressant att även han förstått sina begränsningar. Han hade ju ändå klarat av en hel del i livet menar jag! 
Och nu ska jag gå vidare med min dag. Med sådant som inte är just mig för svårt. Och hoppas att jag inte fastnar i svåra bokförings-verifikationer eller annan snårskog här på kontoret! 
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
