Efterlängtade tid

Hej hej!


Äntligen är den här, tiden då jag för det mesta brukar börja ”leva upp” mer.
Då jag oftast blir lite ljusare i sinnet och tillvaron i det stora hela känns några nivåer lättare.
Detta år känns det skönare än någonsin att maj månad väntar runt hörnet.

I och med att vi kom hem från neonatalen i början av november, när sjukdomssäsongen börjat dra igång, var vi försiktiga med en del gällande Alexander.
Virus i allmänhet och RS-virus i synnerhet är ju något man gärna vill undvika även när man har en nyfödd som är fullgången, och för oss kändes det än viktigare i och med att prematura barn generellt har större infektionsrisk.

Det har varit några långa månader med försiktighetsåtgärder som att undvika att vistas med Alexander i folksamlingar, typ ICA MAXI, inte åka kommunalt, inte träffa folk som känt sig krassliga, vara försiktiga med att träffa förskolebarn samt vara noga med handhygienen.
Saker som även rekommenderades av neonatalen.
Små och för oss självklara uppoffringar, som säkerligen bidragit till att Alexander hållit sig i princip frisk hela vägen.

Det känns som att livet till viss del stått på paus sedan i februari förra året, och att det nu börjar om på nytt igen.
Jag ser fram emot alla allt längre promenader, alla utflykter och allt annat jag vill göra i sommar.
Förra sommaren vart den jobbigaste någonsin, nu då här ett år senare känner jag att denna har potential till att bli den bästa hittills. 🙂