Jaha, nu har det gått mer än ett år sedan jag opererade ut livmodern. Det var så skönt att få det gjort. Jag lades in på morgonen opererades efter lunch och fick åka hem efter ett utskrivningssamtal vid frukosten dagen efter. Det tog dock ca två veckor innan jag gick med raska steg igen och lätt blek var jag de första dagarna. Jag hade förmånen att få opereras med landstingets då pinfärska kirurgrobot. Ett litet ärr i naveln, ett strax brevid och två under ”bikinilinjen”. Hur det var att opereras av en robot. Tja, jag vet inte egentligen eftersom jag sov, men det faktum att jag kunde åka hem dagen efter gör att jag får se det som en fantastisk möjlighet.
För länge sedan fick man operera ut livmodern genom bukmuskulaturen. Det innebar att man skar tvärs över muskelfibrerna, något som krävde lång tid för läkning och stränga förhållningsorder för att muskulaturen skulle återhämta sig efteråt. Sedan några år har man använt titthålsteknik. Man tippar patienten lätt bakåt för att livmodern inte ska hamna lätt tillgängligt. Sedan blåser man upp buken med luft för att få utrymme att arbeta där inne. Små snitt läggs för att livmodern ska lossa och så skär man av toppen på slidan och drar ut paketet den vägen. Tack för att jag fick sova, men det är skönt att veta hur det gick till. Då förstår jag också varför det kan göra ont på konstiga ställen. Luften som blåses in kan nämligen vandra runt och göra att det gör ont uppe vi axlarna till exempel och det är ju inte lätt att begripa varför om jag inte vet vad som händer därinne. Den nya roboten gör hela denna procedur mer precis och enklare för kirurg och patient.
Jag minns att det var en del upprörda röster kring prislappen för den nya roboten, men om man kan korta ner sjukhusvistelsen till en tredjedel är pengarna för apparaten raskt intjänade. Om det dessutom medför att man som patient får lida mindre har en stor vinst skett även i det som man kan kalla patientkvaliteten.
Hur känns det så här efteråt. Bra! Fysiskt sett har jag inte haft några som helst problem efteråt. Det som förvånat mig är att jag ibland har saknat möjligheten att bli gravid. Missförstå mig inte nu. Jag har ingen önskan att få fler barn. Jag kan inte förklara den. Jag kan bara konstatera att sedan jag formulerade den slutsatsen när jag pratade med en arbetskamrat som också genomgått en hysterektomi har saknaden bleknat bort. Det var som att den behövde bli erkänd för att försvinna.
Varför skriver jag dess ord idag? Jo, jag tror att det behövs beskrivningar av hysterektomi, ett rutiningrepp för sjukvården, men en större sak för den enskilde patienten. Eftersom ingreppet ofta är förknippat med ett av de mest tabubelagda av alla ämnen – rikliga blödningar ur livmodern – så finns det inte så mycket att hitta för den som söker.
Positiva bieffekter av sövning och tippning var att min nacke rekade till sig så jag vaknade utan att känna någon som helst smärta i den. Fast jag tror att det är långt kvar till att det rekommenderas som behandling för stela och värkande nackar. Det känns som overkill när det finns andra metoder som också hjälper.
Vilka råd har jag till dig som drabbas av rikliga blödningar? Sök hjälpl! Det är faktiskt inte normalt att blöda igenom fem bindor på en timme och ändå ha blodfläckar i kläderna. Eftersom de rikliga blödningarna dessutom sker genom att man blöder genom slemhinnan istället för att stöta ut den, som vid en normal menstruation, får man ont. Rejält ont! Det är inte heller meningen att du ska gå omkring och ha så ont. På kvinnokliniken möter man dagligen kvinnor med rikliga blödningar så du är inte ensam. Alla behöver inte opereras som jag, det finns andra metoder att komma tillrätta med blödningarna. Allt beror på vad som orsakar dem, hormonspiral hjälper några, andra behöver behandla ett myom och så finns det sådana som jag, där hysterektomin är det bästa alternativet, särskilt som jag inte planerat fler barn.
Om mina ord kan hjälpa någon ur det elände som rikliga blödningar innebär så är jag nöjd.
Senaste kommentarerna