En strimma av ljus…

Av Gunnel Molén, 29 december 2014 kl 17:39, Bli först att kommentera

Straxt för kl 12, varje dag så kommer den – en strimma av solens gyllene strålar. Som letat sig fram mellan hyreshusen, mitt emot vårt hus! Ja, det är väl sådär vid ca 11.30. (Den ändrar sig lite, lite för varje dag nu.) Och sedan kastar sig en kaskad av solljus in i vår trädgård, och allting bara glittrar och lyser… Det är just vid lunchtid, och jag försöker vara där. Och försöker fånga lite grand, men bara lite blir det… Och efter allt för kort stund är det borta. Men ljuset fortsätter lysa, och solen glittrar i snön, lite överallt… Och bildar nästan som spetsmönster i den kalla snön, intill muren. Och ganska så snart syns bara lätta små skyar uppe på himlen. Och det är ju inte så dumt det heller… Det är den tiden – när ljuset tar över allt mera! Dag efter dag, efter dag…

Ovan molnen – eller säker grund?

Av Gunnel Molén, 23 december 2014 kl 09:48, Bli först att kommentera

Ovanför molnen? Ja, så var det ett par som föreslog när jag delade fotot ovan på fb igår. Det var väl inte så att de trodde på det, men de gjorde jämförelsen. Och när man tittar på det så – en viss likhet har det förstås. Som när man flyger uppe bland molnen och solen alltid skiner. (Om man flyger dagtid vill säga.) Här lyste solen också, fast det var nere på marken. På en av de här nyligen, soliga, ljusa dagarna vi hade. Så ljusa fast korta!

”Att sväva på moln” brukar man ju säga. Och mena ett riktigt lyckligt tillstånd. Ganska konstigt uttryck egentligen, då det är helt osannolikt. För om det var verklighet skulle man falla ganska handlöst…Och kanske tänker några på ”lyckan” på det sättet, att den är ett förrädiskt ting. Fast – det är ju bara ett uttryck förstås! Och menas förmodligen bara att allt känns så lätt, som om man inte längre har kontakt med marken. Fast – just det är förrädiskt förstås. Men som sådant är det kanske sant – som uttryck ofta är! Även om de ordagrant inte är särskilt sanna!

Vår trådgårds ”snömoln” håller dock att gå på. Men jag tror att jag avstår, i varje fall från några av dem. De är finast så! Och hur säker den ”lycka” är som vi tror oss ha? Tror det beror på hur säker grund den har. Ett ganska så abstrakt begrepp lycka, som nog kan värderas på lite olika sätt. Men det tar vi en annan gång… När det inte är dagen just före jul. Hur mycket handlar den om lycka förresten? Och för hur många?

När solen säger sitt!

Av Gunnel Molén, 22 december 2014 kl 22:04, Bli först att kommentera

Ganska så ljus blev den – årets kortaste dag! Det var igår, och fotot ovan togs när solen nästan kastade sig in i vår lilla trådgård. Som om den ville påminna om sin existens.

Årets mörkaste dag, hör man ibland. Men det blev så tydligt igår att det inte är så det alltid är vid vintersolståndet! Visst är dagarna korta, men långt ifrån alltid mörka!

Fast idag var det mulet igen, förstås. Men nu har det ju vänt, och går mot ljusare tider… Kanske skiner solen imorgon – igen! Eller åtminstone i övermorgon,..Till dess jobbar vi på – som vanligt ändå!

Tankestråk genom morgonrodnad…

Av Gunnel Molén, 20 december 2014 kl 18:51, Bli först att kommentera

Gick genom morgonrodnaden till ICA i morse! Åtminstone kändes det lite så, när dess rosagyllene toner förgyllde morgonhimlen.Tog vägen förbi rönnbärsträden på hemvägen, och noterade att fåglarna ännu inte länsat alla bären. Solen gick just upp över trädtopparna, och genomlyste de översta topparna! Jo, jag vet att jag skrivit att jag inte frågar efter snön. Men nu när den är här, kan jag likväl glädja mig åt hur den berikar skönhetsupplevelsen. Luften är krispig och klar, och hemma i trädgården lyser solen snart genom syrenbuskens snötyngda, nyligen så kala grenar. Snart glittrar den i den hopskottade snöns mångfald av kristaller. Allt var så fridfullt och vackert, och jag kände – ge mig en dag av frid. Långt borta från debatternas, ibland hårdföra tonlägen och krigshot som mullrar i fjärran! Låt den sedan dröja kvar i hjärtats inre vrår, likt de minnesbilder som dröjer på sinnets näthinna och som delvis fångats av kameralinsen…

