"…men tänk sen när det är gjort då känns det ju så bra!" Såna här klämkäcka kommentarer får man ofta höra när man står inför ett formidabelt skitgöra av något slag. Ibland är det man själv som säger det, upprepar det som ett mantra, i tron att det på nåt sätt ska göra skitgörat så mycket mindre trist och skitjobbigt. Personligen har jag hört kommentaren idag och jag har också, med en dåres envishet, upprepat den.

85 kg älg skulle styckas, malas och frysas. Detta är något av det värsta jag vet och det hjälper inte ett dugg att jag vet att sen är frysboxen full av goda stekar och plånboken får behålla några extra kronor. Sen är ju Peter och jag numera ordförande och vice ordförande i De Halte och Lyttes Riksförbund, vilket inte gör saker och ting lättare. Men det är inte styckningen som är problemet, gift med en före detta styckare, om än halt och lytt,  som jag är. Nej, det är köttfärsen!!! Fast egentligen är det inte köttfärsen heller utan kvarnhelv…Jag skulle sluta jobbet klockan tre i dag och sen väntade Älgen. Klockan två var jag redan på väg att hetsa upp mej och bli förbannad eftersom jag då börjat tänka på köttkvarnen. Varje gång den skall användas så monterar man den, får göra om den proceduren ett par gånger och sedan börjar malandet…tror man, önskar man. Men nej då. Nu ska det fastna kött i knivar, smacka och tjaska och leva om och då måste hela skiten plockas isär, rengöras och sättas ihop igen. När man upprepat allt detta ett par tre gånger så går den som en klocka. Denna afton var inget undantag men eftersom jag redan hunnit reta mej ett par timmar i förväg så fanns där inget tålamod kvar. Köttet är skuret och står i kylen. I morgon lånar vi grannens kvarn och SEN ska vår kvarn skjutas!!!!!

På revyträning i dag kom mina bröder på tal. Den ene skulle uppträda i Rundvik i kväll och då, plötsligt, kläckte fru Larsson ur sig att min lillebror skulle uppträda på nåt event där hon skulle vara. Vilken lillebror, frågade jag. Jamen herregud! Du har väl bara en, svarade den rara fru Larsson. Nä! Det är det som är problemet jag har ingen lillebror och den bror hon pratade om är faktiskt tio, jag upprepar,TIO år äldre än mej!!!!  Tack så himla mycket för den du. Knappt hade jag hämtat mej från detta uttalande förrän en annan i gruppen med förvåning i rösten sa: "Menar du att n´Greger är äldre än du han å"? "Ja, han är sex år äldre, svarade jag, suckande". Där satt jag alltså i ett PRO-gäng och kände mig plötsligt mycket gammal och det, mina vänner, det är ingen lek det!

Tomas Bodström verkar vara ute i blåsväder vilket får mig att tänka på vad jag drömde häromnatten.

Jag drömde att jag skulle till sjukgymnasten Pia och få hjälp med min synnerligen besvärliga axel. När jag öppnade dörren så fanns där ingen Pia utan till min stora förvåning Tomas Bodström!!!!  Elegant som få i mörkblå kostym, ljusblå skjorta, tjusig slips och en liten portfölj, vad han nu skulle med den till. Min chock och förvåning var stor. Du är inte Pia, sa jag. Vad i himmelens namn gör du här??? Tomas upplyste mig då om att han fått ett vikariat åt kommunen och nu skulle ersätta Pia ett tag framöver för han hade ju liks inget annat för sig. Jag försökte upplysa honom om att han ju faktiskt är advokat och riksdagspolitiker och inte någon sjukgymnast och jag behövde en sjukgymnast, så det så! Herr Bodström lät sig inte avskräckas utan pratade glatt på om sitt fotbollsspelande i yngre dar och att han minsann klarade både det ena och den andra. Jag fick lov att ta plats på britsen för nu skulle jag behandlas med hans specialelchockspinnegrunkor. Där jag satt, med ryggen åt honom, började jag fundera på min BH. Jag började omedelbart kallsvettas. Herregud, jag hade väl inte på mej den där fula som blivit lite halvgrå och noppig!?!? Inte en chans att man kan visa sig i en halvdan BH för Tomas Bodström. Det begriper ju varenda människa. Jag försökte på ett diskret sätt att kolla innanför tröjan men kunde inte räkna ut hur jag skulle göra utan att Tomas Bodström skulle märka det. Eländes, eländes, ELÄNDE! Nånstans där i den stora BH-ångesten vaknade jag som tur var.

Nu hörde jag just på nyheterna att han istället för att delta vid voteringar i riksdagen  arbetat som advokat och förmodligen haft dubbla arvoden. Tänk om det går så långt att han får kicken? Då kanske jag har haft en sanndröm och då är det säkrast att man tänker på vilken BH man har innan besöker sjukgymnasten. Vad vet man? Konstigare saker har ju hänt.

Fast jag måste säga att jag ha "vorte dönarre"! Hm…det kanske måste översättas…jag har blivit lurad blir det väl på svenska. Nåväl, åter till verkligheten. Jag hade nämligen sagt att jag inte skulle ställa upp på nån revy eftersom tiden inte riktigt räcker till. Jag tror till och med att jag sa till om detta mer än en gång men….Nisse Regissör är en man med selektiv hörsel och på nåt sätt lyckades han snurra till det så att jag likt förb…är med. Fast ska jag vara riktigt ärlig så var jag inte särskilt svårövertalad för det är nämligen bland det roligaste jag vet att "spetakles" på scen. Jag vet dock att det kommer att bli alldeles för många timmar som jag inte har över egentligen men det får inte hjälpas.

Jag har varit lite slö med skrivandet på sista tiden. Ibland blir det stillestånd i huvet och jag har inte riktigt kommit igång än efter Kreta-resan. På nåt sätt så vill jag inte riktigt släppa in hösten och vardagen. Jag vill mycket hellre mysa under en palm och kanske mumsa på en bakelse!