Arbetsförmedlingens svek o vem som bär skulden!

Skriver i Västerbottens Kuriren om Arbetsförmedlingens nerdragning och vem som bär skulden.

Länk till debattartikeln

Ingen kan ha undgått medias rapportering av Arbetsförmedlingens neddragning av kontor i landet och inte minst även i länets kommuner. Självklart kan vi dela oron då samhällsservicen dras ner på mindre orter, men Arbetsförmedlingen behöver reformeras.

Skribenter från bland annat LO och andra ledarskribenter skyller på M/KD budgeten som orsak till den dramatiska nerdragningen i Arbetsförmedlingens verksamhet. Det är hög tid att vi reder ut begreppen och tar reda på hur det verkligen förhåller sig.

Arbetsförmedlingens anslag har ökat dramatiskt under de senaste åren, både när det gäller förvaltningsanslaget och programanslaget. M/KD-budgeten minskade myndighetens förvaltningsanslag med fem procent som innebär att förvaltningsanslaget ligger på samma nivå som gällde i början av förra mandatperioden. Myndigheten har reagerat på detta med att varsla 33 procent av antalet anställda och att lägga ner 50 procent av alla kontor. Det är mycket svårt att få ihop de siffrorna.

Att som man nu gör lägga ner Arbetsförmedlingens kontor i de mindre kommunerna ser vi som helt oförsvarligt. Det är i de mer glest befolkade delarna av landet som den statliga närvaron är som viktigast och där det knappast är tänkbart att en privat aktör kommer att etablera sig.

Arbetsförmedlingen har sedan 2015 bedrivit ”Förnyelseresan” som innebär att de ska effektivisera och digitalisera delar av myndigheten. Redan 2015 antogs ett beslut om att lägga ner 100 av landets då 330 kontor. I denna förnyelseresa har myndigheten hittat nya samverkansformer för att tillgodose arbetssökandes behov. Dels via digitala möten, kundtjänst och samverkan på vissa orter.

M/KD budgetens besparing skulle röra cirka 700 helårsanställda och inte 4 500 som nu basunerats ut. Dessa besparingar skulle enligt beräkningar kunna ske med naturliga avgångar. Generaldirektören säger själv att de 4 500 personerna är en följd av januariöverenskommelsens konsekvenser för åren som kommer, där privata aktörer ska upphandlas och myndigheten avsmalnas. (JÖKen punkt 18).

Vi ska också komma ihåg att många kommuner har byggt upp egen verksamhet eftersom inte Arbetsförmedlingen fullföljt sina ansvarsområden i bland annat etableringsarbetet för nyanlända. Så många frågor har övervältrats till kommunerna och partier har varit rörande överens om att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Trots det fortsätter man skylla på M/KD budgeten.

GD Mikael Sjöberg borde ha hanterat neddragningen betydligt mer ansvarsfullt, till exempel med hjälp av befintlig anslagskredit, men det passar inte in i den bild han nu vill sätta. Utöver detta har Sjöberg talat om en besparingspotential på 2-2,5 miljarder kr kommande år, som en följd av effektiviseringar i myndigheten. Att han nu, trots det, kräver mer pengar är svårt att få ihop. Röster hörs i bruset som kräver att Arbetsförmedlingens GD bör lämna jobbet.

Tanken med besparingarna är inte att färre personer ska få insatser, utan färre ska få dyra och ineffektiva insatser. (En extratjänst kostar exempelvis cirka 26 000 kronor i månaden, och leder i endast 2,3 procent av fallen till riktigt arbete.)

Ett vanligt argument man hör är att personer som är längst från arbetsmarknaden drabbas vid besparing på Arbetsförmedlingen. Vi skyddar personer med funktionsnedsättningar genom satsningar på höjt tak i lönebidraget så att fler arbetsgivare kan anställa personer med funktionsnedsättning och tillför fler platser i Samhall.

Jag är stolt över Kristdemokraterna budgetprioriteringar. Vi såg och ser stora problem med allt för långa vårdköer, ökad kriminalitet och polisen som behöver fler kollegor. Vi satsade i budgeten på fritidspeng för de barn som inte har möjlighet att få aktiviteter, samt återställer avdragsrätten för gåvor till frivilliga organisationer i samhället.

Vi satsar på att återställa LSS så man fortsatt kan få hjälp till att andas och ser till att de äldre med låga pensioner får högre bostadsbidrag. Vi tillför ytterligare medel till regionerna för att korta köerna i vården samt tillför ytterligare medel till kommunerna för att användas till skola, vård och omsorg i stället för att utöka medel till en myndighet som inte fyller måttet. En arbetsförmedlande myndighet som inte förmedlar tillräckligt med jobb är inte vägen framåt.

Dessa budgetsatsningar kallar statsministern för en servettskiss. Jag kallar det en ansvarsfull budget för Sverige och för de medborgare som inte har lika stark röst. Så lägg skulden för det som nu händer på Arbetsförmedlingens ledning och nuvarande S/MP regering där den hör hemma.

Hans-Inge Smetana

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.