Terrängdojorna var på igår. Först en 7km-runda följt av hoppstyrka på morgonen. Härligt skönt att springa på skogsvägar just nu. Vägarna är som mjuka utan att vara blöta. Känns lite som om man springer på kuddar. Varmt som attan var det också på förmiddagen. Styrkan i mor & fars trädgård kändes som om den genomfördes mitt i högsommaren.

Efter ett mindre skyfall drogs det ut till skogs. Med en alldeles för bra löpare som sällskap var det premiär på Tavelsjöleden med Hamptjärn som start. Där var det bitvis på väldigt blött men helt klart var underlaget över förväntan. Efter en 45min närmade vi oss en väg och då stod valet mellan att vända, springa asfalten tillbaka eller leta oss fram på stigar. Valet hamnade givetvis på det sistnämnda.

Över åker, genom någon gård, ut på asfalten trots allt, in i skogen, över hyggen kom vi tillslut tillbaka med 85min på klockan. Så skoj att springa på sånt här underlag! Skonsamt också. Just nu är det så skönt att springa mitt i skogen, behöver bara smälta lite till först.

Onsdag, strålande sol och åter igen dags för Broarna runt. Först avverkades 45min på cross, ett par timmars jobb och en kortare shoppingtur med en fotbollstjej.

  Efter förra veckans lopp var jag måttligt glad. Det kändes ju verkligen inte bra. Nu var det alltså dags för revansch, synd bara att benen hade förvandlats till sirap vid uppvärmningen. Nu var det dags att tagga till! 3km uppvärmning längs banan. (Sprang ju fel och fick vända förra gången så nu skulle det bli rätt.) Sen bara att starta.

Motvind och snedvind över första bron. Väl nere på tegsbron sneglar jag på klockan; 3.40. Kändes inte bra. Försöker att inte slå av på tempot, måste trycka på. Tappar ändå lite fart innan jag är framme vid E4an. Rullar ner och försöker kämpa uppför knixen på andra sidan. Efter det inser jag ju att jag nästan är i mål, ökar lite och ger sedan vad jag har över cykelbron. Är trött och vilar mig lite nerför broparken innan jag kämpar mig in i målet. 26 sekunder snabbare på 3km än förra veckan! Det är helt sjukt faktiskt. Ett kvitto på att man orkar mer än vad man tror.

10 min nedjogg innan jag körde till Vännäsby för lite tvätt och datahjälp. Ledig imorgon vilket innebär att jag nu slår veckorekord i att vara uppe sent. Imorgon blir det lugnare pass, men om höften känns bra ska jag  ut på dubbellöppass. Det var länge sedan nu.

VIlken besvikelse när jag drog upp rullgardinen; grått! Man har som vant sig med sol och fågelkvitter. Nåväl, på blöt asfalt stapplade jag mig fram 06:30. Jag hade faktiskt denna gång ett uppdrag med min morgonjogg; mitt favoritspår på Carlshem skulle kollas upp. Jag kan berätta att det är blött med en del isfläckar och om man vill bli riktigt dyngsur kör man runt Grössjön.

Jag var inte så sugen på det just imorse utan joggade hemåt så att klockan stannade på 35minuter. Detta var en morgon då benen inte var med. Hur jag än försökte kom ingen fart ur dem. I eftermiddag var det nästan ännu värre på cykelpasset. Fast det berodde nog mest på benstyrkan jag körde innan. Den känns sjukt bra och bäst av allt är att den bara tar 40 minuter. Perfekt!

Nu är det dags att inta blodpudding tillsamans med en god sallad som är toppad med gojibär. För oss som inte har Susanne Ljungskogs blodsjukdom är detta ett måste. Tur att man lär sig att tycka om saker man äter ofta…

Efter att ha gått och dreglat länge köpte jag igår ett par svindyra kompressionssockar; ni vet sådana stödstrumpor som bara gamla tanter och höjdhoppare från 80-talet har. TIll saken hör att min högra socka av den billigare varianten verkar ha försvunnit i tvätten.

