Tomrummet efter rivningen av Apberget

För ungefär ett år sedan var jag på ett panelsamtal på Västerbottensmuseet. I samtalet medverkade före detta stadsarkitekten Hans Åkerlind som utformade Apberget på Rådhustorget.

Där berättade Åkerlind om hur han själv tänkte kring funktionen hos Apberget. Han ställde sig en mycket grundläggande fråga: Vilka typer av arkitektur står sig längst? Svaret han landat i är att det är konstruktioner som innefattar grönområden/växtlighet och de som fungerar som utkiksplatser. Närhet till natur och trädgårdar och platser som ger oss utlopp för vår nyfikenhet på andra människor är mindre trendkänsligt än inglasade shoppingcenter.

Apberget, som kom till år 1987, skulle fylla den sistnämnda funktionen. Platåerna som Umeborna kunde sitta på var vända mot torget. De sittande kunde betrakta förbipasserande i ögonhöjd. Apberget konstruerades med andra ord för att stimulera vår nyfikenhet på de människor vi delar stad med.

År 2013 revs plötsligt Apberget. I efterhand visade det sig att kommunen gjorde det för att blidka företagare som ville få bort den koloss som hindrade flödet mellan butikerna. Det rimmar väl med den socialmoderata tillväxtstrategin där stimulans av konsumtion är överordad allt. När nu alltfler butiksägare tvingats stänga igen väcks förstås frågor om rivningen av Apberget inte var en del av problemet snarare än en del av lösningen. Torget är nu öppet, tomt och oftast (VM undantaget) stendött. Många av de ingrepp i stadsmiljön som genomförts (tänker även på nya Vasaplan eller Bastuplan som det så träffande kallas) framstår som ogenomtänkta. Naturligtvis finns det många andra faktorer, inte minst etablerandet av köpcentrum utanför centrum. Men en fråga som borde stå i centrum för stadsomvandlingen har underskattats av den kulturdrivna tillväxtens fanclub. Det gäller hur vi utformar en stad som är välkomnande, inbjudande och intressant för oss som bor och lever här? Lyckas man inte med det då står man där med en påkostad och prålig stadskärna, utan de människor som ger den liv.

Läs mer om samtalet här.