Umeå kommun bygger luftslott när Thoréngruppen bygger fotbollshall

Det har ärligt talat varit skönt att pausa bloggandet. Målet var att påminna om de skandaler som socialdemokraterna och moderaterna ville att vi skulle glömma under valrörelsen. Men utvecklingen efter valet visar att den fiffel- och båg-kultur som kallas Umeandan fortsätter i samma inslagna urspårning (trots att socialdemokraterna i Umeå straffades med ett tapp på över sex procent i väljarstöd).

Arrogansen är särskilt tydlig i fotbollshallsfrågan. Långt innan det att den officiella upphandlingen av bygget var klar meddelade socialdemokraterna stolt att det redan var uppgjort att hallen ska byggas av Thoréngruppen. (Just det: samma Thoréngruppen som är (ö)känt från TV4s Kalla Fakta.)

Sakkunniga människor som Jan Brännvall och Ulf Bergström har noggrant granskat denna affär i en serie artiklar. De menar att det står bortom allt rimligt tvivel att det hade varit billigare för kommunen att bygga hallen själv än att gå på Thoréngruppens bud. Denna invändning har bemötts med patenterad socialdemokratisk arrogans. Ari Leinonen, Lennart Holmlund och Hans Lindberg dundrar via sina olika kanaler på om att de minsann ”vet” att Brännvall och Bergström har fel. Innan jul hävdades rentav att kommunen sitter på siffror som bevisar att så är fallet.

Vad hände då när Brännvall och Bergström begärde att få se dessa siffror? Jo, kommunen vägrade att lämna ut dokumenten. Istället fick Brännvall och Bergström överklaga till Kammarrätten som i en dom konstaterade att kommunen var skyldig att lämna över dokumenten. I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren konstaterar Brännvall och Bergström att siffrorna precis som man kunde vänta sig är ett luftslott.

Det vi ser spela upp sig här är en farsartad repris av vad som blivit ”standard procedure” i Umeå. De slarviga kalkylerna, försöken att undanhålla offentliga dokument från medborgare, smutskastning av ”media” och så vidare känns igen från konflikten om byskolorna, Bostaden-kuppen och rivningen av Apberget. En annan sak som går på repeat är ledande socialdemokraters totala oförmåga att visa ödmjukhet. Trots att alla ser att de haft fel på punkt efter punkt tror de att det bästa de kan göra är att fortsätta upprepa samma fraser med oförtrutet självförtroende.

Är det smart att jobba på det här sättet? På kort sikt kanske detta utmattningskrig kan hjälpa socialdemokraterna att trötta ut de som har mage att ifrågasätta deras politiska metoder. Men på lång sikt kommer den pyspunka som arrogansen, tigandet och smutskastningen rivit upp tillslut ha tömt partiet självt på luft.