Köpte lite julmat idag…

Av Gunnel Molén, 18 december 2014 kl 18:46, Bli först att kommentera

Julhandlade lite mat idag! Snudd på att jag glömde julskinkan! Ser det som ett friskhetstecken. Att jag inte var så koncentrerad på den vill säga. Fast visst, hade nog inte missat den, var som en hel disk överfull med den. I olika former och fabrikat. Däremot var jag koncentrerad på laxen. Men den fanns inte i den form, fabrikat eller datum-märkning vi ville ha, så den fick anstå ett par dagar. Vet inte var på friskhets-skalan jag ska sätta det. Att jag var koncentrerad på laxen, menar jag. Tror det får anstå också, med tankarna på det menar jag! Men det känns bra att vara förberedd, med både det ena och det andra. Ibland lyckas man och ibland inte. Ganska olika också hur pass viktigt det är. Om det gäller själva livet! Om man nu kan vara förberedd på livet. På ögonblicken som kommer och går. Känns mer som man behöver hugga ta i dem. Ibland, fast ibland finns dem bara där och bjuder på sig själva. Och världen omkring stannar som av och man är bara där och då! Det är sådana ögonblick som man sedan minns och som vi sedan kallar minnen.

Nu ska jag nog stryka några juldukar. Betyder inte att jag tänker lägga på dem! Och jodå, jag har pyntat till det lite här och var i vrårna, men mest i små lagom vrår. Men just juldukar känns det som alltid för tidigt om man lägger på för långt i förväg. Så känner jag det! Men stryka dem i förväg och kolla upp vad man har, går ju bra! Man vill ju vara förberedd!

Skickat några julbrev idag…

Av Gunnel Molén, 17 december 2014 kl 19:20, Bli först att kommentera

Skickade några julbrev idag! Dem som ska gå med posten – snigelpost så kallad! På nå´t sätt blir oftast sista adressen skriven, just lagom före postlådan töms för dagen! Den dag man bestämt sig för att skicka ivåg! Igår var väl annars sista dagen som posten lovade att de sääkert skulle komma fram till jul. Men tror nog det ska gå bra ändå! Dem som ska gå med mailen, får vänta några dagar! Men själva brevet ligger skrivet och klart i en pdf-fil. Samma som snigel-dito – förstås! Tänk ändå så enkelt det blivit, mot förr när allt gick som snigel. Fast det förstås – det ÄR lite roligare att få i brevlådan, och ibland tänker jag att vi också skulle göra så igen. Men tiden, tiden… (Förutom det sparade portot. Får man vara snål när det är jul?) Fast jag blir glad för dem vi får i mailen också – förstås! Riktigt glad, och skriver ut och sparar… Åtminstone tills året därpå, då tar jag fram och kollar att vi kommit ihåg att skicka till alla vi fått ifrån. Och så läser jag alla julbreven en gång till! Dem vi fick förra året! Fast förresten behöver jag inte spara dem för att minnas. Har alla som brukar få uppskrivna i en lista i en datorfil. Men det har blivit som en vana att spara! Och i år tog jag från listan när jag skrev snigelpost-breven! Ska nog kolla på dem andra ikväll, så att jag inte glömt någon! Och för att bli glad en extra gång – för dem som kom ihåg oss sist!

Och i år har de redan börjat droppa in, snigel-julhålsningarna – det är riktigt, riktigt roligt! Och nej, det är inga förenklade brevduvor som syns på fotot! Det är bara så vår brevlåda ser ut!

Julen är mer än väder! Men ändå hoppas jag den blir grön…

Av Gunnel Molén, 16 december 2014 kl 19:20, Bli först att kommentera

Tänk ändå vad det tycks betyda – det här att det blir en vit jul!

Det är inte så att jag inte bryr mig! Tvärtom, tycker jag det är ganska fint om det inte blir en vit jul! Visst är det vackert, stämningsfull och så. Men oj vad det blir skottande (fast mannen i och för sig gör det mesta.) Och vad värre är – i värsta fall blir det halt. Så att man inte vågar gå ut, utan sitter inne och kurar. (Som kan vara ganska mysigt!)

Nej, en grön jul hoppas jag på! Och solen får gärna skina! Men om inte, så kommer jag förmodligen att vara glad ändå! Det är ju så mysigt inomhus. då det är jul. Och annars också i och för sig! Vi som har det bra! Som har hem av olika slag att bo i, ombonat och tryggt! För dem som inte har det, är det nog också bättre utan snö. Varhelst i världen det må vara!

Och sen är det det här med fokuseringen, på att det ska blir en vit jul! Det talas och skrivs om det i alla möjliga sammanhang. Som om julen skulle stå och falla med några snöflingor. Tänk på Australien, och många platser med dem! De får allt vara glada ändå! Som jag, om det inte kommer någon snö. (Eller om det gör det!)

