Tidig lördagsmorgon vaknar man med ett glatt skrik, mycket ovanligt för en innekatt som jag.
Stadspojken har fått komma hem från sjukhuset, något stukad, med insikten om att han inte är odödlig.
Döden flåsar oss alla ständigt i nacken, en del fattar det inte och en del är hårt drabbade genom hela livet. Sorg träffar en som en smäll rätt i magen och hur man än gör kommer man aldrig undan, man sveps med, naken och sårbar. Men på denna punkt är livet rättvist! Vi har alla 24 tim/dygn att leva och en död var. Direkt man föds är man dömd till döden.

Stadspojken är hemma vinglig och lite stukad men han har haft Sötnosungen och Ögonstenen Lena hemma på Påsklov, hon har dragit ut honom på stärkande promenader med stavar varje dag runt Ånäsetbygden.

På jobbet är det väl snart klart med den nye samhbyggnadschefen, Peters princip råder med full kraft även i denna lilla kommun och jag ser med häpnad på, Jag är ingen byråkrat så jag ställer till med kaos och förtret var jag drar fram. Jag har inte anpassat mig till byråkratins regler, jag vägrar inlemma mig i systemet. Inte bara Peters princip råder utan även Parkinsons lag. Men om detta har jag skrivit förut. Är det någon som vill att jag ska utveckla detta resonemang så bara ge mig en kommentar om att så är fallet så sätter jag igång.
Laurense J. Peters; teori om byråkratins växande av egen kraft är otroligt fascinerande läsning så egentligen skull jag startat en bloggstudiecirkel i ämnet. -Men så. Nog om detta.

Lilla mamma har varit ute och rest, hon skulle åka till sonen som bor i Gävle över Påsken och som vanligt viste ingen om hennes resa, inte förrän en busschaufför ringde ifrån Tierp och berättade att lilla mormor satt i hans buss på väg mot Uppsala, Panik bröt ut i huvudet på mig och senare fick jag veta även på svägerskan som stod på Gävle busstation och inte hittade svärmor, han frågade var han skulle släppa av henne, tanten är 82 år och har hjärtfel, inga telefonnr hade hon med sig och ingen svarade på någon telefon som någonsin funnits i Gävle denna sena kväll. Vi bestämde fort och lätt att hon fick åka med till Uppsala och sen byta till norrgående buss och nya chauffören såg till att hon kom välbehållen till Gävle något senare än beräknat. TACK busschaufförer för att ni tog hand om lilla mamma så bra.

I går var jag på Medlefors folkhögskola, jag och några andra tanter landade redan torsdagskväll och väl där fick vi fika och en trevlig pratstund. Vi tänkte att vi skulle simma i den trevliga poolen som finns där, men neéj , den var avstäng och besvikelsen var stor, jag hade ju rusat runt och letat en, visade det sig på tok för liten baddräkt för detta tillfälle och glatt mig så, Svea frågade om vi skulle dela på en starköl för att trösta oss men hon hade tagit fel så vi tre fick dela på en lättöl och gå och sova.
Hela fredagen gick åt till S-kvinnors verksamhetsplanering för Distriktet, en trevlig dag.

I dag lördag ska arbetarekommun ha verksamhetsplanering hela dagen och i morgon ska jag fara på ABFs Årsmöte, sen är väl Årsmötesepidemin över för denna vår