Så idag var det premiär för dem, med lite stela vader sen långpasset igår har jag myst runt i dem hela dagen och under ett svettigt banpass. Så jäkla sköna! Jag fick besviket ta av mig dem när jag kom hem från träningen och om det fanns ekonomi för det skulle jag köpa 10 par. Jag bryr mig inte om att det är fult och att man ser strumpkanten när man har tights i vardagen utan jag ska stolt bära mina sockar hela sommaren ut. När skattebäringen kommer ska jag nog dessutom unna mig åtminstonde ett nytt par.

TIlls dess ska jag skanna tvättstugan efter den där gamla strumpan. Det måste vara den eviga frågan; vart tar den andra sockan egentligen vägen?

Och passet?

– 5x800m/2min vila samt 9km upp- och nerjogg. Det gick sådär.

Helgen inleddes med ett pass på crosstrainern. Jag har en tendens att slöa på den där crosstrainern ibland. Jag kan upptäcka att jag inte alls flåsar så mycket mellan inslagen på nyhetsmorgon. Igår var det dock befogat. Träningsvärken som jag fortfarande har i rumpan hade igår nått sin topp. Lite cirkulation var precis vad som behövdes.

Efter att ha hängt hela dagen i MVG-gallerians källare var det dags att springa, äntligen! Det kändes som att det var en evighet sedan. Solen sken och folket som käkade glass på apberget blev bländade av mina vita ben. Djärv som jag är gjorde jag capritightspremiär!

Tanken var att springa genom gammliaskogen för att senare springa intervaller på Mariehemsängarna men jag blev kvar i skogen! 3.2km-slingan dög att springa på. Det är blött med ett par isfläckar men helt klart löpbart. Äntligen! Någon vecka till så kan man säkert springa intervaller på plattan. Varenda cell i kroppen kände ren lycka över att få springa på mjukt lerigt underlag. Ja, det var så bra att dagens korta långpass nu ska springas där…måste kolla exakt vilka stigar som fungerar. Nu när elljusspåren börjar bli löpbara kan jag öka på min mängd igen!

Kanske att jag till och med ska köpa en "Dra åt skogen" som vi har börjat sälja på Löplabbet. Jag är inte rädd för att få blöta fötter.

Summa kardemumma har det varit en dålig träningspass men med två fina kvalitetspass. Nu ska det springas. Hej!

Som ett brev på posten. Idag kommer det se ut som jag konstant är väldigt toanödig – men det är alltså bara slitna muskler. Detta kommer att bli en mycket jobbig vilodag.

Och appropå gårdagens frustration vill jag bara tillägga att jag är VÄLDIGT glad att det ihuvudtaget faktiskt kommer att byggas en ny fin arena i stan. Det är väl bara att man längtar så mycket; att få träna på den & äntligen kunna arrangera bra tävlingar i stan.

Uppe på Campus pågår ett intressant bygge; friidrottsarenan! Tråkigt nog kommer den inte bli klar till säsongen vilket känns typiskt. Som den bitterfitta jag är vill jag poängtera att om det hade varit en arena för fotboll eller hockey hade den redan varit klar. Friidrotten prioriteras inte i denna stad – trots att vi helt klart har lovande idrottare och fungerande verksamhet.

Oavsett vad har jag testtränat där. På den lera som det ska läggas bana på har jag idag hoppat lite mångsteg. Passet fortsatte inomhus med mer hopp och benstyrka. Träningsvärket har smugit sig på under dagen och nu är det omöjligt att sitta, stå eller röra sig smärtfritt.

När den arenan väl är färdig ska jag kunna genomföra samma pass utan att känna såhär.

Imorgon; VILA.