Julen är ju så mycket mer än väder. Så mycket, mycket mer… (Och jodå, ni gissade alldeles rätt. Översta fotot togs sen längre tillbaka! Ett år då julen var vit!)

Funderar på fruktsallad…

Av Gunnel Molén, 14 december 2014 kl 19:14, Bli först att kommentera

Funderar på att göra en fruktsallad! Med apelsiner, bananer och russin! Det är som den tiden nu!

För övrigt har jag tagit fram de båda första julkrubborna jag skrev om igår! Och sen har jag inte gjort såå mycket mera. Mer än lite småplock av olika slag! Det är ju söndag och vilodag! Och det tycker jag man ska ha, även före jul! Lättlagat mat som färdiglagad julgröt och mackor! Känner som ingen julstress, och funderar på om jag missat nå´t! Men känner mig – i varje fall just nu – ganska avslappnad!

Det är den 3:e advent, och jag är glad för alla advents- och julsånger. Bland annat spelar jag en CD med Elvis Presley, där man blandat, såväl jul som andra sånger. Det är faktiskt med den CD´n jag kommit på att jag gillar Elvis, och hans inlevelserika, djupa röst. Min favorit bland andra-sångerna på CD´n är ”It is no secret what God can do”! Den spelar jag oftast om när det spåret kommer! Ta bara den här strofen – ”There is no night, for in his light you´ll never walk alone”! Det finns ingen natt för i Hans ljus vandrar du aldrig ensam”! I och för sig är det ju också en julsång – allt enligt NT´s Johannes, att ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”!

Det blir förresten ingen fruktsallad! Efter samråd med familjen blir det glass med ”bara-frukt” och lite av rischockladen jag gjorde igår! Och sen tar jag mig nog en kopp kaffe!

Att ge julkrubbor rum…

Av Gunnel Molén, 13 december 2014 kl 16:46, Bli först att kommentera

Börjar bli dags för julkrubborna, de kommer nog upp imorgon! Har börjat förbereda platserna… Nej då, de är inte så stora, men behöver sina platser ändå. Och bara två stycken! Nåja, tre om man ska räkna den allra minsta. Och så den i papper förstås också, av Helge Artelius. Egentligen den som jag tycker om allra mest. Fastän den börjar bli lite sliten, näst intill trasig. Likaså med Artelius änglar över krubban i fönstret, börjar bli lite slitna i hörnen. Fast de båda sistnämnda får nog vänta lite till. I varje fall den sistnämnda! Den ska stå på en duk som jag inte strukit än, och som känns lite tidig!

Och nej, jag tror inte heller att det var just så här det såg ut i verkligheten. Förmodligen ganska så långt ifrån, och absolut inget glitter. Men jag tycker det är fint med dem ändå, som en extra påminnelse. Även om man minns ändå. Att det har hänt och att det är verkligt!

En del tycker det är viktigt också med den exakta tiden på året när Jesus föddes. Och en del av dem som tycker så firar inte jul. I varje fall inte på vanliga tiden. Tycker det är fint att man kan välja vilket man vill. Själv tycker jag det är som mest praktiskt att fira jul när resten av Sverige gör det. Och för övrigt stora delar av övriga världen också. Men just det sistnämnda påverkar ju inte mig så mycket.

Någon annan jag känner tycker inte att julen är viktig alls! Inte för att han inte tycker att Jesus är viktig. Utan att han tycker att Jesus är lika viktig varje dag i hans liv. Tänker på vad Birgitta Yavari skrev en gång – ”Om Jesus hade fötts tusen gånger i Betlehem men inte i mitt hjärta, hade jag ändå missat allt.” Precis så! Och det vill man ju inte missa!

Alltför många berättelser…

Av Gunnel Molén, 11 december 2014 kl 18:25, Bli först att kommentera

En film eller bok de flesta känner igen! Har sett filmen, men inte läst boken!

Däremot läser jag just fortsättningen, ”Kärleken till ett barn”. Den tar vid där den första boken slutar. När Betty Mahmoody kommit hem till USA, om hur otrygg den första tiden var. Men mest handlar den om flera av de andras berättelser. Alla dem som kom till Betty för att få råd och stöd, då de befann sig i liknande situationer. Och de var många! Alldeles, alldeles för många. Det är en mycket sorglig läsning. Den handlar om övergivna föräldrar, och barn som berövats den ena av sina föräldrar. Och det är inte alltid mamman som övergetts. Och ibland är det svärföräldrar som kidnappar, och alla är inte muslimer.

Långt ifrån alla berättelser slutar så bra som Bettys och hennes dotters. Och även dem som lyckas återförenas med sina barn, lever ofta i fortsatt oro, att barnen på nytt ska tas ifrån dem. Några år se´n boken kom ut nu, men det sorgliga är att boken fortfarande är aktuell. Att det fortfarande är alldeles för många den handlar om…