Reformatius pejus

I tisdags var det en dag på Hovrätten. Två mål där det egentligen uteslutande rörde ungdomar från en del av vårt län. Det gör uppriktigt ont i hjärtat när man ser dessa ungdomar som kommit på glid.

 

När de sitter där lite tafatt och försiktigt tillsammans med sina försvarsadvokater så kommer ofta tanken vems är ansvaret. När man sedan kommer till personalia så får man ofta svaret. Dålig relation till sin pappa kan det stå. Och ofta är det pojkar som inte fått rätt ingång i vuxenvärlden.  Det är klart att detta inte är den totala bilden men det har slagit mig att detta händer rätt ofta.

 

Har också varit med då en förälder skäller ut rätten inför sin son. Och då får man ett kvitto direkt vart problematiken har börjat. Däremot så finns det bevisligen mödrar som ofta har en lättare ingång till sin son på glid och kan vara ett stort stöd.

 

Jag är ju för valfrihet. Det torde inte vara nån nyhet för dej som läser bloggen. Och valfrihet kan vara svår att få till inom många områden. Men den absolut omöjliga valfriheten att få till är om barn kunde välja sina föräldrar. Ibland borde det nog varit till förmån för barnen o till nackdel för oss föräldrar.

 

Just uppdraget som nämndeman i Hovrätten är nog ett av mina intressantaste uppdrag. Man får bred erfarenhet av än det ena o än det andra. Och det är också intressant att ge sig in i diskussion med domarkollegorna som har de juridiska kunskaperna. Man blir lite matt hur stelbent juridiken kan vara ibland. Men det är väl då våra egenskaper kommer in. Och visst har det hänt att ett domslut, en påföljd eller ett skadestånd har ändrats med goda argument.

 

Misshandel är ofta förekommande mål. Dessa delas upp i ringa misshandel, misshandel av normalgraden och grov misshandel. Och naturligtvis styrs påföljden av var man hamnar i skalan. Och detta är ju sen den bedömningen vi ska göra i vilken skala vi lägger misshandeln. För övrigt är det ett roligt utryck. Misshandel av normalgraden. Man kan ju tolka det som att det är normalt att misshandla till en viss gräns J.

 

Reformatius pejus diskuteras ibland. Alltså vi har inte rätt att i högre instans ge högre straff än det redan utdömda om enbart den åtalade överklagar. Men är det så att båda parter överklagar så har vi andra möjligheter.

Du som vill förkovra dej i ämnet kan läsa vad Tauno Tirkkonen skriver om just reformatius pejus.

Etiketter: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>