Jag har varit på två enklare efterkontroller. Två och fyra år efter det sista angiogrammet. Då har jag legat i den högljudda datortomografen. Du som varit i den vet vad jag menar. Proppar, hörselkåpor med radio och ändå är det enda jag hör njnjnjnjnjnjnjnjnj. Efter den kontroll som gjordes i december fick jag ett brev om att de vill kalla mig för att återigen gå upp med kateter via ljumsken och spruta in kontrastvätska direkt i huvudet. Jag ser inte fram emot undersökningen, men alternativet att tacka nej finns inte. Lite nyfiken är jag ju på att få se vad som hänt med aneurysmet i mitt huvud. Jag har ju inte sett bilder på min hjärna på snart fem år.

Idag är det också fem år sedan min syster vaknade efter sin hjärninflammation, så det kändes träffande när google uppmärksammar en neurokirurg det här datumet.

Pengsjö på vintern