Kommersialiseringen av offentliga platser

En försummad lokalpolitisk fråga är makten över det offentliga rummet. Det offentliga rummet – gator, torg, parker och andra platser – finansieras via skattsedeln och delas av oss alla.

Från kommunledningens håll har denna fråga i regel behandlats som en ren teknikalitet. Kommunen har överlåtit ansvar över exempelvis busskurer och bänkar till multinationella bolag som Clear Channel. I utbyte mot att underhålla busskurerna kan företag som Clear Channel nyttja dem som reklampelare.

Men detta är inte en teknikalitet utan i grunden en demokratifråga. Hur det offentliga rummet utformas är en angelägenhet för oss alla och bör därför kontinuerligt debatteras. Det finns dessutom en skevhet i vilka frågor som debatteras. Det finns alltid politiker som är beredda att höja rösten när det kommer till frågor som grafitti. Då är det viktigt att agera mot ”särintressen”. Men tänk om samma engagemang som uppbådas för att engagera sig mot en enda laglig grafittivägg kunde komma i frågor som reklamens och kommersialismens gradvisa kolonisering av det offentliga rummet. Där kan vi snacka särintresse.

Reklamens utbredning kan jämföras med de offentliga anslagstavlornas försvinnande. Offentliga anslagstavlor kan fungera som en spegelbild av stadens förenings- och kulturliv. Genom att erbjuda utrymme åt alla – oavsett betalförmåga – ger de även föreningar med begränsade resurser möjlighet att synas. Den dominerande trenden är dock att dessa ytor blivit färre och färre. Under kulturhuvudstadsåret sattes många anslagstavlor upp men de plockades ju ner igen så snart året var förbi.

Rivningen av Apberget var, som jag skrivit om tidigare, del av samma trend. Torgets och centrums roll reduceras till en plats för konsumtion. Dess funktioner som samlingsplats, som politisk arena eller som utrymme för mindre företag (tänker både på lokalt baserade butiker och rullpizzavagnar som tvingats flytta ut eller lägga ner) försvagas. Om vi vill att centrum ska fylla alla dessa funktioner krävs en politisk strategi som säkrar dem. Om inte, kommer de konkurreras ut av kedjor och röststarka fastighetsägare.