Dagarna bara flyger iväg. Och jag flänger runt. Måndag bestod av fyra möten varav hälften i Stockholm. En morgonjogg 06.30 och lampan släcktes inte förrän 23.00. Jag vill aldrig ha ett liv med sådana arbetsdagar! Tänk att inte kunna ha tid till att träna eller slappa i soffan…

Missade hotellfrukosten gjorde jag dessutom på tisdagen, för att hinna med flyget. Visserligen fick jag frukost på planet men det är inte samma sak. Sen följde en lång dag på Löplabbet. När jag skulle träna på det blev det för mycket. Ett tufft styrkepass men sen gav jag mig hemåt utan cykling. Helt slut, inte ens en järnboost bestående av blodpudding hjälpte.

Imorse blev det 45min cross till MTV innan jag gav mig av till Kramfors. Vackert ställe där det ska springas lopp i höst. På vägen hem svängde jag av vid Fjällräven outlet. Till min stora förvåning kom jag ut tomhänt. Hur kommer det sig att shoppinggenen ibland inte är aktiv?

På eftermiddagen hann jag läsa 25 mail, svara på hälften och ringa massa samtal. Sen joggade jag på tunga ben ner mot stan. Broarna runt var dagens utmaning. Flåsande och med håll funderade jag vad jag gett mig inpå. Tungt var det, men ändå så roligt! Jag kan springa mycket fortare, och ska göra det nästa gång. Sprang fel, fegt och utan att veta hur mycket jag orkade. Det finns en tävlingsnerv som det ändå kittlade i, det känns lovande. Bara att kämpa på, och faktiskt försöka våga springa fort. Roligt initiativ som har körts år efter år, jag blev riktigt imponerade av att Gåth-axel direkt sa "Hej Anna" när jag kom till starten. Vilket minne! Hur kommer han ihåg mig efter alla dessa år?

Förresten i måndags eftermiddag såg jag Paolo Roberto på Stureplan. Jag är lite besviken att jag glömde fråga honom om träningstips. Tur att kvällstidningarna sköter sånt i dessa tider.

Ett miljötips till er alla; spring dit ni ska!

I Umeå är inte avstånden för långa för att man inte ska kunna ta sig dit man vill till fots. Ett smart sätt att få in träning, få lite mer kilometer och samtidigt inte belasta miljön. Numera finns det ultralätta ryggsäckar där man får plats med tröja, nycklar, telefon och lite till. Planerar man bara dagen och packandet av ryggsäcken så att man har handduk och ombyte på den plats man ska så blir inget krångligt.

Just idag när solen strålar känns det så himla skönt att få springa ut genom dörren. Jag har 6km till hallen där jag ska hålla träning men istället för att sitta hemma och ugla för att senare stressa ska jag njuta av resten av morgonen löpandes dit bort. Kl 09 börjar träningen; tänkte vi skulle springa lite så med lite tur får jag ihop en timmes löpning. Spännande om min vänstra höft godkänner det…

"Bara att bryta ihop och komma igen", sa Elofsson. Så sant så. När man fredagkväll är så trött att man tror att ens sista stund  snart är kommen krävs det alltså bara 9 timmars sömn och en skön lördagsmorgon för att batterierna ska vara lite laddade igen.

Har ätit en riktigt stor frukost bestående av ägg, en avocado-banansmoothie och kaffe. Mixa en halv (stor) avokado, banan och en halv gurka så har du min favoritsmoothie. Väldigt gott och mättande! Med magen full är jag nu snart redo för att cykla ner och ta mig an ett gäng friidrottande tonåringar. Trist att det ska regna då jag tänkt mig att vi ska köra lite backträning.

Helgens träning blir alltså tillsammans med ett gäng juniorer; tror att jag springer en extra sväng imorgon men annars tar jag det lugnt. Min höft är mycket bättre så nästa vecka ska jag våga mig på att lägga till något löppass. En snabb check i kalendern visar att det är nödvändigt för att träningen ska gå ihop. Superbra tajming av min kropp!