Små steg framåt

Hej!


Det känns som att jag har gått omkring lite som i ett vakuum den senaste månaden, jag har bara försökt ta mig från A till B och göra det som förväntats av mig utan att stupa.
Det är väl fortfarande lite så det är, den vanliga orken och lusten till saker finns inte, men jag har i alla fall tänkt komma igång så bra det går med träningen som legat vilande de senaste veckorna.
Jag ska förutom styrketräning försöka orka hålla igång med lite intervallträning en eller ett par gånger i veckan, något som en del hävdar ska vara den allra bästa träningen för att motverka psykisk ohälsa.
Varför inte testa att ”behandla” sig själv, tänker jag.

Jag körde ett pass igår ikväll, började superlugnt då min kondition rent utsagt är åt h-vete.
Jag gjorde ett arbets-EKG för ett par månader sedan, som visade att min kondition inte direkt är i den övre skalan av vad som förväntas av någon i min ålder, inte heller låg jag i den undre skalan utan jag hamnade UNDER skalan. 😀 Haha.
Nåja, det är kanske inte så jättekonstigt egentligen med tanke på att jag knappt kunnat anstränga mig det senaste året utan att bli förkyld.
Nu när det tack och lov äntligen vänt en aning *peppar peppar* så ska jag sakta men säkert se till att bygga upp både muskler och kondition.
Och så kommer väl ork och lust både för träning och allt annat tillbaka, tids nog.
En dag och ett steg i taget.