Jag har funderat på det här med hur vi bildar oss våra uppfattningar. Det finns ofta en attityd om att politiker inte är att lita på och att det som sägs bara är tomma ord. HUR har den uppfattningen grundats egentligen? Är det en fördom? Är det en myt? Vad är det i så fall som gör att myten hålls vid liv?

Om vi tänker efter tror jag att vi kan se många politiker som kämpar för människors bästa. Att många gör riktigt goda saker som bidrar till att vårt samhälle blir tryggare att bo i. Politikerna vill säkerligen vårt bästa och lösa saker på bästa sätt utifrån förutsättningarna de har. Tyvärr är det här en bild som sällan lyfts fram i media. Och våra uppfattningar präglas av det vi får höra, läsa och uppleva.

Idag skriver Lennart Holmlund att Borgs tal om försiktighet och ansvar över Sveriges ekonomi bara är snack… Holmlund skriver också att regerinens ekonomiska politik är ett fullständigt misslyckande. Det är hårda ord och en stark anklagelse mot en, inte partikollega, men en politikerkollega.

Om nu inte politikerna har förtroende för varandra, hur ska då medborgarna kunna få förtroende för politikerna? Jag bara frågar…

Här kommer fler påhopp mellan politiker:

Mona (S)vamlar om…