Hägglunds sista tal.

För exakt en vecka sedan åkte jag från Örebro med en klump i magen. Efter ett sista tal av vår värderade partiordförande faktiskt nog det 100:e linjetalet är det nu dags att fundera på vem som ska efterträda Göran Hägglund.

Hans testamente och eftermäle o hans tal andades både saknad och lättnad, förmaning och goda råd. Själv kände jag vemod i kroppen. Vet också att det kändes speciellt för honom då han hade svårt att avsluta talet. Han inledde sitt tal som partiordförande för 11 år sedan med orden att han vill se ett Sverige där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Med detta ordspråk avslutande han också sitt sista tal.

Göran Hägglund har hållit ihop partiet på ett utomordentligt sätt. Han har förmåga att hålla ihop och hitta kompromisser. Han är omtyckt långt utanför partiets gränser. Han har varit partiordförande i 11 år och suttit i regeringen i 8 av dessa år som socialminister. Sen regisserar han själv sin avgång på detta sätt. Han kommer gå till historien som en hero.

I mitt minne kommer jag ha kvar de resor vi gjort i länet och på andra platser under åren. Hans ständiga slagfärdighet till ett skämtsamt ord som lättat upp många tuffa diskussioner. Göran är helt enkelt en person som man har svårt att inte ha förtroende för.

Nu ska vi alltså hitta en efterträdare. I början var det mest kvinnor som var hugade. Tog rätt länge innan det kom en man i skaran. Blev nästan lite orolig att vi måste kvotera in nån man också. Men då kom jag på att vi inte kvoterar i vårt parti, tack o lov. Men nu har två kvinnor sagt nej till att kandidera så nu återstår en man och en kvinna, om inte vi får en överraskning på måndag.

Det är nämligen så att vi åker från distrikten på en hearing och utfrågning i dag måndag. Från Västerbotten är det undertecknad och Roland från Lycksele som åker. Vet att valberedningen också i slutändan arbetar med ytterligare personer en de nu två kända. Sedan ska vi också välja tre personer som ska ingå i presidiet och det är inte minste intressant vem huvudkandidaterna vill omge sig med. Som bekant är beviset på en duktig ledare vem hen väljer omge sig med.

De jag först tänkte som mina kandidater har båda nu avböjt. Däremot är mina kandidater till övriga presidiet kvar. Så i skrivandes stund står striden som partiordförande mellan Ebba Busch Thor och Jakob Forsmed. Två människor med olika profiler och kunskap och erfarenheter. Har planerat ett antal frågor till dessa två kandidater om framtid, erfarenhet, ambitioner etc. Så får vi se hur utfrågningen utformas.

Blir lite trött på medias spekulationer och som jag sa till TV4:as politikerreporter Ulf Kristofferson i Örebro förra helgen: -Visst känns det tungt att ni inte kan påverka i slutändan. Fick inget klart svar :-). Det är nämligen vi som partimedlemmar som väljer vår ledare och ingen annan. Så om vi nu väljer Jakob kommer diskussion via media vara att KD inte är mogen för en kvinna vilket naturligtvis är helt fel. Om vi väljer Ebba så kommer diskussionerna vara nåt annat.

Känns så skönt att vi i vårt parti är helt befriad från könstvång. Jämställdhet är vikigt men jag kommer aldrig att medverka till ett val av partiledare utifrån kön. Det är helt befängt. Jag har andra preferenser. Vilka dessa är förstår jag du vill veta men det håller jag för mig själv än så länge.